samma och att den helt och hållet burit prä-
geln af att hafva tillkommit på beställning.
En del af den tyska pressen uttalar sig med
mycken : häftighet . öfver att .en dylik högtid-
lighet fått ega rum öfver hela Tyskland. -Så
yttrar sig t. ex. Berlinertidningen National-
Zeitung: -
Det vär en tid, dä det följde af sig sjelf, att den
15 Augusti, Napoleonsdagen, var en officiell festdag
med kanonskott, Te Deum, illumination och andra
anstalter, som ehuru den var framkallad genom makt-
hafvarenas befallning och sälunda fullkomligt bety-
delselös, dock skulle se ut säsom ett tillkännagifvande
af deltagande, tillgifvenhet och tillfredsställelse.
På den tid då Napoleon var diktator öfver Europa,
medförde den lille korporalens, och f. d. Jakobinens
befallande ställning, att bans dag firades på det eu-
ropeiska fastlandet säsom festdag.
Men är nu den man, som ocksä. heter Napoleon,
som har funnit för godt och hvilken det lyckats, att
tills vidare förskaffa sig den franska republikens pre-
sidentskap, som han hade svurit att nedlägga den
första söndagen i Maj mänad, icke endast diktator i
Frankrike, utan äfven i Europa?
Har det kommit så längt, att Louis Napoleon bloti
behöfver vinka med fingret eller rynka pannan, för
att det, som han önskar, genast sker och det, som
icke behagar kretsen af hans slägtingar och vänner,
icke sker?
Den tyska pressen, som för länge sedan blifvit van
att läta;sig säga, om icke just hvad den skall, säga,
så dock ätminston2 hvad den får säga och hvad: den
icke skall säga, får befallning att afbälla sig från en
tysk kritik öfver 2: December-regeringens handlingar
och att icke annat än med aktning tala om dem, som
äro densamma tillgifna.
Louis Napoleon vill feteras, liksom hans farbror,
om än icke med kanondunder, illumination och öfrigt
tillbehör, sä dock till en början säsom det passar sig
för det provisoriska presidentskapet, som har kejsar-
dömet in petto, med klockringning och Te Deum.
Vi veta mycket väl, att det katolska presterskapet,
som anser det för sin pligt att venerera kejsarens
brorson, som slutligen var sä kyrkligt och päfligt sin-
nad, såsom civilisationens frälsare samt nutidens Sim-
son och Gideon, kan i sina kyrkor sjunga Te Deum
till hvilkens ära det vill.
Och vi äre de sista, som skulle önska eller gilla
ett inskridande af polisen deremot eller emot offent-
liga anmälande om en kyrkofest på Napoleonsdagen
äfven i katolska kyrkor.
Saken är blott, att Louis Napoleons regering kan
våga ait päbjuda och: föranstalta och annonsera en
sädan fest i Tyskland.
Den 18 Oktobeti (årsdagen af slaget vid Leipzig)
har en läng tid varit ett slags tysk nationalhögtid,
tills man efterhand frän tvä sidor fann sig föranläten
att icke längre föranstalta någon fest på denna dag.
Om den 18 Oktober ännu är en tysk nationalfest-
dag, så tvifla vi, att en tysk makts mimistrar och
konsuler skulle hafva fätt befällning. att på sina re-
gidensorter i Frankrike föranstalta en högtidlig guds-
tjenst och läta annonsera denna kyrkofest i de fran-
syska tidningarne.
Hvaraf kommer skillnaden? Är det en i Tysklands
och Frankrikes specifika egendomligheter eller i den
napoleonska regeringens ä ena sidan och de tyska re-
geringarnes ä den andra grundad olikhet?
Detta är; såsom det synes oss, en fräga som det
kan löna mödan att tänka på, i synnerbet i dag dä
Deutschland, den tyska flottans skepp, som erhöll
det namp, hvilket man för fyra är sedan trodde skola
blifva en verklighet, skall försäljas ä oftentlig auk-
tion.
Numidern Jugurtha utropade, då han ätervände
från: Rom: 0 urbem venralem, si emtorem invenerit (hela
staden är till salu, om den kan finna en köpare).
Det är ett mycket omtyckt thema för botpredik-
ningarne att klaga öfver den omkring sig gripande
materialismen. Kan man förundra sig, att den städse
tager mera öfverhand bland de lägre klasserna, då
allting utställes till salu, som om det i verkligheten
icke gafs annat än penningvärde, och då det sjunges
Te Deum till ära för ögonblickets lumpne bjelte?