ska hvarandra; och den dag vi upptäcka ait ; vårt slott, vår park, våra skogar och falt gått it till rättegångsomkostnader, denna dag, hvem vet, om vi icke omfamna hvarandra. Herr markis!) svarade Bernard. som ieke kunnat afhålla sig från att småle, jag ser med nöje att ni tager saken lätt; tillåt att jag tager den allvarsammare. Det finnes icke en fläck af denna egendom som icke min far fuktat med sin svett-och sina tårar; det passar sig icke alt göra den till en skådeplats för komedier. Efter dessa ord och en kall afskedshelsning gick han till dörren. Markisen gjorde en ätbörd af tyst förtviflan och i fru de Vauberts hjerta var en känsla lik den hos lejoninian, som går raiste om sitt rof. Om Bernard stoppat hela slottet La Seigligre i sin ficka, kuode dessa begge ansigten icke uttryckt större bestörtning. Ännu ett steg och allt var förbi, då just i det ögonblick Bernard skulle öppna dörren tillkorridoren denna dörr gick upp af sig sjelf och frökensde ia Seigjigre inträdde. ; : TREDJE BOKEN. VE. Fröken de la Seighere inträdde, enkelt klädd -men kungl gt smyckad af sin rena, ääla skönhet, -Flätorna af hennes gyllne bär, yppigt fästade i nacken, omgåfvo hennes ansigte, som var purpradt af promenadens hastighet och solens varma strålar. Hennes svarta ögon blixtrade af denna djupa eid, som är ett återskenaf rena själar, en eld som lyser men icke förbränner. Ett blått skärp med hängande ändar samlade och slöt kripg hennes smärta 1f de tusen vecken af en monsselinesklädning, som omgaf denna behagliga gestalt. En liten könga af grönt maroquin visade fördelaktigt hennes fina, ädelt