FRÖKEN DE LA SEIGLIERE).
JULES SANDEAU.
Och fröken de la Seiglisre realiserade verk.
ligen, utan att sjelf ena det, allå fru de Vau-
berts löften; - hon afbördade omedvetet. alla
märkisetis förbindelser. I samma mån man
aflägsnat-sig från Stamply, kände Helene sig
mera dragen till honom; sjelf ensam midt-
ibland det buller som omgaf henne, var det
en hemlig sympati emellan dessa begge sjä-
lif, hvaraf den ena tillbakastöttes af verlden,
då den andra deremot sjelf tillbäkastötte den.
Den älskvärda flickan blef denne nye Oedips
Antigone, denne andre kung Lears Cordeka.
Hon skingrade hans ledsnad och befolkade
hans ensbghet. Hon blef som en perla i bot-
ten på hans bittra kalk, som en stjerna i
hans dystra natt. Det besynnerliga var, att
hon, som i början endast gifvit vika för en
känsla af tillbedjansvärd medlidande, slutade
med att i den gamles sällskap finna mera
nöring för förstånd och sinne, än i detta ly-
sende, ytliga sällskaps umgänge, hvaribland
bennes dagar förflöto.
Besynnerliga slump! det var en gammal
ovbbe som väckte och lifvade denna unga
själs jörsta rörelser, Om morgonen då hela
slottet slumråde, om aftonen då ljusen tändes
till festen, skyndade Hålene ut i parken till
gubben, och i de långa semtal som då upp-
) Se A. B. N:o 167—170, 172 och 173.