STOCKHOLM, den 25 Augusti
Såsom redan tillräckligt är bekant, skedde
år 1831 en reform af det parlamentariska sy-
stemet i England, eller egentligen af regle-
mentet för valen till Underhuset, den valda de-
len af representationen. Härigenom afskaffa-
des väl åtskilliga af de mest skriande miss-
bruken; men en mängd andra grofva miss-
förbållanden qvarstå ännu, som förorsaka att
den gamla feodalismen. utöfvar en afgjord öf-!
vermakt, till förmån för adelns slägtintresse att
skaffa sina anförvandter och yngre söner, som
ej få deltaga i arfvet af jorden, ersättning uti feta
embeten och inkomster af. staten, hvilket ock
förorsakar, att majoriteten i underhuset, gom
ännu alliid kan tillsättas af det adeliga och
högkyrkliga partiet, envist söker fasthälla de
stora statsutgifter, hvarifrån dess medlemmar
skola hemta medlen att upprätthälla sin vär-
dighet — ,to keep up their dignitys — på
statens bekostnad. Det är mot dessa infly-
teiser som den bekanta föreningen för finan-
ciellä och parlämentsreformer, eller den 3. k.
Manchesterskolan, sträfvar, hvilken derföre
också är bittert hatad af det nyssnämnda för-
näma minoritetetsintresset. :
Huru verkligen djupt påkallad en rensning
är i det engelska valsystemet, kan svårligen
inses af någon, som icke är i tillfälle
att på närmare håll inhemta detaljerna af miss-
bruken. Vi tro oss derföre göra läsarne ett
nöje genom -att här ur engelska bladet tie
Economist meddela en ganska målande, fastän
nästan hemsk skildridg af huru det tillgår vid
ett allmänt nytt parlamentsval (hvilket endast
eger rum hvart sjunde år, så vida ej ett par-
lament blir upplöst):
Icke för heia verldens rikedom, icke för de
gamle caesarernas välde, skulle vi vilja lägga
på våra samveten alla de synder och lidan-
den, som innefattas i och följa utaf ett all-
mänt parlamentsval. Den glupska girigheten
uppväckes; de elaka passionerna eldas och
lössläppas; utsväfningen äggas och understöd-
jes; den sårade sjelfaktningen, den fläckade
äran, det komprometterade oberoendet hos
många kandidater; den sociala ruinen för den
valman, som-står fast vid sina grundsatser;
den moraliska ruinen för den valman som
för, mutor eller lock och trug öfvergifver dem;
hela folkets -begrepp om offentliga åligganden
till en oberäknelig grad förvillade och slap-
pade. Ty detärett stort misstag att tro, att det
onda går öfver med sjelfva tillfället, att den
gamla känslan af rätt och lag och sanning å-
terfödes i sin förra renhet, så snart den till-
fäliiga orkan som förqväfde den, är öfverstån-
den. Dessa återkommande saturnalier för-
fela aldrig att lempa varaktiga -spår af sin
förpestande närvaro. Hvarje gäng trädet ska-
kas affaller alltid något löf. Vid hvilkens
dörr ligger då hela den öfverväldigande bör-
dan af skuld och ovärdighet? Visserligen
icke vid den ministerg som utfärdar valcirku-
läret:. han endast bestämmer det rätta ögon-
blicket att verkställå hvad konstitutionen fö-
reskrifver skola ske på vissa tider, ehuru han
väl skulle rygga tillbaka: vid tanken på allt
det upprörande elände, hvartil han ger sig-
nalen. Sytden och ansvarigheten hvilar på
nationen, hvilken inde särskilda medborgar-
nes personer är skulden till det hela; och i
sin gemensaärshet tillåter att sådana saker åter-
komma hvart tredje eller sjunde år, utan att
bestämdt -och-.peremtoriskt befalla deras upp-
hörande — utan att ifrigt yrka på uppfinnin-
en och användandet af! ett läkemedel; - Ty
ingett skall påstå att om ett: folk såsom folk
är bestämdt att aflägsna det, medlets uppfin-
nande skulle uteblifva; — ja, att icke lotta
beslutet ensamt skulle i sig sjelf innebära de-
ras aflägsnande,
Vi tro. oss kunna förklara att det vid sista
parlamentsvalet gifvits mera korruption, in-
triger och bedrägeri, mer fanatism och ut-
sväfning än någonsin tillförene. Huru många
kandidater af gentlemans börd och uppfostran
hafva icke: för begäret att erhålla ett säte i
erg möjligen af hedrande äregirig-
et, oftast kanske för den blotta personliga
utmärkelsens skull eller känske af önskan att
göra sin: nation. en verklig tjenst, — huru
många hafva ej köpt uppfyllandet af denna
önskan för förödmjukelser, som för alltid må-
ste qvarlemnia en börda: på deras: samveten
och nästan alldeles göra det omöjligt för dem
att till något godt använda det inflytande de
förvärfvat genom så förnedrande medel? Huru
mången har, såsom Shakespeare säger, filat!
sin öfvertygelse, för attsmickra onda passio-
ner och orimliga fördomar hos de okunniga
valmän, till hvilkas röster de friat? Hurul
många hafva;ej förnekat-eller åtminstone för-
tegat sina starkaste öfvertygelser, under det!
de med allvarsam uppsyn och undergifven !
min lyssnat till: förslager och fordringar, som
deras hbjertan sägt- dem att: de bordel
hafva på en gång tillbakavisat såsom ab-l!
surda och: orättvisa? . Huru. .många hafva !
ej missbrukat ett tillfälle, som rätt begagnadt :
:
i
skulle vara det gynnsammaste af alla för fol-
kets politiska uppfostran, för deras upplysning
om fakta och om principer, för utrotandet af
folkets intryck och deras beredande till en
omsorgsfull utöfning af sitt åliggande såsom
valmän, och förvahdlat det till ett medel att
stärka dem i deras fördomar, sanktionera de-
ras misstag och helga deras okunnighet. Huru
hafva de ej missledt dem som de borde un-
dervisa, Ja, huru många af dem hafva ej!
förverkat-aktningen för sig sjelfva genom att.
stridens hetta och segerhoppets berusning
söka sin framgång genom att missleda deras
samveten och trampa på deras oberoende,
hvilkas trogna. tjenare och förmyndare de ut-
gifvit sig. att vara. Huru få af dem, som ge-
nomgått hustingsuppträdenas skärseld, kunna !
gifva sig sjelfva det vittnesbörd att de i allo !
bevarat sin redlighet och. ärlighet, att: de icke
undertryckt någon populär . men nödvändig i
mr a ——