STOCKHOLM, den 30 Juli.
Vid 1813 års: riksdag var bondeståndets
styrande en lätt och angenäm sak., enligt
det för några dagar sedan i vårt blad (n:r
170) meddelade utdrag af den i Biografiskt
Lexikon intagna artikel om kanslirådet Wer-
lin; som vid nämnde riksdag var det heder-
värda ståndets sekreteråre, men vid påföljde
riksdag fann samma sekreterare styrandet af
bondeståndet förenadt med åtskilliga sSvärig-
heter, hvilka sedermera, såsom man vet, be-
tydligen förökats, så att alla usigter att genom
sekreteraren styra ståndet, väl i det närmaste
numera försvunnit. Men minnet af den lyck-
liga tid, då regeringen blott behöfde utse en
lämplig person till bondettåndets sekreterare,
för att vara säker på att genom hans benägna
biträde, hvilket understöddes. af traktering och
kontanter, kunna hos denna del af nationens
representanter genomdrifva hvad som beha-
gades, var väl i alla fall en af de iure drif-
fjädrarae till det afslag, som regeringen gaf å
rikets ständers vid sista riksdag för deras del
fattade beslut, att bondeståndet hädanefter sjelf
skulle ega att utse sin sekreterare.
Det är emedlertid ett factum att bondestån-
det på de sista trettio åren gjort stora fram-
steg ej blott i politisk sjelfständighet vid riks-
dagarne, utan äfven i ekonomisk och social
samhällställning samt själsodling.
På tolf år, 1839—1850, har allmogen köpt
fastighet på landet för 4,670,000 rdr bko högre
belopp än allmogen försålt. En sådan tillök-
ning i jordegendom har äfven under de före-
gående åren egt rum, och kommer sannolikt
att äfven framgent fortgå. Men allmogen har
under de sista decennierna på annat sätt än
enom köp förökat värdet af sin fasta egen-
om. Den har nemligen genom odlingar vun-
nit betydligt, och hvad som synnerligast bi-
dragit till det förökade värdet, är den nya
fördelning af hemmanens jordägor, hvilken
föranledts af skiftesverket.
Om man kunde hopsummera de stora kon-
tanta kostnader :som Sveriges allmoge under
de sednare decennierna fått vidkännas i och
för, genomförandet af en. så stor reform som
jordens nya fördelning enligt skiftesförfatt-
ningarne,: så : skuile man förvånas: öfver de
bördor: :som dem nuvarande generationen egt
förmåga att bBärå; och öm man dertill lade
totalsummorna af det, förökade kroppsliga ar-
bete och de försakelser äfven i de dagliga lef-
nadsbehofven, som denna allmoge varit nöd-
sakad att underkasta sig för utförandet af den
störa reformen, så. skulle man icke kunna
undgå att fattas af djup vördnad för dem som
gjort sig så väl förfjenta af Sveriges framtid.
Men ändock fann regeringen icke skäl att
öfverlåta till denna allmoges representanter att
sjelfva utse sin sekreterare!
Detta afslag var en politisk orättvisa, och
det var ändock. mera, det var en poli-
tisk oklokhet; ty hvartill skall det kunna
gagna regeringen att; tillsätta denne sekre-
terare; sedan det - blifvit -bebörigen upp-
dagadt och för hela nationen bekantgjordt,
att den tid då regeringens afsigter genom se-
kreteraren kunde uppnås, nedlät styrelsen sig
på denna väg :till- de i moraliskt. hänseende
mest skadliga tillgöranden, såsom korruption,
m. m. När man till den grad missbrukat en
i sig sjelf oritblig rättighet sämt missbruken
blifva ådagalagda och allmänt erkända, lönar
det ej mödan att vidare hålla på en dylik rät-
tighet. Sådant häntyder blott på en halsstar-
righet, som står sig sjelf i vägen.
Men då vi här genom påminnelsen om
ställningen vid 1815 års riksdag kommit att
vidröra de stora framsteg som vårt bondestånd
efter den tiden gjort, torde det likväl äfven
våra i sin ordning att säga, att dessa fram-
steg i alla fall blott utgöra en liten början
till den bättre framtid som bondeståndet har
att bereda sig sjelf och fosterjorden.
Vi skulle icke berömma hvad som blifvit
gjordt, om vi ej hyste den förhoppning att
det blott är: en ringa början till hvad som
kommer att göras, och- om vi ej ansågo för
ena skyldighet att. äfven uppmäng till fortgå-
ende på framåtskridandets stora bana.
Oaktadt de framsteg: allmogen gjort-i poli-
tisk bildning, visade de i år hållna mötena i
skatteförenklingsfrågan, att allmogen på många
stäljen icke förmådde behörigen genomskåda,
att afsigteh med den föreslagna förvandlingen
af grundräntorna hufvudsakligen var att öka
statens inkomster, hvilket. är detsamma gom
att öka de skattskyldigas bördor; och att hela
frågan för öfrigt i det närmaste reducerat sig
till en litet förenklad bokföring för statens
tjenstemän. På några orter blef väl detta för-
hållände observeradt,. men icke. på de. flesta.
Detta utvisar emellertid, att bondeståndet; om
det än icke är så lätt och angenämt att styra
för: en sekreterare som år 1815, så är det
dock ännu icke tillräckligt upplyst: om sin
egen sambhällsställning, och låter äfven för
närvarande allt för lätt inverka på. sig af en
landshöfding eller någon annan dylik: divi-
sionschef för böndernas öfvertalande.
Ailmogen har bittills ej haft tid att tillräck-
ligt arbeta på sin förståndsbildning. Detme-
sta af dess arbetstid har tillfallit jorden; men
början till en ny sakernas ordning är äfven i
detta hänseende: gjord... För allmiogens fram-
tid är sjölkodlingen hära nog lika nödvändig
som jordens odling, och erfarenheten visar ju
dessutom redan, att den sednare blir allt mera
beroende af den förra. OKunnigheten och dum-
heteti förmå intet; äfven om de äro aldrig: så
ibätdiga i sina bemödärnden: -Deremot finnes
icke nägon gräns för de framgångar som kunna
vinnas af ett upplygt förstånd; då detär före-
nädt med arbetslust och -sedlig ordning:
Men hät möter er afae största svårighe-
terna för nationens förädling.
Det här nemligen Varit en allmänt antagen
såsigt; att de personet sond förvärfyat sig htet
mera själsodling äh söm vänligen tillhört den
gtörra dalan af fölkato sam lefvat af sina hän