icke har någon religiös karakter, hvilket först afslutas införs presten och sedan inregistreras chos municipalitetet, säsom det föreskrifves i den lag, hvilken försatt dem i ett sädant raseri: a erkebiskopars och biskopars suplik slutar sälunda: 4 Att undandraga. äktenskapet .det beroende hvari det bör stå till kyrkan, det är en laglig inbjudning att trampa under fötterna, att glömma, att väldförå religionens föreskrifter; det är ett säkert medel att förderfva nationerna för ått sedermera bringa dem att afsvärja sina fäders religion! Det påstås att denna petition blifvit uppsatt af msr Franzoni, denne för sin strid med piemontesiska reseringen redan ryktbare prelat, som denna regering säg sig nödsakad att innesluta på Fenestrella. I sanning, denna religiösa agitation är ett särdeles märkligt factum midt under det. fullkomliga lugn, hvaraf Piemont njuter, och de upplysta-mäny som i partieller sektintressen blöttställa sig för att i staten upptända det borgerliga kriget, äro högst brotts liga! De sköla dock icke lyckås; man kån med tillförlitlighet sluta dertill af den likgiltighet hvarmed hela den sansade delen af nationen mottager deras häftiga diatribor; MeN man mäsvc göra dem den rättvisan att erkänna det de gjort allt möjligt för att vinna ett motsatt resultåt: I sjelfva verket veta prester, kyrkoherdar, biskopar och erkebiskopar ganska väl att lagen om civiläktenskapet icke innebär nägonting stridande emot religionen. Hvilket är då det motiv som sätter dem i-rörelse? Skulle det vara sannt såsom nägra tidningar påstå; att under alltsammans ligger en lumpen penningetråga, och att den nya lagstiftningen har det i deras ögon stora felet att göra en rubbning i deras sportelinkomster! Jag vill icke antaga att sä är, jag vill heldre tro att prestpartiet i Italien anser sig säsom i ett eröfradt land, och att hvarje skymt af en förnuftigare regim synes det såsom ett anfall på dess välde. Presterskapet vill följaktligen i Piemont leverera en afgörande batalj, utan att fråga etter huruvida genom dess öfverdifter det blir icke blott relisionen, hvilket bekymrar det föga, utan sjelfva kyrkan, hvilket i dess ögon är långt vigtigare, som slutligen får vidkännas krigskostnaderna. På denna punkt stä vi således för närvarande. Ni ser att det exempel som det klerikala partiet hos er (i Belgien) gifvit, icke gått förlorat, och att detta parti vunnit värdiga efterföljare på andra sidan Alerna. Den belgiska ministerens afgäng har i sjelfva rerket uppfyllt dessa herrar med lifligglädje. Men man kan hoppas att allt detta raseri, att allt detta väsende icke skall leda till nägot resultat. Piemont nar under de förflutna ären lyckats styra den röda lemagogien: med Guds och sin ädle konungs hjelp kall det äfven, jag är öfvertygad derom, lyckas styra less värdiga syster, den svarta demagogienr.