KFOR SAPA nga FF LERRSUYSTU MMC JES MVLR JILVSL har
pehällit mig på landet, för att lära känna folksko-
lorna, den verkliga folkbildningen och de religiösa
sekter, hvaraf Wärtembergska landet anses vara så
uppfyldt.
Hvad folkskolorna angär, 8å äro de till konstruk-
tionen lika alla öfriga i hela Tyskland. Barnen äro
fördelade i klasser; antingen läser en lärare med hvar
och en af de särskilte klasserna på särskiita timmar,
eller äro 2, 3 stundom 4 lärare anställda, Detta gör,
ait mau för wärtembergska landet, som har nägot
öfver halfannan million inuevänare, har nära dubbelt
sä mänga folkskolelärare som vi eller omkring 4000.
Dessa äro indelade i 3 klasser Skolmästare (Scehul-
meister), Provisorer (provisoriskt anställda lärare) och
Biträden. Endast de förra är ordioarie med en lön
af omkring 2 å 300 gulden sä att de kunna gifta sig;
de andra bäda slagens lön äro beräknade för ogifta.
Läsetid och metod är också temligen lika med Preus-
sen, Saxen, Bayern m. fl. tyska länder. Men hvad
som är betydligt olika och afvikande är föremålen
för undervisning. Då i de preussiska och danska
skolorna ätminstone är föreskrifvet, att naturkunnig-
het, geometri, liniarteckning, historia, geografi och gym-
nastik skall föredragas och öfvas i folkskolan, sä fö-
rekommer af allt detta nästan intet i Wurtemberg.
Det vill säga, hist. och geogr. meddelas litet munt-
ligt; men alla de öfriga ämnena förbigäs.. Deremot
lägges sä mycket större vigt på modersmålet och kri-
stendomen, Nästan alla barn kunde någorlunda redo-
göra för subjekt, predikat, ordklasser, kasus m. m.
nödvändigt ur sats- och formläran. Men äfven detta
hade de lärt blott praktiskt och muntligt, ej efter lä-
robok.. Skolorna på landet kallas derföre ocksä blott
tyska skolor, ej elementarskolor, som i Preussen. Uti
kristendomen meddelar kyrkoherden 2 timmar i vec-
kän undervisning i sjelfva skolan, utom det att han
har 1 timma hvarje vecka s.k, Kinderlehre i kyrkan.
Då jag öfvervarit en sädan vill jag berätta, huru det
tillgick:
Det var tisdagen den 13 Juli kl. 10 f. m. då man
hörde klockorna ringa samman i byn Ellhofen 2 mil
från Heilbronn. Denna by var, som de flesta andra,
som jag sett i Wirtemberg och provinsen Saxen un
der denna resa, af storlek ungefär som Köping eller
Christinekamn med omkring 16 å 1700 innevänare.
Lika sköna som omgifningarna äro i Wirtemberg,
lika fula äro byarne invändigt; endast värdshusen,
hvilka stundom finnas ända till 4 i somliga byar, äro
nägot bättre byggda; alla de öfriga äro af ler, utan
ordning och utan. minsta tecken till smak. Högst
sällan ser man ett grönt strå i hela byn. Detta kom-
mer deraf, att jorden är folket så dyrbar, att de icke
pännas, att taga bort platsen med nägon den minsta
plantering eller anläggning. Byarne äro derföre hop-
packade vida mera än vära småstäder; i en: by, som
för ögat icke ser större ut än t. ex. Thorshälla, kan
fipnas 2, 3000 innevänare. Näväl det ringde sam-
man. Barnen ur skolan frän 6 till 14 är, de kon
firmerade frän 14—18 är gingo, med flera af sina
föräldrar, dels frän fälten, dels från sysslorna i hem-
met till kyrkan. Trenne versar ur wärtembergska
psalmboken sjöngos, derefter en passande bön för al-
taret ur agendan (handboken); sedan begynte kyrko-
herden att kateketisera under gående fram och äter
på den stora gängen mellan de på bäda sidor uppställda
barnen öfver 2:a artikeln. Barnen hade böckerna
öppna och fingo svara ur dem. Meningen var icke
egentligen att examinera, utan att utveckla, förklara
och tillämpa. Föräldrar och andra åhörare till ett
antal af omkring 60, 70 hörde uppmärksamt på.
Perefter åter en bön från altaret ur handboken och
slutligen ett par psalmverser, liksom i början, beled-
sagade af orgeln. Hela undervisnings- och andakts-
stunden var slutad på nägot mera, än 1 timma ).
Men hvem tror du den unge kyrkoherde var, som
höll denna Kinderlehre. Ingen mer och ingen min-
dre, än den store filosofen Schellings son, hvilken
mot en ärlig inkomst af 700 gulden, fria husrum och
en liten trädgärd här var pastor. Han var lik sio
far; liten och satt till växten, blågrä ögon, bestämda
drag omkring munnen, djupt allvarlig höllning och
utan skämt i sin konversation. Han hade väl ej fa
drens höga begäfning; men var dock känd som en
utmärkt rättskaftens, from och förträfflig pastor. (Som
bekant är, är den gamle Schelling, liksom Schiller )
Wirtembergare). Denna inrättning, att presterskape!
i Wiärtemberg skall hälla Kinderlebre samt har sig
älagdt religionsundervisningen i skolorna har äfven
fästat Preussens uppmärksamhet, hvarföre flere Preus-
sare på sednare tider rest i Wärtemberg, för att taga
kännedom om dess folkskoleväsende.
Det pågår nu som bäst en strid i Wärtemberg, om
en läsebok skall införas i folkskolorna eller icke. Hit-
tills bar den ieke funnits; utan Bibeln och Psalmboken
hafva varit folkets enda läseböcker. Efter allt utse-
eade kommer denna strid att slutas sä af de nu för-
samlade ständerna, att de församlingar, som vilja,
kunna införa läseboken; dem äter, som vilja bliisa
vid det gamla, blir detta också tillätet. Skålen, som
anföras emot en läseboks antagande, äro, att otrogna
eller obibliskt sinnade lärare skulle kunna lägga Bi-
belläsniogen alldeles äsido, att genom det mänga-
banda, som förekommer i en läsebok, folkets sinnen
förströs lika mycket som de bildade klassernas ge-
nom romanläsning o. 3. v. Jag har talat vid en folk-
skolelärare, som var bestämdt emot införånde af en
läsebok. Alla nödiga realier, sade han, kan skoliä-
raren, om han sjelf klart besitter dem, muntligen
utan alla läseböcker meddela ät barnen; och besitter
han dem icke, sä blir det bara en splittring af läro-
ämnen, som icke fördelaktigt kommer att inflyta på
barnens bildning i det hela. Flertalet af skollärare
äro dock för läsebokens införande. De öfaingar i
tyska språkets läsande som jag afhörde voro dels på
grund af Nya Testamentet; dels med ledning af Psalm-
boken. Hvarje dag förekommer. nemligen läsningen
af båda, hvilka läraren genomgår och förklarar, all-
deles såsom man i lärda skolor låser Cornelius Nepos
eller en Grekisk Chrestomathi. De enda hemlexor,
som gifvas, äro memorerande af språk och verser i
Nya Testamentet och Psalmboken. Helbibel och Bi-
blisk Historia hafva alla barn. Genom Bibelsällska-
pets försorg köpa de fattigare barnen hela Bibeln för
1 Gaulden och de aldrafatitigaste få den till skänks.
Jag har sett hundradetals barn komma bärande med
den stora Bibeln under armen eller i famnen till
skolan.
Skolorna hafva stora biblioteker om 3, 4, 5000 band;
men mest till bruk för skolläraren, ej egentligen för
barnen. Meningen är, att han ur dessa bibliotek
skall upphemta det bästa och användbaraste, och se-
dan muntligen meddela det ät barnen. Åkerfält el-
ler bibandtverk här jag icke funnit någon enda skol-
lärare sysselsatt med. Antingen gör skolläraren in-
tet, eller läser han nägot ur biblioteket och arbetar
derigenom på sin fullkomning som skollärare.
(Forts. följer.)
2) Uti skolan förklarar kyrkoherden ena timman Bi-
beln, andra timman Katekesen,
) Schillers bildstod stär också på ett af törgen här
i Stuttgart, som: deraf kallas Sckillers plats.
i (Insändt).
Om Sveriges au. gällando Brönvins-
förordning m. m
Den -ekonomiske lagstiftningens vigtigaste föremäl