od RT RE EN RT FP ROTA pA
öfversättningen at Luther. Skönare ort kan näppe-
ligen en skriftställare få till arbetskammare. Var
staden på Luthers tid icke vackrare än den är nu, så
mäste det hafva varit en dubbel fröjd att, skiljd från
staden, uppe på det höga berget arbeta på det upp-
höjdaste af alla verk, att göra Guds ord läsbart på
ett språk, som millioner menniskor förstå. -
Denna säväl som föregående dagen inhöstades raps
och hö flitigt ifrån äkerfälten. Hvad som gör en
färd öfver Tyskland så behaglig om sommaren är,
att allt omkring vägarne står, om året såsom detta
är godt, i den yppigaste grönska och blomning. Trä-
des-äkrar äro nemligen uti Tyskland lika sällsynta
som gärdesgårdar. I Brandenburg och vissa mindre
delar af provinsen Sachsen, der sandjorden är öfver-
vägande eller ensamt herrskande, är visserligen grö-
dan äfven goda är tunn; men med den skyndsamhet,
med hvilken man far förbi den på jernbanan, märkes
det icke. Kurhessen, Hessen, Darmstadt, . Baden och
Wärtemberg äro så mycket fruktbarare, en fruktbar-
het, hvilken i är anses hafva nått sin höjd, sä att
den knappt i mannaminng varit större. Vida, blom-
mande vallmofält förhöja ännu mer det behagliga
intrycket af den från alla sidor mötande -stora frukt-
barheten. Sjelfvaste de, isynnerhet i Sachsen, från
fälten uppstigande höga skorstenarne, som med sin
svarta, hvirflande stenkols- eller brunkolsrök päminna
om fabriker och användande af den mängd socker-
rofvör, som upptaga äkerfälten, blifva drägliga vid
ätankan på de mänga menniskor, som, dä de icke
hafva nägon ärfd eller förvärfd rätt till den allmänna
fruktbarheten, dock genom sitt arbete vid dessa fa-
briker kunna bereda sig en liten, ehuru ringa lott af
fältens frukter. Röken ur dessa ofantliga skorstenar
är dem liksom en borgen, att äfven dem tillhöra en
del af det fruktbara ärets växande, välsignade gröda.
Den 10 Juli. Vägen börjar redan vid Weimar
blifva mera kuperad. Man ser Thäringen till venster;
men från Eisenach blir han utomordentligt skön.
Hela Hessen är ett bland- de skönaste och fruktba-
raste länder i medlersta Tyskland. Dess dalar, berg
och höjder påminna om norra Sehweiz. Men öfver-
allt skönt är Wilhelmshöhe, !, mil frän Cassel. Re-
dan slottet, der kurfursten för närvarande har sitt
sommarresidens, kan i skönhet jemföras med Drott-
ningholm och Rosendal. Men ofvanom slottet höjer
sig berget med de vidsträcktaste parker ända upp till
en öfverst på dess spets anlagd gammal hundraärig
borg, der en ofantlig Herkules af koppar stär, stödd
på sin klubba, blickande lugn och orörlig öfver slot-
tet, staden och hela Kasseldalen. Bergets och bor-
gens höjd gör dock, att den ofantliga jättefiguren,
trotts sin resliga växt, ej synes annorlunda på afständ
än sem ett litet monument af sten (han sammanfaller
nemligen för ögat med borgen, pä hvilken han stär),
upprest i en uthuggning af skogen på bergets topp
och sluttning. Söndagar och onsdagar äro de rätta
dagarne att se detta märkvärdigt sköna ställe, som
icke har sin like i Europa; ty då springa i staden
vattenkonster med 60 å 80 fots höga vattenpelare,
och man ser frän bergssluttningen huru vattnet forsar
ifrån stentrappa till stentrappa, ända tills det, dels
genom romerskt byggda aqvedukter i den kurfurstliga
parken, dels under jorden ledt genom rör, stiger upp
i den af fremlingar dessa dagar lifligt besökta sta-
dens mänga fontäner. Med undantag af berget Rigi
i Schweiz vet jag intet ställe, som jag hellre skulle
vilja föreslå mina mänga resande landsmän att be-
söka. Om Hessens kurfurste är skald, sä kan han
hvarken mot kejsarkronan i China eller Ryssland
vilja utbyta sitt lilla furstendöme blott för dess un-
derbart sköna residensorts Wilhelmshöhs skull.
Hela sträckningen frän Eisenach till Frankfurt (am
Main) slingrar sig jernbanan genom grönskande da-
lar, söker undvika kullarne oeh bergen så mycket den
kan, men mäste på mänga ställen spränga sig midt
igenom dem. I jordisk mening varder här uppfyldt
Ihvad Skriften i andelig mening säger om de yttersta
tiderna, att alla dalar skola uppfyllda varda och alla
berg nedsänkta varda. Af de mänga under resan till
Frankfurt förbiflugna orter och städer förtjenar i af-
seende på sitt sköna läge isynnerhet det gamla Maär-
burg att omtalas, der det ligger vid foten af ett öf-
verskuggande berg, något liknande, men i en större
skala än värt Grenna. Genom dessa naturskönheter
bar jernbanan haft att kämpa med stora svårigheter.
På ett ställe t. ex. vid andra stationen ifrån Eisenach
gär banan genom en utkjutande arm af Rennenwald
174 fot djupt under jorden en längd af 4,500 fot;
på ett annat ställe 1,800 längt, men ej sä djupt un-
der jorden.
Redan den följande dagen eller d. 11 Juli kom
jag hit öfver Heidelberg, hvars öfver staden hängande
slott (med sitt verldsbekanta vinfat i källaren) pämin-
ner om Wartburg. Mellan Heidelberg och Heilbronn
är ännu ingen jernbanna öppnad. Man färdas dessa
8 milen antingen på ängbät, som fordrar 9 tim-
mar uppför den häftigt flytande Neckarströmmen
eller med postvagn, som går på 6 timmar. Angbäåten
gär endast hvarje morgon -: kl. 6, men. posten straxt
efter bantägets ankomst, hvarföre, då Heidelberg förut
var bekant, resan straxt fortsattes, till en liten del af
vägen tätt utmed floden i sjelfva Neckardalen. Först
vid det sista hästombytet (sådana voro 4 på dessa 8
mil) begynte det Wiärtembergska landet, mälet för
resan.
Man märker redan i Heidelberg, men ännu mera
i Heilbronn, att man är i sydliga Tyskland. Så långt
ögats synkrets när, idel vinberg. Detvårsöndag och
folket gick på gatorna och på torgen alldeles som i
en stor konversationssal, så ogeneradt och så hemma-
stadt. Den tryckande stelhet, som gör stadslifvet så
onaturligt, märktes icke ett spär af. Man var allde-
les som på landet. En stor del gingo i skjortärmar-
ne; andra suto utanför sina hus, rökte och samtalade
såsom man gör på förstuguqvistarna på landsbygden;
andra gingo arm i arm fram och tillbaka på gatan;
barnen lekte, och allt buller af vagnar och handels-
bestyr var uteslutet. Detta tria och ogenerade lif in-
om staden mäste hafva varit orsaken att högst få lem-
nat honom, såsom man om söndagarna brukar i vära
och norra Tysklands städer, der det för invänarne är
den högsta fröjd att komma utom de trånga stads-
portarna i den öppna och fria naturens sköte. .
En timmas väg n. o. från Heilbronn ligger den
gamla staden Weinsberg med sitt bekanta Weibertreu
— en borg frän 1100-talet, som förvarar minnet af
de qvinnors trohet, som af Konrad III fingo löfte att
ur den belägrade staden bära det käraste de hade
och då buro sina männer. Den gamla ruinen höjer
sig öfver staden och de -densamma omgifvande vin-
bergen: Man förvånas att i dess förfallna gluggar
finna Eolsharpor uppställda, som vid minsta luftdrag
ljuda, liksom rörda af osynliga andar; och man får
veta, att den schwabiske skalden och läkaren Justinus
Kerner, känd i Sverige genom sin utgifna bok Ande-
skäderskan at Prevorst, köpt sig en liten torat och
byggt ett hus pä sluttningen af det vinberg, som krö-
nes af Weibertreu. Han har för 30 är sedan upp-
satt dessa luftinstrumenter, samt på denna borg och i
dess grannskap upplefvat de friskaste dagarna af sitt,
ännu i sin höga älderdom (han är 77 är gammal)
glada och ungdomliga If;
Justinus Kerner är af ovanligt stark kroppsbygg-
nad, har i sin ungdom varit en fullkomligt manlig
skönhet, hvaraf de äldriga, men regelbundna anlets-
dragen ännu bära tydliga spår. Nägöt svärmiskt,
som man :skulle vänta i hans blick, finnes hvarken på
porträtten ifrån yngre är eller för närvarande, Han
synes icke mera gifva nägon synnerlig akt på feno-
menerna från naturens nattsida. Han är sä bekant
med dem, som vi med vär fädernested. De stå vis-
Iserligen ännu i ett angenämt poetiskt fjerran; men
han talar dock hellre om andra ting, än dessa ande-
isyner; Allt hvad jag berättade bonom ur magnetis-
mens historia i Sverige voro så gamla och bekanta
saker, att de, jemförda med hans erfarenheter, före-
kommo säsom bagateller. Hans tal var skämtsamt
och gladt; hans umgänge såsom alla schwabares med
någon själslyftning, hjertligt och tilldragande. I lik-