— geografiskt läge — kulturförhållanden — sedliga förhällanden — sädesodling — sädesföljd — markens beskaffenhet och skötsel — produkter och deras afsättniog — Jandtbrukets binäringar — egendomsroes storlek. och försäljningspris — skatter, utskylder — arbetspersonalens ställniog — arrendeförbälländen — kreatursständet, boskapsskötseln, boskapens behandling, användning, uppfödande — gödselns produktion, användning och behandling, anskaffandet af gödselämnen — skogsskötseln — herrskande ogräs och deras utrotande — jordens redning och skördesättet — handtverksklassens ställning — kredit-, föreningsoch försäkringsväsende — handelsförhällanden — alimänna blickar iden inre hushällningen — djurens helsotillständ. Företrädesvis skall jag dock egna min uppmärksambet ät bruket af tegelrör, ängens torrläggning och drillkulturens föryngring; ät äkeroch handarbets redskaperna, ät surrogaterna för den med öfverhandtagande osäkerhet förenade potatisodlingen; — ät blandade säden — ombyte af sädesslagen — betet och stallfodringen efter lokal — sockerproduktionen och hvitbetsodlingen, landtlig försköning, forstkulturen, landtbruksbildningen och examensväsendet, de högre läroanstalterna, landtbruksskolorna, experimentalfälten, gängse reglor och ordspråk i landthushällningen, egendomskronikerna — landtbrukslitteraturen — bekantskap med folkets koryfeer — fel och missbruk i landtbushällniogen, utsigterna och tillfällena till inflyttningar, etablissementer och anställningar. — Slutligen skall jag äfvenledes gerna för de länder jag genomreser emottaga förfrågningar och på bästa sätt söka dem besvara. Jag fär här icke utförligare utbreda mig öfver nyttan och vigten af de uppräknade föremålen; — jag behöfver väl icke nämna, att den äsigten icke får förgätas: Allt är icke för alla. För en är ett, för en annan ett annat vigtigt,. Bland det allmänt vigtiga ställer jag nu Tegelrörsanvändningen i spetsen; ja, jag vägar pästå, att det allmänna antagandet af denna dikningsmetod skall för landtbruket blifva vigtigare än: Klötveroch potatisodlingen! Huru vigtiga äro icke de olika landtbruksredskaperna, och ofta finner man på en vandring tillbakasatta och oansenliga -redskaper, som förtjena att ur mörker och förgätenhet blifva framdragna: ,en rar blomma vexer der man minst förmodar detn. Hvad tager väl mera vär uppmärksamhet i anspråk, änden städse sig upprepande osäkerheten ätt odla potäter, och det blir en lifsfräga, att kunna päfiona en odling, som kommer att utgöra en ersättning, synnerligast för sådane lokaler, hvilkas husbållning är baserad på potatisodlingen. Odlingen af olikartade vexter, sammanblandade med hvarandra, har icke vunnit den uppmärksamhet, långt mindre den-användning, densamma förtjenar. Hvilka herrliga vinkar gifver oss icke ov. Uslar öfver vexternas antipati och sympati. ; Bete och stallfodring, extremerna i hushällningen, och dock den fråga, som ingalunda förhastadt fär afgöras, enär icke teori, utan lokal afgör; ofia fördömmer den ene hvad den andre beprisar; bäda kunna vara duktiga landtbrukare ; lokalen afgör. Sädesvexel, Äfven en fräga; som, högst vigtig, ännu på längt när icke blifvit afgjord inför erfarenhetens forum — alltså böra dylika kardinalfrågor i landtbruket på på ort och ställe pröfvas och afgöras. Huru oändligt vigtiga sockerfabrikaterna äro för landtbruket, det är vid de tyska landtoch skogshushällarnes allmänna möte i Magdeburg 19550 tillfyllest ädagalagdt — oafvislig är den dermed i inpnersta samband varande -hvitbetsodlingen — men äfven huru olika äsigterna, — det visade sig tydligt vid nämnde allmänna möte, der:säå mänga fackets koryfeer voro församlade. Hvad, — hvem skall af. döma saken? — Vandringen — lokalitetens pröfning. Försköningar; de göra landtlifvet gladt och angenämt; hvilken sann komfort, och dervid dock enkelhet, utvecklar icke den engelske landtbrukaren t. ex.! — och sannerligen, föreningar till försköning på landet borde bilda sig; sädant kunde ske till mycken bätnad och med ringa kostnad. Forstkulturen är för nära förenad med landthushHningen, att nu kunna derifrän skiljas; — derföre hafva landt och skogshushällare redan förenat sig vid de allmänna sammankomsterna, öch äfven under vandringen skola de sällskapa med hvarandra: Äfven om jag sjelf endast är en lekman i skogshushällnin-: gen skola duktiga män af facket ställa sig vid min sida. Läroanstalterna och experimentalfälten, bildningen fö landtbruksyrket — hvad behöfde väl mera pröfniv och skärskädning — hvar är den omsorgsfullt forskande vandrarens pröfning och skärskädning vigtigare, för att kunna fråmdraga förtjenster i ljuset; och utan förbehåll uppenbara svagheter och missbruk? Häfdvunna reglor och ordspråk rörändelandthushållningen. Redan i gamla tider hette det: nett språkord — ett sanningsords — och det inträftar ganska ofta; ofta säger ett kort kärnspråk vida mer, än ett vidlyfti.t tal, och helt säkert är det icke onyttigt, om vaåndraren samlar sädane spräk, efterforskar deras uppkomst och kommenterar desamma; vi Lafva i den sköna litteraturen ett litet äldre arbete af Castelli: Lebensklugheit in Haselnässen,. Der finnas högst kraftiga korta satser, som t. ex. Manches Geschäft kan einen Igel bedeuten, man sticht sich daran von allen Seiten och flera sädana. Det skulle vara ett mängen gäng intressant och nyttigt verk, om sädana kärnspräk blefvo samlade. Jag nämnde om landtbruks-krönikor, emedan jag vunnit den öfvertygelsen, buru nyttiga de äro, och huru de innehålla en verklig skatt af erfarenhet. Bekantskapen med folkets koryfeer hörer också visgerligen till en af vandrarens hufvudplikter. Man skall söka få lära känna den man, hvilken man sä gerna vill bedöma i dess fulla individualitet i nattrocken. Så lyder redan en gammalregel; man skall icke låta afskräcka sig, ora ock varningen, rörande den stora mannen och kyrktornet, säger: En berömd man och ett kyrktorn äro olika deruti, att den förre ofta är stor på afständ, men liten i närheten, det sednare tvärtom. Fel och missbruk i landthushållningen. En dälig hushällning kan ofta tjena oss till norm — nemligen till mönster, huru vi icke skola hushälia! Och så vill jag med gladt mod begynna mitt verk, och dermed åter beträda landthushällningens litterära bana, en bana, som i tidigare är tjenade mig till glädje och vederqvickelse och skaffade mig den tillfredsställelsen, att skörda månget uitryck af. bifall och erkänsla. Mätte milt nya uppträdande med lika vänskap och öfverseende emottagas! Och min stolthet och min glädje skall detvära, om jag på resan genom landtmannalifvet på ett bätande sätt kan biträda mina yngre yrkesbröder — och för dessa — och till dessa talar jag isynnerhet. Den, som träder fram för offentligheten får icke frukta tadlet — af en sädan fruktan bar jag oekså ingen känning; jag skall tvär.om sorgfalligt begagna hvarje undervisning, tacksamt emottaga hvarje kländer — och med lugn lägga hvarje förolämpning ät sidan, samt tänka: Wenn Dich des Feindes Tadel trifft S0 lass es dir zum Troste sagen: Die secblechVsten Fräehte sind eg nieht, Ån denen Wespen nagen.,