ISRAELITEN-)
Karlen är vuxen sin roll, och gör det excel-
lent! sade Heinze vid sig sjelf.
Baronen, som hörde de tvistande komms
alit närmare och erfor en ytterst vidrig känsla
vid ljudet af den grofva, rossliga rösten, öpp-
nade :dörren och sade med en imponerande
ton och hållning:
;Hvem vågar föra detta högljudda, obyf-
sade språk i mina rum? Ni har hört att jag
ingen vill taga emot, och jag räder er att rätta
er derefter, annars skall jag låta visa er en
annan väg till lydnad.
Så, Di tror att jag är rädd af mig och lå-
ter arspisa mig med hotelser? Nej! Ser ni,
baron, den som är van att reda sig i affärer
låter icke skrämma sig hvarken af grefvar el-
ier baroner, 2y bland oss, som hafva lärt att
sköta oss, gäller ingen annan rangskillnad än
den emellan borge- och skuldenär. Ha, ha, hal,
Det är ett språk, som icke lemnar rum för
gra undflykter. Bra, min gossel, sade
ileinze vid sig sjelf med en triumterande glädje
och kastade en uppmuntrande blick på den
talande.
Baronen fästade på denne sina ögon, fulla
if vrede. Men ban skyggade nästan tillbaka i
och var nära att förlora sin fattning då han
genkände mannen från Beckudden. Liksora
jer, stod han nu framför honom i samma
sförekämda säkerhet i tal och åtbörder.
Min herre,, fade han, som jag icke be-
Örager mig, så blef affären i min afresas ö-
gontlick uppgjörd och jag vet mig icke, ..n
Ni visste då icke heller att ni hade något;
) Se A.B. N:o 197. 2, 204, 205, 207—211,
) 215 31019 —199, 201, 202, 208, 205, ,!