Vare dock härmed huru som helst, ni finner att våra politiska ferier för närvarande verkligen äro ferier. Statsvagnen rullar på saramet, och man skulle höra intet annat än tystnaden, om icke några religiösa stridigheter och en och annan egenkärlekens uppenbarelse gjorde ett mer eller mindre löjligt buller. Vi ha för närvarande ett af dessa fall. George Sand har i sin nyaste pjes låtit en person, yttra till sin älskarinna: Har jag väl behandlat er som en tidningsskrifvare, (gazetier)? Detta ord har bland journalisterna uppväckt en allmän förbittring, och deras pennor ha rodnat af indignation deröfver. Tag er till vara George Sand! Det är öfverflödigt att säga er det jag för min del (ty jag är också en smula gazetier) aldrig skall förlåta Lelias författare detta fula drag. Emedlertid har jag ännu icke haft tid att förarga mig, men skall endera dagen se till hvad jag kan göra. Detta ör föga värdigt vårt Augustianska tidehvarf, hvilket dock hittills icke synes begåfvadt med någon stor litterär fruktsamhet. Ingen ny talang har uppenbarat sig. Måhända äro dess Virgilier och Horatier också sysselsatte att votera fonder för prinsens resa. Vi få väl se. Det tyckes åtminstone som om politikens fall borde lända salongerna till fördel och dit återföra denna älskvärda pratmakare som man kallat Vesprit frangais; men man skulle vara böjd att tro motsatsen, att han blifvit jagad på flykten. Man har knappt sett honom i Paris denna viater. Måhända är han på -sina gods, måhända väntar han kejsaren, för att stråla kring majestätet. Äfven detta är något som framtiden skall utvisa. Emedlertid njuta vi ett slags hvila. Ytan synes oss lugn. Utom vår Herre torde endast M:r Maupas skåda ned i djupet. Vikänna oss eljest såsom personer som lidit af sjösjuka under en lång öfverfart. Hvarje strand skulle synts oss god. Finnes hamnen på den, på hvilken vi blifvit kastade den 2 December? Denna gång lärer ej ens hr Maupas veta besked. Det är endast Gud som vet det. A. H.