VR RE SN MSE I BREMER RR EE
små, blott stort hafvet och stormen och Han, som far
uppå vädrets vingar och upprörer, men -också stillar
hafvets vreda vägor. Det underbara landet ÖOland:
gifver sig tillkänna såsom ett rikt och befolkadt land:
genom sina på hela kusten utströdda väderqvarnar
och kyrkor. Calmar säsom de flesta städer i Sverige
ser ut på afständ som en stor by i Tyskland. Sjelfva
domkyrkan kan med sin härliga portal icke befria
staden frän detta misstag, alldenstund man har tyska
byar med likasä sköna, götiskt bygda tempel. Utan-
för Calmar, men ännu mera utanför Utklippan 4 mill
från Carlskrona, träffar man en hel hop seglare, som
i detta farvatten, liksom uti en korsväg, möta och
fara på sidan om hvarandra. Aftonen på 3:dje da-
gen kl. omkring 7 (vi gingo från Stockholm mid-
agstiden d. 5 Juli) inträffade fartyget i Stettin, efter
att på e. m. hafva passerat den korta Schweinestrom
mellan Ysedom och Wollin, det 7 mil långa Stetiner-
hafvet samt Oderströmmen vid pass en mil.
Nordstjernan, med hvilken vi foro, gjorde denna
gång sin första resa detta är till Stettin. Man kan!
icke annat än prisa detta fartyg bäde hvad dessjemnal
och snabba gäng, dess goda ordning och bemanning
om bord, samt dess billiga priser angår. Älskare af
ständscirkulation torde dock vara böjda att göra den
anmärkaing, att ordningen är nästan alltförgod, all-
denstund första och andra platsens passagerare ärol
lagligen skilda ifrän hvarandra bäde på däck och il
maten. Maten betala de med samma pris, äta ockl
densamma; men ej vid samma bord; på däck få de
väl se hvarandra, men det är dem, som frammantill
äro, enligt stadgarna förbjudet, att gä till dem, som
hafva plats akter om bjulhusen. Priserna äro: för
första plats 37: 24. bko, 2:dra plats 26: 12. bko, ma-
ten betalas med 1: 24. bko. för middag 5 rätter mat,
och 40 sk. bko för frukost och afton; hvardera med
en varm rätt utom kaffe eller the. Endast middag
är man förpligtad att betala, ehvad den ätes eller ej.
För resor är penningevexel äfven en vigtig sak.
I detta fall och under närvarande kurs ville jag räda
dem, som resa denna väg till Tyskland eller Frank-
rike, att växla sina penningar i Berlin. Man vexlar
nemligen sitt papper i Stockholms bank mot specier
och får för dessa hos några vexlare i Berlin (dock
icke alla) 1!,, Pr. Thr eller något mindre 1 Thr och
14!), silfvergr. Detta gör 2: 32. ä 2: 34 rgs för enl:
Pr. Thr. I Stockholm, om vexeln der sker, får man
deremot betala från 2: 34. ända till 2: 40 rgs. Or-
saken, att man i Berlin får så mycket är den, att
vexlarne der smälta ned myntet med nägra skillings
vinst på hvarje specie. Detta sorgliga öde för värt
svenska goda silfver, fick jag likväl icke veta, förränl
vexeln redan var skedd. Äfven är det märkligt, attl
man i norra Tyskland skiljer emellan Krondaler och
Specier, och häller de förra (de under Carl XIV Jo-l:
han slagna) nägot högre i värde. För dem betalas
äfven i Stettin 1!, Pr. Thr — 1 Thr 15 gr., då man
deremot på samma ställe icke vill gifva mera än 1
Thr 10., högst 12 å 13 gr. för en s. k. Specie. Ta-
ger man kreditiv eller assignation får man icke heller
mera för specien.
Hade vi kommit en timma förr till Stettin, hade vi
samma afton kl. 10 kunnat vara i Berlin. Nu kom-
mo de, som foro om natten kl. !, 1, icke förr än föl-
jande morgonen d. 8 Juli kl. !, 5 till! besagda stad.
Orsaken att vi kommo nägot sednare än som var be-
räknadt till Stettin var den, att den ena af ängfar-
tygets 3:ne pannor andra dagens afton genom en läcka
blef obrukbar. Men alla andra gånger, då ej ett säö-
dant missöde eller häftig storm inträdt, kan man med
den skyndsamhet, som det goda fartyget gör, hoppas
vara i Berlin redan på 3:dje dagen efter afresan frän
Stockholm och säledes på nägra och 50 timmar till-
ryggalägga den 129 geografiska mil länga vägen
mellan nämnda hufvudstäder.
I Berlin säg det bra mycket trefligare ut än 1850.
Konstaplarne gingo ej mer med sina spejande falk-
ögon och mönstrade alla främlingar; vid inträde päl
banhofvet var intet buller och väsende och springande
fram och äter och sabelklingande, som då. Detgick
så lugnt och stilla tillväga, som om man aldrig va-
vit i en militärstat. En officer ögnade som hastigast
igenom vära pass och inga vidare päskrifningar hbe-
höfdes. Annorlunda var det 1850. Dä lästes med
mycken uppmärksamhet 1:0 passet igenom af den be-
falhafvande, under det en soldat stod vid sidan och
höll vakt; 2:0 när man passerade stadsporten skulle
passet viseras och ytterligare, om man uppehöll sig
nägra timmar i staden ännu för 3:dje gängen uppvi-
sas och päskrifvas i polisen. Detta utvisar ätminstone,
att i yttre måtto den fullkomliga ordningen och lug-
net äter inträdt i Preussen. : Huru det kan vara i det
inre, är icke lätt för Preussarne sjelfva att säga. Att
dömma af det lilla jag hört, syntes förhållandet i
Preussen vara precist detsamma, som i Hessen, Baden
och här i Wärtemberg: de som äro missnöjda och tala
om en kränkt nationalitet, de frukta eller rättare hop-
pas en ny omhvälfnihg; de äter som äro nöjda med
sakernas nuvarande skick, de antaga, ätt den mnärva-
rande ordningen blir bestäende, åtminstone ännu er
ganska lång tid. Ty hvar och en-och. hvart parti
utsträcker alltid sin lilla verld till den stora och gör
af sina äsigter allmänt gällande stora sanningar, eller,
med andra ord, hvar och en ser verlden genom
sina glasögon. För en resande, som icke lider af
något annat betryck, än bristande penningar uti sin
egen kassa — det är åtminstone visst — har denna
äter inträdda ordning bra mycket större fördel och be-
hag, än ordningarna 1849 och 1850. Och om jag
icke bedrager mig, tycka tyskarne det äfven sjelfva.
Den 8 Juli fortsattes vägen öfver Magdeburg till en
by i provinsen Sachsen, der en under förra resan be-
kant superintendent hr W. var pastor, i afsigt att få
höra nägot om utvecklingen af de kyrkliga förhäl-
landena och om de antikyrkliga sekter, som genom
religionsfriheten kommo upp i Preussen och större de-
len af norra Tyskland under 1849 och 1850. Derom
gaf min gästvänlige värd följande goda besked,- att
de fria församlingarna, närvarande decenniums illu-
minater, i likhet med sin förnämste stiftare, br Ulich
i Magdeburg ) lägo på dödsbädden. De hade icke
lyckats vinna några andra anhängare, än män af dep
s. k. gemena hopen; hela deras ståndpunkt var dess
utom blott kritisk och omstörtande, utan alla positiva
grundsatser; det kunde derföre icke gå dem annor-
lurda, än som skett, att de nalkades sin upplösning.
Uti Sachsen hade omkring 300 prester förenat sig till-
sammans med andra kyrkligt sinnade, att verka för
den s, k. inre missionen; parallelt med denna deras
verksamhet i norra Tyskland gick hr Wiecherns fort-
farande verksamhet från Raue Haus nära Hamburg.
Men nägon närmare förbindelse hade dessa bäda verk-
samma linier icke knutit med hvarandra annat än sä-
vida, att de läste hvarancras i tusendetal utspridda
smärre skrifter. Revolutionen 1848 berömde min värd
mycket såsom ett verksamt medel, att väcka det slum-
rande, mest rationalistiskt sinnade presterskapet ur
sin likgiltighet. Verkningarne af deras fordna för-
summelser eller skadliga inflytelser hade dock för djupt
iogripit i folklifvet; för att nägon allmännare förän
dring deri till förmån för en mer lefvande kristen-
dom ännu skulle kunna hafva inträdt.
Den starka värmen, hvilken i dag här i Wärtem-
berg stigit ända til 26? R., d. ä. efter vär Celsius
35!,, grader, begynte redan denna dag kännas tryce
kande. Det var derför en lisa, att om aftonen slippa
att sitta inne, utan få gå ut i trädgärden, den enda
jordtorfva, som denne pastor i likhet med de fleste
preussiske sjelf brukade, och få äta den för oss sven-
skar, isynnerhet då man bjuder en gäst, öfvermättan
tarfliga aftormåltiden. Solen hade redan gätt ned
kl. 8; trädgården var. mörk som natten kl. 9, och
lampan, i hvars sken den tarfliga mältiden intogs,
jorde mörkret ännu starkare. De förändringar som
timat inom den aktningsvärda familjen på dessa 2:ne
är, syntes först vid bordet rätt märkbart. Straxt ef-
ter mitt förra besök 1850 hade koleran kommit till
byn och ryckt med sig hvar tionde person, hvaribland
äfven kyrkoberdens älskliga fru; tvenne af hans äldre
bafn hade ock lemnat hemmet cch satt eget bo. En-
KAO Ing oo RI FR AR KA RR KR RTR Lar