Några dagar derefter tog baronessan sin sons arm och under förevändning att göra en promenad i trakten, gick hon öfver på högra stranden af Clain, Det var för första gången efter sin återkomst. Då hon passerade gällerporten, som ledde till parken, stannade bon ett ögonblick, och gedav,liksom hon gilvit efter för minnets hönr;ckning, öppnade hon den och trädde in. Hvart går du, rain mor?) ropade Raoul, som fåfängt sökt att tillbakahålla henne; fruktar du icke att förolämpa markisen och hans dotter genom att sätta foten på dessas egor? Är det icke att fela root vänskapens och olyckans religion? Shuiligen med de känslor: af hat och förakt vi hysa för egaren af. detta ställe, så är-här icke vår plats.s pKom, min son, det är icke at förfördela markisen att söka under dessa träd de minnen han qvariemnpat. I det du anser som en förolimpning mot olyckan, skulle märkicen de la Seigligre endast se en from valifart. Kor, upprepade hon lugnt, vi kunna icke frukta något ledsamt möte; detta ör timman då hr Stamply hvarje dag. går och besert gina egon, Dessutony skall jag. uppriktigt bekänna för dig; ND son, att jag diet kovarert ifrån mina fördemar mot denve man, som icke tyckes mig föl förtjena allt det förskt man öfverhöpat honom med, i det förbannelsens öde som hyiJar på denne man, omgifven af allt öfverBöd. FHurn, mn mori Btropade syiglingen; fen förpokltare OM. at ein husbonde! BP tjenare soma 23 ; Mik på gin Berreg beke Pr En ung ooh å Usling, I Bantirga du Bar sagt rätt Raoul, återtog frn de VYaubert; sä usciatt jag i denna