henne min arm. Hon tycktes ej. mer komma ihåg sina frågor. Hennes glädje var försvunnen; bekymrets rynkor sammandrogo hennes vackra panna. — Har ni sett hur kall publiken är i afton? sade hon till mig. Fins det någon opera i ert land? Nej, min nådiga. Sådant fattigt land, der det icke fins någon opera! . Men hvad.tar man sig då till hos er?, Man leds, min nådiga, emedan ni ej är der.v Ser man på! han är artig!... Lika godt! ni har vackra solfjädrar i ert land. Brorsonen till en pair af Frankrike hade gifvit mig en chinesisk solfjäder till nyårsgåfva; det var en förtjusande dyrbarhet, skaftet af elfenben inlagt med silfver, och på tyget två gula kattor som lekte med en tupp. Jag har tappat den hos Murard., Denna förlust är ganska lätt attersätta, jag har medfört trettiotre solfjädrar från ZheHoll. Ack! himmel! Och hvadtänker ni göra med denna samling? Den är ämnad till presenter åt ministrarnes och ambassadörernesg fruar. Bah! ministrarnes fruar fråga litet efter edra solfjädrar, de hafva så stela ansigten. Jag skulle förarga döden på premierdansöserna om jag hade edra trettiotre solfjädrar.s Min nådiga, i morgon skola de vara hemma hos er.n Man kan inte vara mer fransman än ni, min herre... Och sådana kavaljerer kalla vi chineger! ... Jag skall säga er min adress; kom väl ihåg den: Mademoiselle Al:zandrine de Saint Phar, Provencegatan n:o, 1 trappa-upp. Portvakten tar emot presenter. till mig efter klockan sju på morgnarna, och öfverlemnar dem samvetsgrant åt min kammarjungfru efter