Ställningen i Sardinien,
Sardinien är för närvarande ett af de få ri
ken i Europa, der någon verklig konstitutio
nalitet ännu är rådande. Inbäddadt, som dette
land är, mellan Österrike, Frankrike och de
italienska stater, der -despotismen, stödd på
franska och österrikiska bajonettef, redan full:
ständigt triumferat, är det helt naturligt attre.
aktionens lavaströmmar sökt och söker att ge.
nombryta de bålverk, med hvilka en sannt li
beral och välviljande: styrelåe samt en upp
lyst och moderat representation der omgärda
folkfriheten. Hittills hafva dessa försök lik
väl icke lyckats; men det torde emellertid icke
sakna intresse för våra läsare att erfarå, mMec
hvilken fanatisk ursinnighet det reaktionära och
prestpartiet i detta land löper till storms mo
hvarje åtgärd, som är egnad att, såsom et
ytterligare steg på den beträdda frihetens och
ljusets bana, allt mer och mer omöjliggöra er
återgång till folkets materiella och andliga slaf.
veri under aristokratien och prestväldet. V
meddela derföre här nedan en korrespondens:
artikel från Turin till tidningen ;Independance
Belgex, och vilja endast på förhand påminn:
våra läsare derom, att det speciella ämne
hvaromkring striden för ögonblicket vänder sig
är den helt nyligen af deputeradekammaren mer
stor majoritet voterade lagen om civiläkten
skapet, hvilken visserligen icke ännu är anta
gen at senaten, men till hvars pröfning denn:
korporation, nyss innan den åtskiljdes, ned
satte en kommission, hvars alla medlemma;
äro lagen bevågne, hvadan det är utom all
tvifvel att den äfven i senaten går igenom. Der
ifrågavarande korrespondensen lyder som följer
Parlamentsferierna hafva börjat: de flesta blanc
vära värda senatorer och deputerade hafva begifvi
sig ut på landet -för att hvila sig från sina lagstif
tarebestyr. Senaten har, innan den ätskiljdes, till
satt den kommission som bör pröfva den redan a
deputeradekammaren- antagna äktenskapslagen. Dt
valde -kommissarieina, sju till antalet, tillhöra alle
det parti, som önskar kyrkans skiljande från staten
det vill säga, de representera den i landet rådande
opinionen. Man väntar sig af denda kömmission et
arbete värdigt de utmärkta män af hvilka den ä
sammansatt. Detta är en ny missräkning att noters
för prestpartiet.
Emellertid tröttnar icke detta parti att uppreta lan.
det, och eggar oupphörligen till uppror och olydnad
mot lagarne. Uppror, det är rätta ordet, jag öfver-
drifver i sanning ingenting. Må man läsa marskalk
Latours och grefve Costa della Torres tal; mä mar
läsa tidningarne Campana, Armonia och Cattoligo; mä
man läsa biskoparnes. nyligen utfärdade protester.
Det parti, som så hänande läter påskina sitt förakt
för pressen; det parti som, om det en dag olyckligt
vis skulle komma till makten, skulle börja sin bana
med att slå pressfriheten i bojor, detta parti, säger
jag, gör för närvarande det mest beklagansvärda,
och, utsägom ordet, det mest skamlösa bruk af denna
frihet, som det afskyr. I sina sämsta dagar har den
demagogiska pressen aldrig uppnätt en sädan grada!
ursinnighet och fräckhet, till hvilken Piemonts reak-
tionära press för närvarande kommit. I ett land der
ännu så mänga familjer begräta sina på slagtfältet
fallna söner;-i ett land der den kungliga -familjen
äbnu begräter sin stamfaders abdikation, landsflykt
och död, i detta land har den gamle marskalk La-
tour vägat i allmänt tryck uttala en önskan som allt-
för mycket liknar en hötelse inot Piemoönts sjelfstän-
dighet, och sedan ban gjort detta, är den gamle mar-
skalken ännu i ständ att skrika mot tryckfriheten!
Ett: dräpande svar offentliggjordes i-en tidningy dl
Cimento; öfver hvilket ett förfärligt väsen: anställdes,
och oförmögen att med goda skäl bemöta detta svar,
kastar man sig öfver den supponerade författaren,
förre ministern Farini. ,
En embetsman vid rikets första domstol, kassations-
domstolsrädet gretve Costa della Torre, offentliggör i
sin tur en brochyr, i hvilken, han med häftighet an-
faller den regering i hvars namn han skall skipa rätt-
visa, och de lagar hvilka det är hans pligt att för-
skaffa aktning af alla! Denna brochyr har genast
blifvit seqvestrerad och: saken bragt inför domstol;
men den upphör icke derföre att. vara en-stor skan-
dal, och en orimlighet, för hvilken man till och med
saknar ett passande namn.
Kommer så biskoparnes. protester, af hvilka isynner-
het biskopens af Savoyen utmärker sig genom sin
häftighet. Man har skickat dem till senaten: och till
konungen. Med sin vanliga fördragsamhet har H.
M. genast öfverlemnat dem till. general La Marmo:zs,
som under markis dAzeglios frånvaro företräder den-
nes ställe —— cs ; äg
Piemontesiska folket har med tillfredsställelse -och
med det lugp, som utmärker den. som förtröstar på
sin goda rätt, mottagit deputeradekammarens votum.
Men om folket är lugnt, så räder deremot, såsom jag
redan yttrat, inom presterskapet en liflig, man kunde
till. och medssäga en skandalös agitation och man
sätter alla medel i rörelse för att sprida den. En
särskild omständighet torde förtjena anmärkas: Det
är att i Neapel (och det har ännu icke fallit någon
in att anklaga neapolitanska regeringen för irfeligio-
sitet), att i Neapel, säger jag, äktenskapet, liksom i
Frankrike, först afslutas inför de civila myndigheter-
na. Näväl, det är emot samma lagbestämmelse,
byilken redan är gällande i Neapel, som 25 af vära
biskopar protesterat. Och i hvilka ordalag uttala
dessa prelater sitt ogillande?
Förslaget om civiläktenskapet, säga de, är en skymf
mot religionen, det är stridande mot rikets grundlag
och kommer. att ofelbarligen öppna vägen för den
mest olycksbringande immoralitet. De 25 erkebisko
parne och biskoparne säga säledes att Frankrike, Bel-
gien och sjelfva de neapolitanska staterna, der den
lagstiftning som man vill införa i Piemont redan är
gällande, äro hemfallne under den mest ölycksbrin-
gande immoralitet! hvad skall väl konungen äf Nea-
pel säga härom, han som icke ansett de förutvaran-
de fältpresterna tillräckliga för sina regimenter,
utan. i dessa dagar anbefallt att ikasernerna religiösa
sammankomster: skola hällas af missionsfädernaP
Detta är icke allt: de 25 erkebiskoparne och bi-
skoparne tillägga: Och hvarför vill man bland oss
göra detsamma som de franska sophisterna utfört då
de beredde big att nedrifva altaret; att proklämera
gudinnan Förnufts dyrkan och att begå konunga-
mord. : Hvem inser icke att om man beröfvar äkten-
skapet sin religiösa karakter det icke skall blifva an-
nat än ett skamligt konkubinat, en smutsig samman-
koppling. Man vet hvilket förfärligt sedeförderf civil-
iktenskapet i Frankrike, beröfvadt all religionens
stadfästelse,. har skapat; om äktenskapet undändra-
385 religionen blir det endast ett hyreskontrakt, ett
arrende af sin egen och andras person; är det icke
lenna orsak iman mäste tillskrifva antelet af oäkta
ch utställda barn, som ofta uppgår till en sjunde-
del. af hela antalet af födde. -Man kan göra sig ett
begrepp om hvad det skall blifva af ett samhälle i
hvilket-dessa olycklige, födde af en skamlig sammån-
parniog, utan uppfostran och beröfvade alla ömmare
vand, ständigt äro beredde att begå alla möjliga
rRit- bitar hvad da hag ani gavnebpintenda natinn