nat en dyrbar, om också dyrköpt erfarenhet,
som icke lätt skall glömmas, att den abstrakta
politiska frihet som prunkar med en oinskränkt
valrätt och andra jemlikhetens attributer, icke
är nog till att upprätthålla sann ordning, lugn
och frihet, utan att dertill behöfves återstäl-
landet af den kommunala sjelfständighet och
sjelfstyrelse som de germaniska nationerna af
ålder i så hög grad egde, och som det synes
hafva varit det moderna konungadömets för-
nämsta uppgift att förqväfva och utplåna. Den
socialistiska demokratien har för sig uppställt
samma mål: att under ett konstladt system af
yttre likhet, hvilken dock aldrig kan sträcka
sig längre än till ett lika förtryck, betvinga
samhällets naturliga lif och i en ofruktbar en-
formighets bojor binda dess organiska utveck-
ling.
Då samma gång som den praktiska erfaren-
heten blifvit vunnen, att välstånd, utveckling
och samhällsstyrka äro en följd af frihet i det
enskilda, friheten att i mindre kretsar ordna
sina angelägenheter, näringsfrihet, handelsfri-
het, yttranderätt, forsknings och religiös fri-
het, på samma gång har också en mera ut-
vecklad historisk forskning lärt folken att det
är den lokala sjelfstyrelsens frihet som är gam-
mal och det centraliserande förtrycket dere-
mot som är ungt, knappt några få sekler gam-
malt. Det är en sanning, som icke vidare
skall bortskymmas och råka i förgätenhet,
Denna dubbla praktiska och vetenskapliga
erfarenhet har också redan börjat utöfva ett
stort inflytande på riktningen af det allmänna
frihetssträfvandet. Man skall mer och mer
vända sig bort från revolutionernas och barri-
kadernas bana, sedan man sett att den ej fö-
rer till målet. Man skall i stället söka på
fredlig väg att ernå det största möjliga ut-
rymme för sjelfständig verksamhet, frihet att
ordna sina enskilda angelägenheter, utan att
statsmakten vid hvarje företag reglementerande
tränger sig emellan, frihet att utan intrång af
inskränkningar, privilegier och tullförbud ut-
bilda sina näringar, jordbruk, handel o. s. v.,
att efter bästa förstånd ordna sin fattigvård,
sitt penningväsende och sina kyrkliga ange-
lägenheter. Det är icke längre fråga om en-
dast rättigheten att vara fri — ty rättighete
kunna bortskänkas eller frånröfvas — skyldig-
heten att vara fri och åtaga sig en fri mans
ansvarighet, i stället att sorglöst kasta denna
ansvarighet på den offentliga embetsmanna-
makten, begynner mer och mer utveckla sig :
det allmänna medvetandet.
Ju mera dessa tänkesätt blifva allmärma och
ju snarare folken lära sig inse, att de icke
al!enast kunna bättre än någon centralmakt
ordna sina lokala åligganden, utan också ärc
skyldige sitt menniskovärde att fordra denna
rätt och bära detta ansvar, desto snarare hafva
de att hoppas en sund, lagbunden och var-
aktig samhällsfrihet, som icke kan omstörtar
af revolutionära parfistämplingar, antingen de
utgå från röda socialister eller ärelystna fur-
star. Men ett sådant sambhällstillstånd skulle
g ra umbärlig en betydlig del af de civila och
militära pretorianer som hvarje centralmakt bil-
2 11 I I oc mm. mr - LA
a Ra