KFOR SAPA nga FF LERRSUYSTU MMC JES MVLR JILVSL har pehällit mig på landet, för att lära känna folkskolorna, den verkliga folkbildningen och de religiösa sekter, hvaraf Wärtembergska landet anses vara så uppfyldt. Hvad folkskolorna angär, 8å äro de till konstruktionen lika alla öfriga i hela Tyskland. Barnen äro fördelade i klasser; antingen läser en lärare med hvar och en af de särskilte klasserna på särskiita timmar, eller äro 2, 3 stundom 4 lärare anställda, Detta gör, ait mau för wärtembergska landet, som har nägot öfver halfannan million inuevänare, har nära dubbelt sä mänga folkskolelärare som vi eller omkring 4000. Dessa äro indelade i 3 klasser Skolmästare (Scehulmeister), Provisorer (provisoriskt anställda lärare) och Biträden. Endast de förra är ordioarie med en lön af omkring 2 å 300 gulden sä att de kunna gifta sig; de andra bäda slagens lön äro beräknade för ogifta. Läsetid och metod är också temligen lika med Preussen, Saxen, Bayern m. fl. tyska länder. Men hvad som är betydligt olika och afvikande är föremålen för undervisning. Då i de preussiska och danska skolorna ätminstone är föreskrifvet, att naturkunnighet, geometri, liniarteckning, historia, geografi och gymnastik skall föredragas och öfvas i folkskolan, sä förekommer af allt detta nästan intet i Wurtemberg. Det vill säga, hist. och geogr. meddelas litet muntligt; men alla de öfriga ämnena förbigäs.. Deremot lägges sä mycket större vigt på modersmålet och kristendomen, Nästan alla barn kunde någorlunda redogöra för subjekt, predikat, ordklasser, kasus m. m. nödvändigt ur satsoch formläran. Men äfven detta hade de lärt blott praktiskt och muntligt, ej efter lärobok.. Skolorna på landet kallas derföre ocksä blott tyska skolor, ej elementarskolor, som i Preussen. Uti kristendomen meddelar kyrkoherden 2 timmar i veckän undervisning i sjelfva skolan, utom det att han har 1 timma hvarje vecka s.k, Kinderlehre i kyrkan. Då jag öfvervarit en sädan vill jag berätta, huru det tillgick: Det var tisdagen den 13 Juli kl. 10 f. m. då man hörde klockorna ringa samman i byn Ellhofen 2 mil från Heilbronn. Denna by var, som de flesta andra, som jag sett i Wirtemberg och provinsen Saxen un der denna resa, af storlek ungefär som Köping eller Christinekamn med omkring 16 å 1700 innevänare. Lika sköna som omgifningarna äro i Wirtemberg, lika fula äro byarne invändigt; endast värdshusen, hvilka stundom finnas ända till 4 i somliga byar, äro nägot bättre byggda; alla de öfriga äro af ler, utan ordning och utan. minsta tecken till smak. Högst sällan ser man ett grönt strå i hela byn. Detta kommer deraf, att jorden är folket så dyrbar, att de icke pännas, att taga bort platsen med nägon den minsta plantering eller anläggning. Byarne äro derföre hoppackade vida mera än vära småstäder; i en: by, som för ögat icke ser större ut än t. ex. Thorshälla, kan fipnas 2, 3000 innevänare. Näväl det ringde samman. Barnen ur skolan frän 6 till 14 är, de kon firmerade frän 14—18 är gingo, med flera af sina föräldrar, dels frän fälten, dels från sysslorna i hemmet till kyrkan. Trenne versar ur wärtembergska psalmboken sjöngos, derefter en passande bön för altaret ur agendan (handboken); sedan begynte kyrkoherden att kateketisera under gående fram och äter på den stora gängen mellan de på bäda sidor uppställda barnen öfver 2:a artikeln. Barnen hade böckerna öppna och fingo svara ur dem. Meningen var icke egentligen att examinera, utan att utveckla, förklara och tillämpa. Föräldrar och andra åhörare till ett antal af omkring 60, 70 hörde uppmärksamt på. Perefter åter en bön från altaret ur handboken och slutligen ett par psalmverser, liksom i början, beledsagade af orgeln. Hela undervisningsoch andaktsstunden var slutad på nägot mera, än 1 timma ). Men hvem tror du den unge kyrkoherde var, som höll denna Kinderlehre. Ingen mer och ingen mindre, än den store filosofen Schellings son, hvilken mot en ärlig inkomst af 700 gulden, fria husrum och en liten trädgärd här var pastor. Han var lik sio far; liten och satt till växten, blågrä ögon, bestämda drag omkring munnen, djupt allvarlig höllning och utan skämt i sin konversation. Han hade väl ej fa drens höga begäfning; men var dock känd som en utmärkt rättskaftens, from och förträfflig pastor. (Som bekant är, är den gamle Schelling, liksom Schiller ) Wirtembergare). Denna inrättning, att presterskape! i Wiärtemberg skall hälla Kinderlebre samt har sig älagdt religionsundervisningen i skolorna har äfven fästat Preussens uppmärksamhet, hvarföre flere Preussare på sednare tider rest i Wärtemberg, för att taga kännedom om dess folkskoleväsende. Det pågår nu som bäst en strid i Wärtemberg, om en läsebok skall införas i folkskolorna eller icke. Hittills bar den ieke funnits; utan Bibeln och Psalmboken hafva varit folkets enda läseböcker. Efter allt utseeade kommer denna strid att slutas sä af de nu församlade ständerna, att de församlingar, som vilja, kunna införa läseboken; dem äter, som vilja bliisa vid det gamla, blir detta också tillätet. Skålen, som anföras emot en läseboks antagande, äro, att otrogna eller obibliskt sinnade lärare skulle kunna lägga Bibelläsniogen alldeles äsido, att genom det mängabanda, som förekommer i en läsebok, folkets sinnen förströs lika mycket som de bildade klassernas genom romanläsning o. 3. v. Jag har talat vid en folkskolelärare, som var bestämdt emot införånde af en läsebok. Alla nödiga realier, sade han, kan skoliäraren, om han sjelf klart besitter dem, muntligen utan alla läseböcker meddela ät barnen; och besitter han dem icke, sä blir det bara en splittring af läroämnen, som icke fördelaktigt kommer att inflyta på barnens bildning i det hela. Flertalet af skollärare äro dock för läsebokens införande. De öfaingar i tyska språkets läsande som jag afhörde voro dels på grund af Nya Testamentet; dels med ledning af Psalmboken. Hvarje dag förekommer. nemligen läsningen af båda, hvilka läraren genomgår och förklarar, alldeles såsom man i lärda skolor låser Cornelius Nepos eller en Grekisk Chrestomathi. De enda hemlexor, som gifvas, äro memorerande af språk och verser i Nya Testamentet och Psalmboken. Helbibel och Biblisk Historia hafva alla barn. Genom Bibelsällskapets försorg köpa de fattigare barnen hela Bibeln för 1 Gaulden och de aldrafatitigaste få den till skänks. Jag har sett hundradetals barn komma bärande med den stora Bibeln under armen eller i famnen till skolan. Skolorna hafva stora biblioteker om 3, 4, 5000 band; men mest till bruk för skolläraren, ej egentligen för barnen. Meningen är, att han ur dessa bibliotek skall upphemta det bästa och användbaraste, och sedan muntligen meddela det ät barnen. Åkerfält eller bibandtverk här jag icke funnit någon enda skollärare sysselsatt med. Antingen gör skolläraren intet, eller läser han nägot ur biblioteket och arbetar derigenom på sin fullkomning som skollärare. (Forts. följer.) 2) Uti skolan förklarar kyrkoherden ena timman Bibeln, andra timman Katekesen, ) Schillers bildstod stär också på ett af törgen här i Stuttgart, som: deraf kallas Sckillers plats. i (Insändt). Om Sveriges au. gällando Brönvinsförordning m. m Den -ekonomiske lagstiftningens vigtigaste föremäl