— geografiskt läge — kulturförhållanden — sedliga
förhällanden — sädesodling — sädesföljd — markens
beskaffenhet och skötsel — produkter och deras af-
sättniog — Jandtbrukets binäringar — egendomsroes
storlek. och försäljningspris — skatter, utskylder —
arbetspersonalens ställniog — arrendeförbälländen —
kreatursständet, boskapsskötseln, boskapens behand-
ling, användning, uppfödande — gödselns produktion,
användning och behandling, anskaffandet af gödsel-
ämnen — skogsskötseln — herrskande ogräs och de-
ras utrotande — jordens redning och skördesättet —
handtverksklassens ställning — kredit-, förenings- och
försäkringsväsende — handelsförhällanden — alimänna
blickar iden inre hushällningen — djurens helsotillständ.
Företrädesvis skall jag dock egna min uppmärk-
sambet ät bruket af tegelrör, ängens torrläggning och
drillkulturens föryngring; ät äker- och handarbets
redskaperna, ät surrogaterna för den med öfverhand-
tagande osäkerhet förenade potatisodlingen; — ät
blandade säden — ombyte af sädesslagen — betet
och stallfodringen efter lokal — sockerproduktionen
och hvitbetsodlingen, landtlig försköning, forstkultu-
ren, landtbruksbildningen och examensväsendet, de
högre läroanstalterna, landtbruksskolorna, experimen-
talfälten, gängse reglor och ordspråk i landthushäll-
ningen, egendomskronikerna — landtbrukslitteraturen
— bekantskap med folkets koryfeer — fel och miss-
bruk i landtbushällniogen, utsigterna och tillfällena
till inflyttningar, etablissementer och anställningar. —
Slutligen skall jag äfvenledes gerna för de länder jag
genomreser emottaga förfrågningar och på bästa sätt
söka dem besvara.
Jag fär här icke utförligare utbreda mig öfver nyt-
tan och vigten af de uppräknade föremålen; — jag
behöfver väl icke nämna, att den äsigten icke får
förgätas: Allt är icke för alla. För en är ett, för
en annan ett annat vigtigt,.
Bland det allmänt vigtiga ställer jag nu
Tegelrörsanvändningen -
i spetsen; ja, jag vägar pästå, att det allmänna an-
tagandet af denna dikningsmetod skall för landtbru-
ket blifva vigtigare än:
Klötver- och potatisodlingen!
Huru vigtiga äro icke de olika landtbruksredska-
perna, och ofta finner man på en vandring tillbaka-
satta och oansenliga -redskaper, som förtjena att ur
mörker och förgätenhet blifva framdragna: ,en rar
blomma vexer der man minst förmodar detn.
Hvad tager väl mera vär uppmärksamhet i anspråk,
änden städse sig upprepande osäkerheten ätt odla
potäter, och det blir en lifsfräga, att kunna päfiona
en odling, som kommer att utgöra en ersättning, syn-
nerligast för sådane lokaler, hvilkas husbållning är
baserad på potatisodlingen.
Odlingen af olikartade vexter, sammanblandade
med hvarandra, har icke vunnit den uppmärksamhet,
långt mindre den-användning, densamma förtjenar.
Hvilka herrliga vinkar gifver oss icke ov. Uslar öf-
ver vexternas antipati och sympati. ;
Bete och stallfodring, extremerna i hushällningen,
och dock den fråga, som ingalunda förhastadt fär af-
göras, enär icke teori, utan lokal afgör; ofia fördöm-
mer den ene hvad den andre beprisar; bäda kunna
vara duktiga landtbrukare ; lokalen afgör.
Sädesvexel, Äfven en fräga; som, högst vigtig,
ännu på längt när icke blifvit afgjord inför erfaren-
hetens forum —
alltså böra dylika kardinalfrågor i landtbruket på
på ort och ställe pröfvas och afgöras.
Huru oändligt vigtiga sockerfabrikaterna äro för
landtbruket, det är vid de tyska landt- och skogs-
hushällarnes allmänna möte i Magdeburg 19550 till-
fyllest ädagalagdt — oafvislig är den dermed i inp-
nersta samband varande -hvitbetsodlingen — men äf-
ven huru olika äsigterna, — det visade sig tydligt
vid nämnde allmänna möte, der:säå mänga fackets
koryfeer voro församlade. Hvad, — hvem skall af.
döma saken? — Vandringen — lokalitetens pröfning.
Försköningar; de göra landtlifvet gladt och angenämt;
hvilken sann komfort, och dervid dock enkelhet, ut-
vecklar icke den engelske landtbrukaren t. ex.! —
och sannerligen, föreningar till försköning på landet
borde bilda sig; sädant kunde ske till mycken bätnad
och med ringa kostnad.
Forstkulturen är för nära förenad med landthushH-
ningen, att nu kunna derifrän skiljas; — derföre
hafva landt och skogshushällare redan förenat sig
vid de allmänna sammankomsterna, öch äfven under
vandringen skola de sällskapa med hvarandra: Äfven
om jag sjelf endast är en lekman i skogshushällnin-:
gen skola duktiga män af facket ställa sig vid min sida.
Läroanstalterna och experimentalfälten, bildningen fö
landtbruksyrket — hvad behöfde väl mera pröfniv
och skärskädning — hvar är den omsorgsfullt for-
skande vandrarens pröfning och skärskädning vigti-
gare, för att kunna fråmdraga förtjenster i ljuset;
och utan förbehåll uppenbara svagheter och missbruk?
Häfdvunna reglor och ordspråk rörändelandthushåll-
ningen. Redan i gamla tider hette det: nett språk-
ord — ett sanningsords — och det inträftar ganska
ofta; ofta säger ett kort kärnspråk vida mer, än ett
vidlyfti.t tal, och helt säkert är det icke onyttigt,
om vaåndraren samlar sädane spräk, efterforskar deras
uppkomst och kommenterar desamma; vi Lafva i den
sköna litteraturen ett litet äldre arbete af Castelli:
Lebensklugheit in Haselnässen,. Der finnas högst
kraftiga korta satser, som t. ex. Manches Geschäft
kan einen Igel bedeuten, man sticht sich daran von
allen Seiten och flera sädana.
Det skulle vara ett mängen gäng intressant och
nyttigt verk, om sädana kärnspräk blefvo samlade.
Jag nämnde om landtbruks-krönikor, emedan jag
vunnit den öfvertygelsen, buru nyttiga de äro, och
huru de innehålla en verklig skatt af erfarenhet.
Bekantskapen med folkets koryfeer hörer också vis-
gerligen till en af vandrarens hufvudplikter.
Man skall söka få lära känna den man, hvilken
man sä gerna vill bedöma i dess fulla individualitet
i nattrocken. Så lyder redan en gammalregel; man
skall icke låta afskräcka sig, ora ock varningen, rö-
rande den stora mannen och kyrktornet, säger: En
berömd man och ett kyrktorn äro olika deruti, att
den förre ofta är stor på afständ, men liten i närhe-
ten, det sednare tvärtom.
Fel och missbruk i landthushållningen. En dälig hus-
hällning kan ofta tjena oss till norm — nemligen till
mönster, huru vi icke skola hushälia!
Och så vill jag med gladt mod begynna mitt verk,
och dermed åter beträda landthushällningens litterära
bana, en bana, som i tidigare är tjenade mig till
glädje och vederqvickelse och skaffade mig den till-
fredsställelsen, att skörda månget uitryck af. bifall
och erkänsla. Mätte milt nya uppträdande med lika
vänskap och öfverseende emottagas! Och min stolthet
och min glädje skall detvära, om jag på resan genom
landtmannalifvet på ett bätande sätt kan biträda mina
yngre yrkesbröder — och för dessa — och till dessa
talar jag isynnerhet.
Den, som träder fram för offentligheten får icke
frukta tadlet — af en sädan fruktan bar jag oekså
ingen känning; jag skall tvär.om sorgfalligt begagna
hvarje undervisning, tacksamt emottaga hvarje klän-
der — och med lugn lägga hvarje förolämpning ät
sidan, samt tänka:
Wenn Dich des Feindes Tadel trifft
S0 lass es dir zum Troste sagen:
Die secblechVsten Fräehte sind eg nieht,
Ån denen Wespen nagen.,