vete att böja sig under hvart och ett af dess godtyckliga stadganden. Man ser af allling att dogmen och lärobegreppet ligger våra protestantiska papister vida mindre om hjertat in upprätthällandet af alla yttre och tillfälliga ormer, som långt ifrån att stödja sig på det sudomliga ordet tillkommit för att främja allleles verldsliga syften. För dem som arbeta i denna syftning är let ej nog att förneka hvarje förnuftig tankeleduktion, de måste också beljuga historien och öppet förneka dess dyrbaraste erfarenheer. Man må så oaflåtligt som helst framägga för dem alla de välsignelser som trosoch tankefrihet medfört åt Jordens mest civiiserade länder, åt Förenta Staterna, England, Jolland, Belgien, ja äfven åt våra närmaste grannstater, Norge och Danmark. Man må så ofta som helst förelägga dem det för all aögre mensklighet mördande trostvånget och obskurantismen i det södra Europas katolska stater. De ropa ändå på sin. så kallade erfarenhet. att -lossandet af något enda af dessa tvångsband vore: att upprifva samhället. På samma sätt går man till väga i sin tolkning af lagarna, och Svenska Tidningens artikelförfattare gör sig mycken möda att visa, huruledes svenska grundlagen icke medger någon religionsfrihet. Att det tvärtom i 16 regeringsformens bokstaf ligger en sådan frihet, hvilken det ligger ej blott i religionens och sedlighetens allmänna utan också i protestantismens speciella intresse att göra till en sanning, har af andra skriftställare blifvit både skickligt och vältaligt ådagalagdt. På sådana bevis som under det ryktbara katolikmålets utagerande inför Svea hofrätt blifvit så ovedersägligt anbragta, kan det naturligtvis icke falla Sv. Tidningens författare in att lyssna. Lika litet skall det röra honom, om vi erinra honom om diskussionen i 1809 års konstitutionsutskott, som så tydligt bevisar afsigten med denna paragraf att ät fäderneslandet gifva uttrycklig och oförneklig religionsfrihet. Vi vilja här endast — ej för denna författare som det kostar ingen möda att förneka de solklaraste facta, utan för tänkande och partifria menniskor, — påminna om de högtidliga försäkringar om en fullkomlig religionsoch bekännelsefrihet som konung Carl Johan och Sveriges tolf deputerade afgåfvo i Trondhjem vid denna konungs kröning 1818,: och vid många andra tillfällen. Vi hafva hörtl:? af jag son som varit hugnade med samtalj!l af den bortgångna monarken, huru han ofta medl: entusiasm förklarade: sin kärlek för religions-: frihet, och att han såsom bevis på att denna frihet grundlagsenligt existerade i Sverige, plägadel anföra, att hans drottning kunde vara katolik, ehuru han sjelf såsom regerande konung och statskyrkans-chef med sin son öfvergått till denna samma statskyrka. Äldre norrmän hafva berättat oss ett och annat om de glänsande färger hvarmed den tidens högt uppsatte svenskar, såsom excellenserna Skjöldebrand, Brahe, De la Gardie och Wetterstedt, äfvensom biskoparna Hedren, Wijkman och många fler plägade utmåla Sverges förmåner och friheter, bland hvilka de idkeligen anförde tryckfriheten och religionsfriheten, för att rätt kraftigt väcka normännens sympatier för en närmare och fastare förening med ett så fritt land som Sverige. Utan tvifvel var det en lycka att dessa förespeglingar ej ledde till målet, hvarigenom fältet är lemnadt öppet för folken sjelfva. att ingå en innerligare förening, på ett sjelfständigt sätt, en förening i nationella sympatier och intressen. För den innerligare tillgifvenbet som på denna grund uppväxt och som vi hoppas allt vidare skall utbilda sig, behöfves ej förespeglingen hvilket fritt och Jyckligt land Sverige är. Tvärtom besitter det norska folket dessa fördelar i ett högre mått, såväl genom en mer dercokratisk representativ och kommunal författning som äfven och icke minst, genom införandet af ett passande mått af religiös frihet, hvarvid ej får glömmas, huru bestämdt och uttryckligt vår nu regerande konung förklarat sig för en sådan frihet. Det reaktionära sträfvandet för enhet i den yttre kyrkans tvångsmakt kan af ingen uppmärksam aktgifvare förvexlas med ett verkligt nit för den religiösa tron eller dess enhet. : Latituden för all otro, vantro eller öfvertro fins knappt på något ställe större än inom vår egen kyrkliga författning. Endast vissa formaliteter iaktagas, är all rättfärdighet uppfylld, och af ;ståndspersoner, fordras knappt detta. Fyra gånger om året förklarar Kongl. Maj:t att alla skola gå i kyrkan och åsidosätta alla timliga åligganden, vid äfventyr att råka ut för fiskal och länsman. Lyckligtvis vågar man sällan tillämpa en lag, som få utan allt stöd af våra heliga urkunder ger en särskild utmärkelse, åt dessa dagar framför den fastställda sabbaten. Men gå några få pergoner tillsammans inom en enskild boning, för att uppbygga sig med läsning eller bön, då är polismakten vanligen straxt framme för att tillämpa en lag, af en trångbröstad byråkrati, framtvingad just mot det slag af kristendom som de flesta evangeliska prester numera öppet hylla. 2 j Att vara utan religion, attisällskaper gyckla öfver dogmerna och bespotta allt hvad tro heter, låter sig förträffligt göra enligt våra former, endast man någongång, t. ex. hvart 10:de år, ifall borgerliga fördelar ej dessemellan gör det nödvändigt, offentligt går till skrift, och åtminstone någon gång om året visar sig i sockenkyrkan. Detta kan ej afbjelpas utan att lägga odrägliga polisband och spionerier på det enskilda lifvet, och i alla fall är det ej något sådant som för våra. reaktionära högkyrkliga är hufvudsyftet. Deras uppgifttycks vara att inprenta I allmänheten, alt ehuru man väl kan umbära religion i allmänhet dock ingen har rätt att dyrka Gud eller tolka hans ord på annat sätt än Kongl. Maj:t för godt finner, på det ej den klass, hvilken af statschefen fått sig anförtrodt att reglera andaktsöfningarne i vårt fädernesland, icke måtte lida något intrång i sina privilegier, utan fortfarande blifva i tillfälle att i den yttre bekännelsens formella enhet inklämma och nedtysta hvarje sjelfständig forskning, den må vara aldrig så evangeliskt ortodox. Ty detta parti -— CO DD BM MN CR ij AN RN AA — AR OK NV PR PR RR FR OS PR DA FN trade rernr RNR