Återblick på det andra allmänna svenska
läraremötet. )
IV.
Afdelningen för det högre skolväsendet, eller
— såsom det för vårt land egendomliga em-
betsspråket numera benämner det — elemen-
tarskolväsendet,, antog vid detta möte en ord-
ning för sina förhandlingar, som genom en
lämplig arbetets delning satte densamma i till-
fälle att på den korta tiden af trenne förmid-
dagar behandla ett större antal omvexlande
och hvar för sig maktpåliggande -frågor, än
som utan en sådan anordning sannolikt skulle
hafva blifvit möjligt. Man öfverenskom nem-
ligen att indela den åt afdelningens samman-
träden anslagna tiden på det sätt, att endast
en del deraf användes till sådana sammanträ-
den, som afsågo att vara gemensamma för af-
delningens samteliga ledamöter, men den öf-
riga tiden deremot till sammanträden på un-
derafdelningar (sektioner), hvilka fingo bilda
sig till större eller mindre antal; allt efter be-
hofvet och de ledamöters åstundan, som ön-
skade få tillfälle till öfverläggning om sådana
särskilta ämnen, hvilka eljest sannolikt icke
vid afdelningens sarimankomster kunde. med-
hinnas. De förra sammanträdena, eller de för
hela afdelningen gemensamma, upptogos före-
trädesvis af frågor rörande läroverkets författ-
ning och allmänna läroplan; de sednare, eller
sektionssammanträdena, egnades deremot ute-
slutande till öfverläggning om sättet att vid
elementarundervisningen behandla de särskilta
läroämnena och upptogos således, med andra
ord, endast af frågor rörande den speciella me-
todiken och didaktiken.
Vår tid tillhör den förtjensten att äfven åt
dessa äninen hafva egnat en sorgfälligare och
allsidigare uppmärksamhet än någon föregå-
ende tid. Det är, icke blott den snabbare fort-
skaffningen af gods och varor samt det Hifli-
gare kommunikationsväsendet emellan perso-
ner i den yttre verlden, som har den nyare
tiden att tacka för vigtiga förbättringar, hvar-
igenom möjlighet beredes att med mindre upp-
oftring af tid och krafter åstadkomma större
verkningar. Undervisningskonsten har väl icke
uppfunnit några jernvägar eller elektriska tele-
grafer på andens område, och lärer icke hel
ler komma att göra det; men likväl har också
hon öppnat mången ny. bana, Hvarigenom vä-
gen till undervisning blifvit: förkortad, kun-
skapen gjord tillgängligare och dess inhäm-
tande mer eller mindre underlättadt.
Det var-en tid, då de lärde, eller de som
åtminstone inbillade sig att vara det, med ett
visst förnämt förakt sågo ned på dessa så kal-
s) Se Aftonbladet n:is 154, 158 och 164.
