klockan tolf. Hon gjorde en piruett och för-
svann.
Hemkommen till mitt hotell efter spektak-
lets slut, ville jag göra allvarsamma betrak-
telser, men i min hjerna herrskade stor för-
virring, Ni känner mitt harem i Khe-Emil:
det är det anspråkslösaste bland harem, knap-
ast kan man der räkna femton hustrur från
The-Holl, af tartariskt blod och femton från
Thong-Chour fo, af rent chinesiskt blod; jag
vill icke nämna ett tjog concubiner som blot
äro att anse som inventarier för egenkärlekens
räkning; nå väl, om mademoiselle de Saint
Phar inträdde i detta harem, skulle hon för-
dunkla mina mest älskade hustrur, liksom den
klara fullmånan då hon går upp öfver berget
Tyrgheton, kommer de små stjernorna att
blekna. Ja, jag har olyckligtvis känt att jag
sammansmält på ett enda hufvud den kärlek
jeg fördelade på trettio i mitt anspråkslösa
barem. Det blir ett sorgligt öde! lycklige de
tre mandariner af sjette klassen som följt mig
till Paris! de spisa middag på Rocher de Can-
cale, äta oxkött, Menu till trotts, gå på soire-
er, och känna icke mamsell Alexandrine de
Saint Phars fot!
Andra morgonen, klockan: åtta, lemnade jag
åt hennes portvakt de trettiotre-solfjädrarne,
jemte en låda Satouran Ah.
Efter tolf klädde jag mig som hofman; jag
satte på mitt-hufvud min vackraste kanarie-
gula kalott; prydd med ev plym af Leu-tre,
och jag iklädde mig min månskensfärgade
mandarindrägt . med ärmar af. citron-färgad
krepp.. Min spegel sade mig att jag liknade
den unge Tcheso, Ljusets prins, som återupp-
stod framför Ming Tangs.poxtar.
Dristig blifven genom min spegel, infann
jag mig hos mamsell Alexandrine och blef
införd till henne, utan ringaste svårighet. Det
syntes mig som den drägt hon nu bar gjorde