emte OIrigg BL AUNSAMLVPPIS Mo as te unna anses vara för frågan upplysande. När en för de förenade folkens framtida den så vigtig angelägenhet skall företagas ill afgörande, måste det väl anses vara 1 sin yrdning, att dessa folk äfven på förhand fålt aga någon kännedom om de härtill hörande andlingar, och i detta hänseende blir det väl ödigt att börja med publicerandet af unionscommittsens arbeten, äfven om de skulle beinnas vara af den beskaffenhet, att de endast unna tjena såsom en historisk ledning för rågornas ytterligare handläggning. a Alla våra andra, dock åt glömskan och förnultnelsen öfverlemnade, så talrika, och så ligra kommittgarbeten ha blifvit på statens yekostnad befordrade till trycket, på det na-j, ionen måtte komma i tillfälle att lära känna ls lem. Man har funnit att folket för de ned-lv lagda kostnadernå åtminstone borde få det nöjet att se huru kommitteerna tagit saken. f Man har erkännt den principen att ett fritt folk, som sjelf genom sina representanter deltager i lagstiftningen, också bör i god tid komma i tillfälle att förvärfva sig kunskap om de stora lagstiftningsfrågorna, på det att folket må på förhand om dem kunna bestämma sin opinion, så att den slutliga decisionen icke blir resultatet af någon öfverraskning eller af helt och hållet omogna åsigter; och denna princip synes vara-.så riktig och så allmängiltig, att några undantag derifrån ej bordel, komma i fråga. Huru kommer det sig då att man gjort ett. undantag för unionskommitteens arbeten samti. hållit dem undandolda 8 års tid? Här är emellertid fråga icke blott om ett: utan om tvenne folks opinion, och det är således på sätt och vis dubbel anledning att här publicera förhandlingarne. : Vi vilia ej antaga att vår regering hyst den! föreställningen, att enså beskaffad frågal skulle kunna lösas genom någon mera knapphändig behandling, som lätt antagit utseendet af surpris. I Norge ha dessa handlingar blifvit tryckta, men i några få exemplar samt utan att utlemnas till allmänheten, enligt hvad vi förmoda för att ej tillintetgöra hela effekten, af vår svenska regerings omtänksamma hemlighetsmakeri; ty man bör erinra sig att regeringen icke blott uraktlåtit att låta trycka dessa handlingar, utan äfven noggrannt förhindrat att någon menniska här i landet, som ej tillhörde regerihgspersonalen, skulle få taga minsta kännedom om ifrägavarande handlingar, och för vinnande af detta ändamål har det blifvit föranstaltadt att desamma oupphörligen skulle vara i cirkulation emellan statsrådets herrar ledamöter. Denna cirkulation har nu under gärskilda ministerer pågått 7 å 8 år, utan att något vidare resultat deraf förmärkts, än att cirkulationen än vidare skulle fortgå. å Såsom anledning till detta förhållande ha vi visserligen hört uppgifvas, att som kommittgens svenska och norska ledamöter i följd af rikenas olika intressen och mycket olika författningar stundom lära varit af ganska skiljaktiga åsigter, och som man fruktade att stridigheten i dessa åsigter, om handlingarne publicerades, skulle sprida sig till debåda nationerna, hade man ansett tjenligast att icke blottställa dem för detta äfventyr, som snarare skulle motverka än befrämja unionsförhållandernas utveckling samt möjligtvis föranleda bittra ordvexlingar mellan båda rikenas press, m.m. Detta räsonnemang är dock alltför enfaldigt, för att förtjena ringaste afseende; ty huru skola de stridiga åsigterna någonsin kunna förlikas och bringas till harmoni, om de ej blifva diskuterade. Att både svenska och norska pressen under ea sådan diskussion hvardera iakttager sitt lands fördelar och intressen, behöfver väl icke framkalla några bittra strider. Der de stridiga intressena icke, i följd af högre gemensamma fördelar, kunna förlikas, måste man ju lemna dessa intressen oantastade, till dess de i en framtid kunna bringas i harmoni. Att någon sådan objelplig stridighet skulle förefinnas i de hufvudsakligaste frågorna, kunna vi deremot icke antaga, och: hvad de andra angår kan stridigheten i äsigter icke minska det goda förhållandet mellan de båda folken. Hvartdera af dem kan ganska väl försvara sin egen rätt och dock respektera den andras. Aldraminst behöfver man fästa afseende på en dylik orimlig fruktan under nuvarande lyckligtvis ganska vänskapliga och broderliga tänkesätt mellan båda folken. Vi äro derföre af den mening att regeringen nu borde föranstalta om publicerandet af unionskommitteens förhandlingar, emedan de alltid komma att bilda utgångspunkten för unionsfrågornas ytterligare behandling. 24 RE ot föll. Hr TA VD j I f L ( tt fr Med gårdagens post har P. T. erhållit följande bulletin, daterad Kissingen den 19 Juli: H. M. Konungen, som den 17 dennes började att begagna helsovattnet, synes deraf befinna sig väl och kuren lofvar, Gudilof, att göra H. M: nytta. Kongl. Maj:l emottog, den 16 dennes, besök af Hertig Max af Bayern och dess son, hertig Ludvig, samt besvarade det samma dag. Redan den 15 hade H. M. Konungen och H. K. H. Prins Gustaf gjort besök hos H. K. H. storhertiginnan af MecklenburgStrelitz och dess dotter, H. K. H. Prinsessan Carolina; H. M. Drottningen jemte H. K. H. Prinsessan Eugenie besökte följande dag Deras Kongl. Högheter, som skyndade att derefter sjelfva hos Hennes Maj:t inställa sig. Den 17 voro D. M. och D. K. H., jemte hela deragsvit; inbjudne till middag hos H. M. Drottningen af Bayern. Den 18 voro nägra härvarande landsroän till middag hos Deras Majestäter inbjudne; bland dem som infunnit sig här för att aflägga sin underdåniga uppvaktning, märkas envoyön generalen Mansa samt grefven och grefvinnan August Gyldenstolpe. I gär emottogo äfven Deras Majestäter kejserl. ryske statskanpsleren grefve von Nesselrode. I gär söndag, bevistade Hans Maj:t och Deras Kongl. Högheter Gudstjensten i härvarande protestantiska kyrka. a å Oaktadt den fortfarande starka värmen, befinna sig Deras Msajesitäter och Deras Kongl. Högheter så väl som man under närvarande omständigheter kan hoppas. n — Man läser i Skånka Telegrafen för den 10 dennes: