vete att böja sig under hvart och ett af dess
godtyckliga stadganden. Man ser af all-
ling att dogmen och lärobegreppet ligger våra
protestantiska papister vida mindre om hjertat
in upprätthällandet af alla yttre och tillfälliga
ormer, som långt ifrån att stödja sig på det
sudomliga ordet tillkommit för att främja all-
leles verldsliga syften.
För dem som arbeta i denna syftning är
let ej nog att förneka hvarje förnuftig tanke-
leduktion, de måste också beljuga historien
och öppet förneka dess dyrbaraste erfarenhe-
er. Man må så oaflåtligt som helst fram-
ägga för dem alla de välsignelser som tros-
och tankefrihet medfört åt Jordens mest civi-
iserade länder, åt Förenta Staterna, England,
Jolland, Belgien, ja äfven åt våra närmaste
grannstater, Norge och Danmark. Man må
så ofta som helst förelägga dem det för all
aögre mensklighet mördande trostvånget och
obskurantismen i det södra Europas katolska
stater. De ropa ändå på sin. så kallade erfa-
renhet. att -lossandet af något enda af dessa
tvångsband vore: att upprifva samhället.
På samma sätt går man till väga i sin tolk-
ning af lagarna, och Svenska Tidningens ar-
tikelförfattare gör sig mycken möda att visa,
huruledes svenska grundlagen icke medger
någon religionsfrihet. Att det tvärtom i 16
regeringsformens bokstaf ligger en sådan fri-
het, hvilken det ligger ej blott i religionens
och sedlighetens allmänna utan också i pro-
testantismens speciella intresse att göra till
en sanning, har af andra skriftställare blifvit
både skickligt och vältaligt ådagalagdt. På så-
dana bevis som under det ryktbara katolik-
målets utagerande inför Svea hofrätt blifvit
så ovedersägligt anbragta, kan det naturligtvis
icke falla Sv. Tidningens författare in att
lyssna. Lika litet skall det röra honom, om
vi erinra honom om diskussionen i 1809 års
konstitutionsutskott, som så tydligt bevisar
afsigten med denna paragraf att ät fädernes-
landet gifva uttrycklig och oförneklig religions-
frihet. Vi vilja här endast — ej för denna
författare som det kostar ingen möda att för-
neka de solklaraste facta, utan för tänkande
och partifria menniskor, — påminna om de
högtidliga försäkringar om en fullkomlig reli-
gions- och bekännelsefrihet som konung Carl
Johan och Sveriges tolf deputerade afgåfvo i
Trondhjem vid denna konungs kröning 1818,:
och vid många andra tillfällen. Vi hafva hörtl:?
af jag son som varit hugnade med samtalj!l
af den bortgångna monarken, huru han ofta medl:
entusiasm förklarade: sin kärlek för religions-:
frihet, och att han såsom bevis på att denna fri-
het grundlagsenligt existerade i Sverige, plägadel
anföra, att hans drottning kunde vara katolik,
ehuru han sjelf såsom regerande konung och
statskyrkans-chef med sin son öfvergått till
denna samma statskyrka. Äldre norrmän hafva
berättat oss ett och annat om de glänsande fär-
ger hvarmed den tidens högt uppsatte sven-
skar, såsom excellenserna Skjöldebrand, Brahe,
De la Gardie och Wetterstedt, äfvensom bi-
skoparna Hedren, Wijkman och många fler
plägade utmåla Sverges förmåner och friheter,
bland hvilka de idkeligen anförde tryckfrihe-
ten och religionsfriheten, för att rätt kraftigt
väcka normännens sympatier för en närmare
och fastare förening med ett så fritt land som
Sverige. - Utan tvifvel var det en lycka att
dessa förespeglingar ej ledde till målet, hvari-
genom fältet är lemnadt öppet för folken
sjelfva. att ingå en innerligare förening, på
ett sjelfständigt sätt, en förening i nationella
sympatier och intressen. För den innerligare
tillgifvenbet som på denna grund uppväxt och
som vi hoppas allt vidare skall utbilda sig,
behöfves ej förespeglingen hvilket fritt och
Jyckligt land Sverige är. Tvärtom besitter det
norska folket dessa fördelar i ett högre mått,
såväl genom en mer dercokratisk representa-
tiv och kommunal författning som äfven och
icke minst, genom införandet af ett passande
mått af religiös frihet, hvarvid ej får glömmas,
huru bestämdt och uttryckligt vår nu rege-
rande konung förklarat sig för en sådan frihet.
Det reaktionära sträfvandet för enhet i den
yttre kyrkans tvångsmakt kan af ingen upp-
märksam aktgifvare förvexlas med ett verk-
ligt nit för den religiösa tron eller dess en-
het. : Latituden för all otro, vantro eller öf-
vertro fins knappt på något ställe större än
inom vår egen kyrkliga författning. Endast
vissa formaliteter iaktagas, är all rättfärdighet
uppfylld, och af ;ståndspersoner, fordras knappt
detta. Fyra gånger om året förklarar Kongl.
Maj:t att alla skola gå i kyrkan och åsidosätta
alla timliga åligganden, vid äfventyr att råka
ut för fiskal och länsman. Lyckligtvis vågar
man sällan tillämpa en lag, som få utan allt
stöd af våra heliga urkunder ger en särskild
utmärkelse, åt dessa dagar framför den fast-
ställda sabbaten. Men gå några få pergoner
tillsammans inom en enskild boning, för att
uppbygga sig med läsning eller bön, då är
polismakten vanligen straxt framme för att
tillämpa en lag, af en trångbröstad byråkrati,
framtvingad just mot det slag af kristendom
som de flesta evangeliska prester numera öp-
pet hylla. 2 j
Att vara utan religion, attisällskaper gyckla
öfver dogmerna och bespotta allt hvad tro he-
ter, låter sig förträffligt göra enligt våra for-
mer, endast man någongång, t. ex. hvart 10:de
år, ifall borgerliga fördelar ej dessemellan gör
det nödvändigt, offentligt går till skrift, och
åtminstone någon gång om året visar sig i
sockenkyrkan. Detta kan ej afbjelpas utan
att lägga odrägliga polisband och spionerier
på det enskilda lifvet, och i alla fall är det ej
något sådant som för våra. reaktionära hög-
kyrkliga är hufvudsyftet. Deras uppgifttycks
vara att inprenta I allmänheten, alt ehuru man
väl kan umbära religion i allmänhet dock in-
gen har rätt att dyrka Gud eller tolka hans
ord på annat sätt än Kongl. Maj:t för godt
finner, på det ej den klass, hvilken af stats-
chefen fått sig anförtrodt att reglera andakts-
öfningarne i vårt fädernesland, icke måtte lida
något intrång i sina privilegier, utan fortfa-
rande blifva i tillfälle att i den yttre bekän-
nelsens formella enhet inklämma och nedty-
sta hvarje sjelfständig forskning, den må vara
aldrig så evangeliskt ortodox. Ty detta parti
-— CO DD BM
MN CR ij AN RN AA — AR OK NV PR PR RR FR OS PR DA FN
trade rernr RNR