STOCKHOLM, den 30 Juli. Vid 1813 års: riksdag var bondeståndets styrande en lätt och angenäm sak., enligt det för några dagar sedan i vårt blad (n:r 170) meddelade utdrag af den i Biografiskt Lexikon intagna artikel om kanslirådet Werlin; som vid nämnde riksdag var det hedervärda ståndets sekreteråre, men vid påföljde riksdag fann samma sekreterare styrandet af bondeståndet förenadt med åtskilliga sSvärigheter, hvilka sedermera, såsom man vet, betydligen förökats, så att alla usigter att genom sekreteraren styra ståndet, väl i det närmaste numera försvunnit. Men minnet af den lyckliga tid, då regeringen blott behöfde utse en lämplig person till bondettåndets sekreterare, för att vara säker på att genom hans benägna biträde, hvilket understöddes. af traktering och kontanter, kunna hos denna del af nationens representanter genomdrifva hvad som behagades, var väl i alla fall en af de iure driffjädrarae till det afslag, som regeringen gaf å rikets ständers vid sista riksdag för deras del fattade beslut, att bondeståndet hädanefter sjelf skulle ega att utse sin sekreterare. Det är emedlertid ett factum att bondeståndet på de sista trettio åren gjort stora framsteg ej blott i politisk sjelfständighet vid riksdagarne, utan äfven i ekonomisk och social samhällställning samt själsodling. På tolf år, 1839—1850, har allmogen köpt fastighet på landet för 4,670,000 rdr bko högre belopp än allmogen försålt. En sådan tillökning i jordegendom har äfven under de föregående åren egt rum, och kommer sannolikt att äfven framgent fortgå. Men allmogen har under de sista decennierna på annat sätt än enom köp förökat värdet af sin fasta egenom. Den har nemligen genom odlingar vunnit betydligt, och hvad som synnerligast bidragit till det förökade värdet, är den nya fördelning af hemmanens jordägor, hvilken föranledts af skiftesverket. Om man kunde hopsummera de stora kontanta kostnader :som Sveriges allmoge under de sednare decennierna fått vidkännas i och för, genomförandet af en. så stor reform som jordens nya fördelning enligt skiftesförfattningarne,: så : skuile man förvånas: öfver de bördor: :som dem nuvarande generationen egt förmåga att bBärå; och öm man dertill lade totalsummorna af det, förökade kroppsliga arbete och de försakelser äfven i de dagliga lefnadsbehofven, som denna allmoge varit nödsakad att underkasta sig för utförandet af den störa reformen, så. skulle man icke kunna undgå att fattas af djup vördnad för dem som gjort sig så väl förfjenta af Sveriges framtid. Men ändock fann regeringen icke skäl att öfverlåta till denna allmoges representanter att sjelfva utse sin sekreterare! Detta afslag var en politisk orättvisa, och det var ändock. mera, det var en politisk oklokhet; ty hvartill skall det kunna gagna regeringen att; tillsätta denne sekreterare; sedan det blifvit -bebörigen uppdagadt och för hela nationen bekantgjordt, att den tid då regeringens afsigter genom sekreteraren kunde uppnås, nedlät styrelsen sig på denna väg :tillde i moraliskt. hänseende mest skadliga tillgöranden, såsom korruption, m. m. När man till den grad missbrukat en i sig sjelf oritblig rättighet sämt missbruken blifva ådagalagda och allmänt erkända, lönar det ej mödan att vidare hålla på en dylik rättighet. Sådant häntyder blott på en halsstarrighet, som står sig sjelf i vägen. Men då vi här genom påminnelsen om ställningen vid 1815 års riksdag kommit att vidröra de stora framsteg som vårt bondestånd efter den tiden gjort, torde det likväl äfven våra i sin ordning att säga, att dessa framsteg i alla fall blott utgöra en liten början till den bättre framtid som bondeståndet har att bereda sig sjelf och fosterjorden. Vi skulle icke berömma hvad som blifvit gjordt, om vi ej hyste den förhoppning att det blott är: en ringa början till hvad som kommer att göras, ochom vi ej ansågo för ena skyldighet att. äfven uppmäng till fortgående på framåtskridandets stora bana. Oaktadt de framsteg: allmogen gjort-i politisk bildning, visade de i år hållna mötena i skatteförenklingsfrågan, att allmogen på många stäljen icke förmådde behörigen genomskåda, att afsigteh med den föreslagna förvandlingen af grundräntorna hufvudsakligen var att öka statens inkomster, hvilket. är detsamma gom att öka de skattskyldigas bördor; och att hela frågan för öfrigt i det närmaste reducerat sig till en litet förenklad bokföring för statens tjenstemän. På några orter blef väl detta förhållände observeradt,. men icke. på de. flesta. Detta utvisar emellertid, att bondeståndet; om det än icke är så lätt och angenämt att styra för: en sekreterare som år 1815, så är det dock ännu icke tillräckligt upplyst: om sin egen sambhällsställning, och låter äfven för närvarande allt för lätt inverka på. sig af en landshöfding eller någon annan dylik: divisionschef för böndernas öfvertalande. Ailmogen har bittills ej haft tid att tillräckligt arbeta på sin förståndsbildning. Detmesta af dess arbetstid har tillfallit jorden; men början till en ny sakernas ordning är äfven i detta hänseende: gjord... För allmiogens framtid är sjölkodlingen hära nog lika nödvändig som jordens odling, och erfarenheten visar ju dessutom redan, att den sednare blir allt mera beroende af den förra. OKunnigheten och dumheteti förmå intet; äfven om de äro aldrig: så ibätdiga i sina bemödärnden: -Deremot finnes icke nägon gräns för de framgångar som kunna vinnas af ett upplygt förstånd; då detär förenädt med arbetslust och -sedlig ordning: Men hät möter er afae största svårigheterna för nationens förädling. Det här nemligen Varit en allmänt antagen såsigt; att de personet sond förvärfyat sig htet mera själsodling äh söm vänligen tillhört den gtörra dalan af fölkato sam lefvat af sina hän