ligast spilda blod —Zdet blod som flöt i hans
egna ådror och han ryste. Han betraktade
det, med en svag frutimmers hand skrifna
brefvet, och lyckades med tillbjelp af klaven
till den schiffer, hvarmed det var pikteradt
att upplösa följande meningar: Jag tackar er
grefve, för det deltagande ni skänker de hus-
liga lidanden, som tillfogas mig af en gemål,
som längesedan upphört att älska mig! Ni
har rätt: ett annat öde borde vara mig be-
skärdt, emedan mitt hjerta är skapadt för
kärleken. Men det är äfven skapadt för plig-
ten; och skulle jag väl kunna förråda denna
utan att med detsamma stöta bort den enda
räddningsplanka, vid hvilken min skeppsbrut-
na lycka har att hålla sig? — Ni föreslår mig
att söka en laglig skilsmässa: ni glömmer då
att jag är mor och skulle nödgas afträda rät-
tigheter, som utgöra min ära och mina för-
hoppningar. Nej! I kärleken till mina barn
ligger den andra starka spännkraften, som
skall uppehålla mig under mina lidanden.s
Stöd mig med er vänskap, men sök ej in-
tala mig råd, dem jag måste förkasta! Jag
skulle då se mig bringad till den uppoffrin-
gen, att förvisa er min närhet. S. D.a
Nej, det är ingen dröm som förvillar mig,
jag kan icke mer-tvifla på verkligheten af
hvad jag hört. Men hvem är den bofven,
som här talat?2.
Som ni hört, son till er ädle slägtinges
mördare och pretendent till er syst...
Håll!, afbröt honom Joachim. Jag skulle
kunna frukta höriom som bandit om jag icke
måste bele honom som dåre. Denna ide sät-
ter honom bland raden åf galningar. Men ni
måste säga mig hvem han är :
Ni begär för mycket, herr baron! Hvad
deltagandet och mina förbindelser till er kunna
ursäkta, skulle förräderiet göra till en nedrig-