emte OIrigg BL AUNSAMLVPPIS Mo as te
unna anses vara för frågan upplysande.
När en för de förenade folkens framtida
den så vigtig angelägenhet skall företagas
ill afgörande, måste det väl anses vara 1 sin
yrdning, att dessa folk äfven på förhand fålt
aga någon kännedom om de härtill hörande
andlingar, och i detta hänseende blir det väl
ödigt att börja med publicerandet af unions-
committsens arbeten, äfven om de skulle be-
innas vara af den beskaffenhet, att de endast
unna tjena såsom en historisk ledning för
rågornas ytterligare handläggning. a
Alla våra andra, dock åt glömskan och för-
nultnelsen öfverlemnade, så talrika, och så
ligra kommittgarbeten ha blifvit på statens
yekostnad befordrade till trycket, på det na-j,
ionen måtte komma i tillfälle att lära känna ls
lem. Man har funnit att folket för de ned-lv
lagda kostnadernå åtminstone borde få det
nöjet att se huru kommitteerna tagit saken. f
Man har erkännt den principen att ett fritt
folk, som sjelf genom sina representanter del-
tager i lagstiftningen, också bör i god tid
komma i tillfälle att förvärfva sig kunskap om
de stora lagstiftningsfrågorna, på det att fol-
ket må på förhand om dem kunna bestämma
sin opinion, så att den slutliga decisionen icke
blir resultatet af någon öfverraskning eller af
helt och hållet omogna åsigter; och denna
princip synes vara-.så riktig och så allmän-
giltig, att några undantag derifrån ej bordel,
komma i fråga. -
Huru kommer det sig då att man gjort ett.
undantag för unionskommitteens arbeten samti.
hållit dem undandolda 8 års tid? Här är e-
mellertid fråga icke blott om ett: utan om
tvenne folks opinion, och det är således på
sätt och vis dubbel anledning att här publi-
cera förhandlingarne. :
Vi vilia ej antaga att vår regering hyst den!
föreställningen, att en- så beskaffad frågal
skulle kunna lösas genom någon mera knapp-
händig behandling, som lätt antagit utseendet
af surpris. I Norge ha dessa handlingar blif-
vit tryckta, men i några få exemplar samt
utan att utlemnas till allmänheten, enligt hvad
vi förmoda för att ej tillintetgöra hela effek-
ten, af vår svenska regerings omtänksamma
hemlighetsmakeri; ty man bör erinra sig att
regeringen icke blott uraktlåtit att låta trycka
dessa handlingar, utan äfven noggrannt för-
hindrat att någon menniska här i landet, som
ej tillhörde regerihgspersonalen, skulle få taga
minsta kännedom om ifrägavarande handlin-
gar, och för vinnande af detta ändamål har
det blifvit föranstaltadt att desamma oupp-
hörligen skulle vara i cirkulation emellan stats-
rådets herrar ledamöter. Denna cirkulation
har nu under gärskilda ministerer pågått 7 å
8 år, utan att något vidare resultat deraf för-
märkts, än att cirkulationen än vidare skulle
fortgå. å
Såsom anledning till detta förhållande ha
vi visserligen hört uppgifvas, att som kom-
mittgens svenska och norska ledamöter i följd
af rikenas olika intressen och mycket olika
författningar stundom lära varit af ganska
skiljaktiga åsigter, och som man fruktade att
stridigheten i dessa åsigter, om handlingarne
publicerades, skulle sprida sig till de- båda
nationerna, hade man ansett tjenligast att icke
blottställa dem för detta äfventyr, som sna-
rare skulle motverka än befrämja unionsför-
hållandernas utveckling samt möjligtvis för-
anleda bittra ordvexlingar mellan båda rike-
nas press, m.m. Detta räsonnemang är dock
alltför enfaldigt, för att förtjena ringaste afse-
ende; ty huru skola de stridiga åsigterna nå-
gonsin kunna förlikas och bringas till harmo-
ni, om de ej blifva diskuterade. Att både
svenska och norska pressen under ea sådan
diskussion hvardera iakttager sitt lands förde-
lar och intressen, behöfver väl icke framkalla
några bittra strider. Der de stridiga intres-
sena icke, i följd af högre gemensamma för-
delar, kunna förlikas, måste man ju lemna
dessa intressen oantastade, till dess de i en
framtid kunna bringas i harmoni. Att någon
sådan objelplig stridighet skulle förefinnas i
de hufvudsakligaste frågorna, kunna vi dere-
mot icke antaga, och: hvad de andra angår
kan stridigheten i äsigter icke minska det goda
förhållandet mellan de båda folken. Hvart-
dera af dem kan ganska väl försvara sin egen
rätt och dock respektera den andras.
Aldraminst behöfver man fästa afseende på
en dylik orimlig fruktan under nuvarande
lyckligtvis ganska vänskapliga och broderliga
tänkesätt mellan båda folken.
Vi äro derföre af den mening att regerin-
gen nu borde föranstalta om publicerandet af
unionskommitteens förhandlingar, emedan de
alltid komma att bilda utgångspunkten för
unionsfrågornas ytterligare behandling.
- 24 RE ot
föll. Hr
TA VD
j
I
f
L
(
tt
fr Med gårdagens post har P. T. erhållit
följande bulletin, daterad Kissingen den 19 Juli:
H. M. Konungen, som den 17 dennes började att
begagna helsovattnet, synes deraf befinna sig väl och
kuren lofvar, Gudilof, att göra H. M: nytta.
Kongl. Maj:l emottog, den 16 dennes, besök af
Hertig Max af Bayern och dess son, hertig Ludvig,
samt besvarade det samma dag. Redan den 15 hade
H. M. Konungen och H. K. H. Prins Gustaf gjort
besök hos H. K. H. storhertiginnan af Mecklenburg-
Strelitz och dess dotter, H. K. H. Prinsessan Carolina;
H. M. Drottningen jemte H. K. H. Prinsessan Eugenie
besökte följande dag Deras Kongl. Högheter, som
skyndade att derefter sjelfva hos Hennes Maj:t in-
ställa sig.
Den 17 voro D. M. och D. K. H., jemte hela de-
ragsvit; inbjudne till middag hos H. M. Drottningen
af Bayern. Den 18 voro nägra härvarande landsroän
till middag hos Deras Majestäter inbjudne; bland
dem som infunnit sig här för att aflägga sin under-
dåniga uppvaktning, märkas envoyön generalen Mans-
a samt grefven och grefvinnan August Gylden-
stolpe.
I gär emottogo äfven Deras Majestäter kejserl. ry-
ske statskanpsleren grefve von Nesselrode.
I gär söndag, bevistade Hans Maj:t och Deras
Kongl. Högheter Gudstjensten i härvarande protestan-
tiska kyrka. a å
Oaktadt den fortfarande starka värmen, befinna sig
Deras Msajesitäter och Deras Kongl. Högheter så väl
som man under närvarande omständigheter kan hoppas. n
— Man läser i Skånka Telegrafen för den
10 dennes: