Ställningen i Sardinien, Sardinien är för närvarande ett af de få ri ken i Europa, der någon verklig konstitutio nalitet ännu är rådande. Inbäddadt, som dette land är, mellan Österrike, Frankrike och de italienska stater, der -despotismen, stödd på franska och österrikiska bajonettef, redan full: ständigt triumferat, är det helt naturligt attre. aktionens lavaströmmar sökt och söker att ge. nombryta de bålverk, med hvilka en sannt li beral och välviljande: styrelåe samt en upp lyst och moderat representation der omgärda folkfriheten. Hittills hafva dessa försök lik väl icke lyckats; men det torde emellertid icke sakna intresse för våra läsare att erfarå, mMec hvilken fanatisk ursinnighet det reaktionära och prestpartiet i detta land löper till storms mo hvarje åtgärd, som är egnad att, såsom et ytterligare steg på den beträdda frihetens och ljusets bana, allt mer och mer omöjliggöra er återgång till folkets materiella och andliga slaf. veri under aristokratien och prestväldet. V meddela derföre här nedan en korrespondens: artikel från Turin till tidningen ;Independance Belgex, och vilja endast på förhand påminn: våra läsare derom, att det speciella ämne hvaromkring striden för ögonblicket vänder sig är den helt nyligen af deputeradekammaren mer stor majoritet voterade lagen om civiläkten skapet, hvilken visserligen icke ännu är anta gen at senaten, men till hvars pröfning denn: korporation, nyss innan den åtskiljdes, ned satte en kommission, hvars alla medlemma; äro lagen bevågne, hvadan det är utom all tvifvel att den äfven i senaten går igenom. Der ifrågavarande korrespondensen lyder som följer Parlamentsferierna hafva börjat: de flesta blanc vära värda senatorer och deputerade hafva begifvi sig ut på landet -för att hvila sig från sina lagstif tarebestyr. Senaten har, innan den ätskiljdes, till satt den kommission som bör pröfva den redan a deputeradekammarenantagna äktenskapslagen. Dt valde -kommissarieina, sju till antalet, tillhöra alle det parti, som önskar kyrkans skiljande från staten det vill säga, de representera den i landet rådande opinionen. Man väntar sig af denda kömmission et arbete värdigt de utmärkta män af hvilka den ä sammansatt. Detta är en ny missräkning att noters för prestpartiet. Emellertid tröttnar icke detta parti att uppreta lan. det, och eggar oupphörligen till uppror och olydnad mot lagarne. Uppror, det är rätta ordet, jag öfverdrifver i sanning ingenting. Må man läsa marskalk Latours och grefve Costa della Torres tal; mä mar läsa tidningarne Campana, Armonia och Cattoligo; mä man läsa biskoparnes. nyligen utfärdade protester. Det parti, som så hänande läter påskina sitt förakt för pressen; det parti som, om det en dag olyckligt vis skulle komma till makten, skulle börja sin bana med att slå pressfriheten i bojor, detta parti, säger jag, gör för närvarande det mest beklagansvärda, och, utsägom ordet, det mest skamlösa bruk af denna frihet, som det afskyr. I sina sämsta dagar har den demagogiska pressen aldrig uppnätt en sädan grada! ursinnighet och fräckhet, till hvilken Piemonts reaktionära press för närvarande kommit. I ett land der ännu så mänga familjer begräta sina på slagtfältet fallna söner;-i ett land der den kungliga -familjen äbnu begräter sin stamfaders abdikation, landsflykt och död, i detta land har den gamle marskalk Latour vägat i allmänt tryck uttala en önskan som alltför mycket liknar en hötelse inot Piemoönts sjelfständighet, och sedan ban gjort detta, är den gamle marskalken ännu i ständ att skrika mot tryckfriheten! Ett: dräpande svar offentliggjordes i-en tidningy dl Cimento; öfver hvilket ett förfärligt väsen: anställdes, och oförmögen att med goda skäl bemöta detta svar, kastar man sig öfver den supponerade författaren, förre ministern Farini. , En embetsman vid rikets första domstol, kassationsdomstolsrädet gretve Costa della Torre, offentliggör i sin tur en brochyr, i hvilken, han med häftighet anfaller den regering i hvars namn han skall skipa rättvisa, och de lagar hvilka det är hans pligt att förskaffa aktning af alla! Denna brochyr har genast blifvit seqvestrerad och: saken bragt inför domstol; men den upphör icke derföre att. vara en-stor skandal, och en orimlighet, för hvilken man till och med saknar ett passande namn. Kommer så biskoparnes. protester, af hvilka isynnerhet biskopens af Savoyen utmärker sig genom sin häftighet. Man har skickat dem till senaten: och till konungen. Med sin vanliga fördragsamhet har H. M. genast öfverlemnat dem till. general La Marmo:zs, som under markis dAzeglios frånvaro företräder dennes ställe —— cs ; äg Piemontesiska folket har med tillfredsställelse -och med det lugp, som utmärker den. som förtröstar på sin goda rätt, mottagit deputeradekammarens votum. Men om folket är lugnt, så räder deremot, såsom jag redan yttrat, inom presterskapet en liflig, man kunde till. och medssäga en skandalös agitation och man sätter alla medel i rörelse för att sprida den. En särskild omständighet torde förtjena anmärkas: Det är att i Neapel (och det har ännu icke fallit någon in att anklaga neapolitanska regeringen för irfeligiositet), att i Neapel, säger jag, äktenskapet, liksom i Frankrike, först afslutas inför de civila myndigheterna. Näväl, det är emot samma lagbestämmelse, byilken redan är gällande i Neapel, som 25 af vära biskopar protesterat. Och i hvilka ordalag uttala dessa prelater sitt ogillande? Förslaget om civiläktenskapet, säga de, är en skymf mot religionen, det är stridande mot rikets grundlag och kommer. att ofelbarligen öppna vägen för den mest olycksbringande immoralitet. De 25 erkebisko parne och biskoparne säga säledes att Frankrike, Belgien och sjelfva de neapolitanska staterna, der den lagstiftning som man vill införa i Piemont redan är gällande, äro hemfallne under den mest ölycksbringande immoralitet! hvad skall väl konungen äf Neapel säga härom, han som icke ansett de förutvarande fältpresterna tillräckliga för sina regimenter, utan. i dessa dagar anbefallt att ikasernerna religiösa sammankomster: skola hällas af missionsfädernaP Detta är icke allt: de 25 erkebiskoparne och biskoparne tillägga: Och hvarför vill man bland oss göra detsamma som de franska sophisterna utfört då de beredde big att nedrifva altaret; att proklämera gudinnan Förnufts dyrkan och att begå konungamord. : Hvem inser icke att om man beröfvar äktenskapet sin religiösa karakter det icke skall blifva annat än ett skamligt konkubinat, en smutsig sammankoppling. Man vet hvilket förfärligt sedeförderf civiliktenskapet i Frankrike, beröfvadt all religionens stadfästelse,. har skapat; om äktenskapet undändra385 religionen blir det endast ett hyreskontrakt, ett arrende af sin egen och andras person; är det icke lenna orsak iman mäste tillskrifva antelet af oäkta ch utställda barn, som ofta uppgår till en sjundedel. af hela antalet af födde. -Man kan göra sig ett begrepp om hvad det skall blifva af ett samhälle i hvilket-dessa olycklige, födde af en skamlig sammånparniog, utan uppfostran och beröfvade alla ömmare vand, ständigt äro beredde att begå alla möjliga rRitbitar hvad da hag ani gavnebpintenda natinn