nat en dyrbar, om också dyrköpt erfarenhet, som icke lätt skall glömmas, att den abstrakta politiska frihet som prunkar med en oinskränkt valrätt och andra jemlikhetens attributer, icke är nog till att upprätthålla sann ordning, lugn och frihet, utan att dertill behöfves återställandet af den kommunala sjelfständighet och sjelfstyrelse som de germaniska nationerna af ålder i så hög grad egde, och som det synes hafva varit det moderna konungadömets förnämsta uppgift att förqväfva och utplåna. Den socialistiska demokratien har för sig uppställt samma mål: att under ett konstladt system af yttre likhet, hvilken dock aldrig kan sträcka sig längre än till ett lika förtryck, betvinga samhällets naturliga lif och i en ofruktbar enformighets bojor binda dess organiska utveckling. Då samma gång som den praktiska erfarenheten blifvit vunnen, att välstånd, utveckling och samhällsstyrka äro en följd af frihet i det enskilda, friheten att i mindre kretsar ordna sina angelägenheter, näringsfrihet, handelsfrihet, yttranderätt, forsknings och religiös frihet, på samma gång har också en mera utvecklad historisk forskning lärt folken att det är den lokala sjelfstyrelsens frihet som är gammal och det centraliserande förtrycket deremot som är ungt, knappt några få sekler gammalt. Det är en sanning, som icke vidare skall bortskymmas och råka i förgätenhet, Denna dubbla praktiska och vetenskapliga erfarenhet har också redan börjat utöfva ett stort inflytande på riktningen af det allmänna frihetssträfvandet. Man skall mer och mer vända sig bort från revolutionernas och barrikadernas bana, sedan man sett att den ej förer till målet. Man skall i stället söka på fredlig väg att ernå det största möjliga utrymme för sjelfständig verksamhet, frihet att ordna sina enskilda angelägenheter, utan att statsmakten vid hvarje företag reglementerande tränger sig emellan, frihet att utan intrång af inskränkningar, privilegier och tullförbud utbilda sina näringar, jordbruk, handel o. s. v., att efter bästa förstånd ordna sin fattigvård, sitt penningväsende och sina kyrkliga angelägenheter. Det är icke längre fråga om endast rättigheten att vara fri — ty rättighete kunna bortskänkas eller frånröfvas — skyldigheten att vara fri och åtaga sig en fri mans ansvarighet, i stället att sorglöst kasta denna ansvarighet på den offentliga embetsmannamakten, begynner mer och mer utveckla sig : det allmänna medvetandet. Ju mera dessa tänkesätt blifva allmärma och ju snarare folken lära sig inse, att de icke al!enast kunna bättre än någon centralmakt ordna sina lokala åligganden, utan också ärc skyldige sitt menniskovärde att fordra denna rätt och bära detta ansvar, desto snarare hafva de att hoppas en sund, lagbunden och varaktig samhällsfrihet, som icke kan omstörtar af revolutionära parfistämplingar, antingen de utgå från röda socialister eller ärelystna furstar. Men ett sådant sambhällstillstånd skulle g ra umbärlig en betydlig del af de civila och militära pretorianer som hvarje centralmakt bil2 11 I I oc mm. mr LA a Ra