Svenska Tidningen har i dagens nummer gifvit den fullkomligaste bekräftelse på hvad vi i thorsdagens Aftonblad yttrade, att begreppet om publicistisk grannlagenhet, och god ton ej synes vara fullt detsamma hos oss och vår värde kollega,, i det den förklarar samtliga gravamina som vi då framställde, såsom fullkomligt oskyldiga och tillåtna saker. I afseende på Svenska Tidningens rekriminationer mot oss, så visa de, att Sv. Tidningens redaktion ej inser skillnaden mellan invektiver mot redaktörens personer eller familjer och angrepp mot en tidnings politiska uppträdande. Elvad särskildt angär vårt påstående att Sv. T., emot dess eget nekande, är en ministerieil tidning, så hafva vi derpå bevis, hvilka grannlagenheten mot en högt uppsatt person bjuder 038 att ej framlögga för allmänheten utom såsom yttersta sjelfförsvar. Det må vara sannt nog att allmänheten föga intresserar sig för tidningarnes tvister, men den torde dock ej vara obefogad, ej en gång alldeles ointresserad, att dömma öfver den grad af vett och heder, hvarmed de utkämpas. För VIMLET