VR RE SN MSE I BREMER RR EE små, blott stort hafvet och stormen och Han, som far uppå vädrets vingar och upprörer, men -också stillar hafvets vreda vägor. Det underbara landet ÖOland: gifver sig tillkänna såsom ett rikt och befolkadt land: genom sina på hela kusten utströdda väderqvarnar och kyrkor. Calmar säsom de flesta städer i Sverige ser ut på afständ som en stor by i Tyskland. Sjelfva domkyrkan kan med sin härliga portal icke befria staden frän detta misstag, alldenstund man har tyska byar med likasä sköna, götiskt bygda tempel. Utanför Calmar, men ännu mera utanför Utklippan 4 mill från Carlskrona, träffar man en hel hop seglare, som i detta farvatten, liksom uti en korsväg, möta och fara på sidan om hvarandra. Aftonen på 3:dje dagen kl. omkring 7 (vi gingo från Stockholm midagstiden d. 5 Juli) inträffade fartyget i Stettin, efter att på e. m. hafva passerat den korta Schweinestrom mellan Ysedom och Wollin, det 7 mil långa Stetinerhafvet samt Oderströmmen vid pass en mil. Nordstjernan, med hvilken vi foro, gjorde denna gång sin första resa detta är till Stettin. Man kan! icke annat än prisa detta fartyg bäde hvad dessjemnal och snabba gäng, dess goda ordning och bemanning om bord, samt dess billiga priser angår. Älskare af ständscirkulation torde dock vara böjda att göra den anmärkaing, att ordningen är nästan alltförgod, alldenstund första och andra platsens passagerare ärol lagligen skilda ifrän hvarandra bäde på däck och il maten. Maten betala de med samma pris, äta ockl densamma; men ej vid samma bord; på däck få de väl se hvarandra, men det är dem, som frammantill äro, enligt stadgarna förbjudet, att gä till dem, som hafva plats akter om bjulhusen. Priserna äro: för första plats 37: 24. bko, 2:dra plats 26: 12. bko, maten betalas med 1: 24. bko. för middag 5 rätter mat, och 40 sk. bko för frukost och afton; hvardera med en varm rätt utom kaffe eller the. Endast middag är man förpligtad att betala, ehvad den ätes eller ej. För resor är penningevexel äfven en vigtig sak. I detta fall och under närvarande kurs ville jag räda dem, som resa denna väg till Tyskland eller Frankrike, att växla sina penningar i Berlin. Man vexlar nemligen sitt papper i Stockholms bank mot specier och får för dessa hos några vexlare i Berlin (dock icke alla) 1!,, Pr. Thr eller något mindre 1 Thr och 14!), silfvergr. Detta gör 2: 32. ä 2: 34 rgs för enl: Pr. Thr. I Stockholm, om vexeln der sker, får man deremot betala från 2: 34. ända till 2: 40 rgs. Orsaken, att man i Berlin får så mycket är den, att vexlarne der smälta ned myntet med nägra skillings vinst på hvarje specie. Detta sorgliga öde för värt svenska goda silfver, fick jag likväl icke veta, förränl vexeln redan var skedd. Äfven är det märkligt, attl man i norra Tyskland skiljer emellan Krondaler och Specier, och häller de förra (de under Carl XIV Jo-l: han slagna) nägot högre i värde. För dem betalas äfven i Stettin 1!, Pr. Thr — 1 Thr 15 gr., då man deremot på samma ställe icke vill gifva mera än 1 Thr 10., högst 12 å 13 gr. för en s. k. Specie. Tager man kreditiv eller assignation får man icke heller mera för specien. Hade vi kommit en timma förr till Stettin, hade vi samma afton kl. 10 kunnat vara i Berlin. Nu kommo de, som foro om natten kl. !, 1, icke förr än följande morgonen d. 8 Juli kl. !, 5 till! besagda stad. Orsaken att vi kommo nägot sednare än som var beräknadt till Stettin var den, att den ena af ängfartygets 3:ne pannor andra dagens afton genom en läcka blef obrukbar. Men alla andra gånger, då ej ett säödant missöde eller häftig storm inträdt, kan man med den skyndsamhet, som det goda fartyget gör, hoppas vara i Berlin redan på 3:dje dagen efter afresan frän Stockholm och säledes på nägra och 50 timmar tillryggalägga den 129 geografiska mil länga vägen mellan nämnda hufvudstäder. I Berlin säg det bra mycket trefligare ut än 1850. Konstaplarne gingo ej mer med sina spejande falkögon och mönstrade alla främlingar; vid inträde päl banhofvet var intet buller och väsende och springande fram och äter och sabelklingande, som då. Detgick så lugnt och stilla tillväga, som om man aldrig vavit i en militärstat. En officer ögnade som hastigast igenom vära pass och inga vidare päskrifningar hbehöfdes. Annorlunda var det 1850. Dä lästes med mycken uppmärksamhet 1:0 passet igenom af den befalhafvande, under det en soldat stod vid sidan och höll vakt; 2:0 när man passerade stadsporten skulle passet viseras och ytterligare, om man uppehöll sig nägra timmar i staden ännu för 3:dje gängen uppvisas och päskrifvas i polisen. Detta utvisar ätminstone, att i yttre måtto den fullkomliga ordningen och lugnet äter inträdt i Preussen. : Huru det kan vara i det inre, är icke lätt för Preussarne sjelfva att säga. Att dömma af det lilla jag hört, syntes förhållandet i Preussen vara precist detsamma, som i Hessen, Baden och här i Wärtemberg: de som äro missnöjda och tala om en kränkt nationalitet, de frukta eller rättare hoppas en ny omhvälfnihg; de äter som äro nöjda med sakernas nuvarande skick, de antaga, ätt den mnärvarande ordningen blir bestäende, åtminstone ännu er ganska lång tid. Ty hvar och en-och. hvart parti utsträcker alltid sin lilla verld till den stora och gör af sina äsigter allmänt gällande stora sanningar, eller, med andra ord, hvar och en ser verlden genom sina glasögon. För en resande, som icke lider af något annat betryck, än bristande penningar uti sin egen kassa — det är åtminstone visst — har denna äter inträdda ordning bra mycket större fördel och behag, än ordningarna 1849 och 1850. Och om jag icke bedrager mig, tycka tyskarne det äfven sjelfva. Den 8 Juli fortsattes vägen öfver Magdeburg till en by i provinsen Sachsen, der en under förra resan bekant superintendent hr W. var pastor, i afsigt att få höra nägot om utvecklingen af de kyrkliga förhällandena och om de antikyrkliga sekter, som genom religionsfriheten kommo upp i Preussen och större delen af norra Tyskland under 1849 och 1850. Derom gaf min gästvänlige värd följande goda besked,att de fria församlingarna, närvarande decenniums illuminater, i likhet med sin förnämste stiftare, br Ulich i Magdeburg ) lägo på dödsbädden. De hade icke lyckats vinna några andra anhängare, än män af dep s. k. gemena hopen; hela deras ståndpunkt var dess utom blott kritisk och omstörtande, utan alla positiva grundsatser; det kunde derföre icke gå dem annorlurda, än som skett, att de nalkades sin upplösning. Uti Sachsen hade omkring 300 prester förenat sig tillsammans med andra kyrkligt sinnade, att verka för den s, k. inre missionen; parallelt med denna deras verksamhet i norra Tyskland gick hr Wiecherns fortfarande verksamhet från Raue Haus nära Hamburg. Men nägon närmare förbindelse hade dessa bäda verksamma linier icke knutit med hvarandra annat än sävida, att de läste hvarancras i tusendetal utspridda smärre skrifter. Revolutionen 1848 berömde min värd mycket såsom ett verksamt medel, att väcka det slumrande, mest rationalistiskt sinnade presterskapet ur sin likgiltighet. Verkningarne af deras fordna försummelser eller skadliga inflytelser hade dock för djupt iogripit i folklifvet; för att nägon allmännare förän dring deri till förmån för en mer lefvande kristendom ännu skulle kunna hafva inträdt. Den starka värmen, hvilken i dag här i Wärtemberg stigit ända til 26? R., d. ä. efter vär Celsius 35!,, grader, begynte redan denna dag kännas tryce kande. Det var derför en lisa, att om aftonen slippa att sitta inne, utan få gå ut i trädgärden, den enda jordtorfva, som denne pastor i likhet med de fleste preussiske sjelf brukade, och få äta den för oss svenskar, isynnerhet då man bjuder en gäst, öfvermättan tarfliga aftormåltiden. Solen hade redan gätt ned kl. 8; trädgården var. mörk som natten kl. 9, och lampan, i hvars sken den tarfliga mältiden intogs, jorde mörkret ännu starkare. De förändringar som timat inom den aktningsvärda familjen på dessa 2:ne är, syntes först vid bordet rätt märkbart. Straxt efter mitt förra besök 1850 hade koleran kommit till byn och ryckt med sig hvar tionde person, hvaribland äfven kyrkoberdens älskliga fru; tvenne af hans äldre bafn hade ock lemnat hemmet cch satt eget bo. EnKAO Ing oo RI FR AR KA RR KR RTR Lar