RÄTTEGÅNGS- och POLISSAKER
Ransakningsmälet angående Bbstru Natt och Dag
förevar åter i dag vid rädstufvurättens femte afdel-
ning; det vid föregående rättegångstillfällen förde
protokoll blef.till justering uppläst och utan annan
anmärkning lemnadt, än att Natt och Dag pästod sig
ej vidare vilja kallas-hustru, enär hennes man, af-
vikne vice notarien Natt och Dag, redan är 1837 uti
Cincinati i Norra Amerika aflidit; äfvensom hon tör-
nekade sig någonsin hafva tjenat säsom piga. Erin-
rad om det tvätydiga deri, att hon här för rätten för-
nekat sig hafva för grosshändlaren Wilke uppvisat den
förr omnämnda bouppteckningen, ehuru :hon i kongl.
poliskäminareri medgifvit ett sädant förhållande, upp-
gaf nu hustru Natt och Dag, att då hon öfver sam-
ma uppgift i poliskammaren ämnat närmare förklara
sig, hade hon af den derstädesaprotokollsförande no-
tarien blifvit öfversköljdsmedsorvett, hvilket hon -an-
sett för icke vett och derförerej kunnat afgifva nägon
förklaring. d Sar a :
Förre handlanden Norström fick härefter förekom-
ma; och, oaktadt hustru Natt och Dag pästod att Nor-
ström emot benne bure hämnd, aflägga vittneseden
samt berättade: att han under Juni eller Juli måna-
nader förlidet år blifvit af hustru Natt och Dag an-
modad att taga ett transsumt af en i afskrift af henne
företedd bouppteckning; men då vittnet gjort henne
uppmärksam på att berörde afskrift icke vore vidime-
rad, äfvensom vittnet ej heller velat pä hennes begä-
ran insätta henne bland arfvingarne, enär hon ej
fanns upptagen säsom sädan i ifrågavarande hand
ling, hade hon tagit densamma tillbaka, under ytt
rande att hon skulle rädgöra med en häradshöfding,
samt följande dag komma äter och lemna svar; dock
hade vittnet ej sedermera afhört henne.
Häröfver hörd uppgaf Natt och Dag, att hon väl
visat Norström en; handling, hvars innehåll hon nu
ej kunde erinra sig; men som en afskrift af samma
handling med dagens post skolat afskickas till Cal-
mar och Norström sagt sig hafva ondt om tid, hade
hon lemnat densamma till en annan renskrifvare;
bestridande Natt och Dag, det hon pä nägot sätt
uppmanat Norström att ändra oftanämnde handling.
Tillfrågad om hon ej på nägot sätt kunde styrka,
att hon erhållit det uppgifna arfvet, utgörande 20,000
xdr bko, förklarade Natt och Dag, att hon ej hade
reda på hvart förmynderskapsräkningarne tagit vägen,
äfvensom hor, på uppmaning att namngifva nägon
person, som möjligen kunde känna till detta förhäl-
lande, endast uppgaf redan aflidna personer.
— Ransakningen angående den hos juveleraren
Hammer den 27 sistl. Maj föröfvade inbrotsstöld,
hvarföre guldsmedsgesällen G. F. Pettersson hälles
häktad, fortsattes i gär:vid rädstufvurätters 3 afdel-
ning i närvaro af poliskommissarien Jederin säsom
ombud för Hammer.
Pressmästaren Andersson samt gesällerne Norrman
och Hallin, hvilka vid förra förhöret, säsom vittnen
afhördes,: tillade -till deras. vittnesmål, att häktade
Pettersson, hvilken samma dag stölden skedde, till
förarbetande emottagit silfverplantsar af 161-och ,
Jod, yttrat då vittnena, i anledning af Petterssons ofta
omtalade resa till Amerika, frägat hvad han skulle
göra med silfret, säsom orden fallit: nog har jag
uttagit silfver men få se hvad jag gör ät det. Pet-
tersson förklarade, att han med berörde yttrande af-
sett, att, i händelse resan blef af, han skulle igen-
lemna silfret.
Flera vittnen afhördes och intygade ibland dem:
guldsmedsgesällen Schottenius, att han nägra dagar
efter Hammerska stölden träffat Pettersson!ä gatån
samt dervid frågat Pettersson, om han ej vore -be-
kymrad öfver de misstankar, som hystes mot honom,
hvartill P. svarat: hvadHammer nu mistat är små-
saker mot Hvad han sKåll mista, de kunna arrestera
mig, så fär jag bäde mat och husrum.
Förra pigan Catharina Wickberg, att hon, som ofta
besökt tilltalade Pettersson och dennes hustru i deras
bostad vid Qvarngatan äLadugärdslandet, den 5 sistl.
April hört Pettersson omtala i hustruns frånvaro att
han ämnade resa till Amerika och skulle skaffa sig
respenningar genom att stjäla silfver från Hammer;
ått Pettersson sedermera ängrat att han lemnat vitt-
net nämnde förtroende och lofvat vittnet friresa med
till Amerika om vittnet ej. yppade nägot, hvarpå Pet-
tersson den 9 April emellan 4 ögon till vittnet yttrat:
nu är det bra, jag har väl ej kommit öfver så myc-
ket silfver, men jag hade ej rätta fyckeln; att vitt-
net kort derefter insjuknat och vistats ä sjukhuset till
början af Juni mänad, då Pettersson under tiden blif-
vit, häktad; att vittnet vid samtal med hustru Petters-
son erhällit förtroende att dennas man från Hammer
stulit silfver och nedgräft detsamma nägorstädes samt
derefter jemte hustru Pettersson på uppgifvet ställe
gräft etter silfver men ej funnit nägot; och hade vitt-
net hatt för afsigt att sedermera angifva förhällandet.
Tilltalade Pettersson pästod att vittnet Wickberg
honom beljugit och pästod fortfarande, att han vore
oskyldig till stölden, men Petterssons hustru, som un-
der ransakningen blifvit till rätten uppkallad vitsor
dade sacningen af Wickbergs uppgift, att Pettersson
erkänt, att han begätt stölden och nedgräft silfret
samt att hustru Pettersson på uppgifvet ställe jemte
Wickberg gräft efter silfret men ej funnit något;
bvarjemte hustru Pettersson inför domstol flera gän-
ger, uppmanade mannen, som kon utpekade säsom
tjufven, att erkänna brottet och omtala hvar han gömt: