gifven af sorger. Ni får icke en gång den trösten att vid ert frånfälle lemna: denna dyrköpta förmögenhet åt någon älskad varelse; ni har blott en arfvinge, staten, af alla arfvingar den minst intressanta och den mest otacksamma. . Nu beror det-på om ni skulle föredraga att få en familj, som älskade er som sin far, att se er omgifven af ömhet och omsorger, och endast höra en chorus af välsignelser omkring er, att fästa edra sista blickar på dem ni gjort lyckliga, slutligen att efterlemna ett vördadt och älskadt minne.x Jag! En familj! utropade gubben, utom sig. Jag, Stamply; den gamle uslingen, som de kalla mig, omgifven af kärlek och huldhet? En chorus af välsignelser! Ett vördadt och älskadt minnet Ack, min fru, hvar finnes: då denna: familj?.. Min hustru och min son äro döda och jag står ensam i verlden. sDennafamilj, otacksammel, återtog fru de Vaubert, leende; har ni ju redan till hälf. ten bredvid er.s Med någon slughet: eller fåfängay skulle Stamply kunnat -inbilla:sig-att baronessan ville göra en mesalliance; men hedersmannen var hvarken slug eller fäöfäng, och oaktadt förtroligheten af hans umgänge med: baronessan, hade han aldrig glömt-det afstånd som skiljde den till egendomsherre upphöjde bonden från den ruinerade adelsdamen,. Han förblef således stående med öppen mun, försagd och undrandej utan att veta huru han skulle uttyda de sista ord han hört, Har ni kommit på den tanken, min vänp sade fru de Vaubert Jugn,, vatt fråga er sjel hvilken ära skulle bifvit. Bonapartes del, on han, denna lyckans riddare, hade fattat sir höga kallelse och efter att hafva återställt fred och lugn, återinsatt Bourborerna på deras förfäders thron? Låtom oss för ett ögonblick taga för gifvet att, i stället för att grundlägge