RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER Ransakningsmälet angående Bbstru Natt och Dag förevar åter i dag vid rädstufvurättens femte afdelning; det vid föregående rättegångstillfällen förde protokoll blef.till justering uppläst och utan annan anmärkning lemnadt, än att Natt och Dag pästod sig ej vidare vilja kallas-hustru, enär hennes man, afvikne vice notarien Natt och Dag, redan är 1837 uti Cincinati i Norra Amerika aflidit; äfvensom hon törnekade sig någonsin hafva tjenat säsom piga. Erinrad om det tvätydiga deri, att hon här för rätten förnekat sig hafva för grosshändlaren Wilke uppvisat den förr omnämnda bouppteckningen, ehuru :hon i kongl. poliskäminareri medgifvit ett sädant förhållande, uppgaf nu hustru Natt och Dag, att då hon öfver samma uppgift i poliskammaren ämnat närmare förklara sig, hade hon af den derstädesaprotokollsförande notarien blifvit öfversköljdsmedsorvett, hvilket hon -ansett för icke vett och derförerej kunnat afgifva nägon förklaring. d Sar a : Förre handlanden Norström fick härefter förekomma; och, oaktadt hustru Natt och Dag pästod att Norström emot benne bure hämnd, aflägga vittneseden samt berättade: att han under Juni eller Juli månanader förlidet år blifvit af hustru Natt och Dag anmodad att taga ett transsumt af en i afskrift af henne företedd bouppteckning; men då vittnet gjort henne uppmärksam på att berörde afskrift icke vore vidimerad, äfvensom vittnet ej heller velat pä hennes begäran insätta henne bland arfvingarne, enär hon ej fanns upptagen säsom sädan i ifrågavarande hand ling, hade hon tagit densamma tillbaka, under ytt rande att hon skulle rädgöra med en häradshöfding, samt följande dag komma äter och lemna svar; dock hade vittnet ej sedermera afhört henne. Häröfver hörd uppgaf Natt och Dag, att hon väl visat Norström en; handling, hvars innehåll hon nu ej kunde erinra sig; men som en afskrift af samma handling med dagens post skolat afskickas till Calmar och Norström sagt sig hafva ondt om tid, hade hon lemnat densamma till en annan renskrifvare; bestridande Natt och Dag, det hon pä nägot sätt uppmanat Norström att ändra oftanämnde handling. Tillfrågad om hon ej på nägot sätt kunde styrka, att hon erhållit det uppgifna arfvet, utgörande 20,000 xdr bko, förklarade Natt och Dag, att hon ej hade reda på hvart förmynderskapsräkningarne tagit vägen, äfvensom hor, på uppmaning att namngifva nägon person, som möjligen kunde känna till detta förhällande, endast uppgaf redan aflidna personer. — Ransakningen angående den hos juveleraren Hammer den 27 sistl. Maj föröfvade inbrotsstöld, hvarföre guldsmedsgesällen G. F. Pettersson hälles häktad, fortsattes i gär:vid rädstufvurätters 3 afdelning i närvaro af poliskommissarien Jederin säsom ombud för Hammer. Pressmästaren Andersson samt gesällerne Norrman och Hallin, hvilka vid förra förhöret, säsom vittnen afhördes,: tillade -till deras. vittnesmål, att häktade Pettersson, hvilken samma dag stölden skedde, till förarbetande emottagit silfverplantsar af 161-och , Jod, yttrat då vittnena, i anledning af Petterssons ofta omtalade resa till Amerika, frägat hvad han skulle göra med silfret, säsom orden fallit: nog har jag uttagit silfver men få se hvad jag gör ät det. Pettersson förklarade, att han med berörde yttrande afsett, att, i händelse resan blef af, han skulle igenlemna silfret. Flera vittnen afhördes och intygade ibland dem: guldsmedsgesällen Schottenius, att han nägra dagar efter Hammerska stölden träffat Pettersson!ä gatån samt dervid frågat Pettersson, om han ej vore -bekymrad öfver de misstankar, som hystes mot honom, hvartill P. svarat: hvadHammer nu mistat är småsaker mot Hvad han sKåll mista, de kunna arrestera mig, så fär jag bäde mat och husrum. Förra pigan Catharina Wickberg, att hon, som ofta besökt tilltalade Pettersson och dennes hustru i deras bostad vid Qvarngatan äLadugärdslandet, den 5 sistl. April hört Pettersson omtala i hustruns frånvaro att han ämnade resa till Amerika och skulle skaffa sig respenningar genom att stjäla silfver från Hammer; ått Pettersson sedermera ängrat att han lemnat vittnet nämnde förtroende och lofvat vittnet friresa med till Amerika om vittnet ej. yppade nägot, hvarpå Pettersson den 9 April emellan 4 ögon till vittnet yttrat: nu är det bra, jag har väl ej kommit öfver så mycket silfver, men jag hade ej rätta fyckeln; att vittnet kort derefter insjuknat och vistats ä sjukhuset till början af Juni mänad, då Pettersson under tiden blifvit, häktad; att vittnet vid samtal med hustru Pettersson erhällit förtroende att dennas man från Hammer stulit silfver och nedgräft detsamma nägorstädes samt derefter jemte hustru Pettersson på uppgifvet ställe gräft etter silfver men ej funnit nägot; och hade vittnet hatt för afsigt att sedermera angifva förhällandet. Tilltalade Pettersson pästod att vittnet Wickberg honom beljugit och pästod fortfarande, att han vore oskyldig till stölden, men Petterssons hustru, som under ransakningen blifvit till rätten uppkallad vitsor dade sacningen af Wickbergs uppgift, att Pettersson erkänt, att han begätt stölden och nedgräft silfret samt att hustru Pettersson på uppgifvet ställe jemte Wickberg gräft efter silfret men ej funnit något; bvarjemte hustru Pettersson inför domstol flera gänger, uppmanade mannen, som kon utpekade säsom tjufven, att erkänna brottet och omtala hvar han gömt: