Några dagar derefter tog baronessan sin
sons arm och under förevändning att göra en
promenad i trakten, gick hon öfver på högra
stranden af Clain, Det var för första gången
efter sin återkomst. Då hon passerade gäl-
lerporten, som ledde till parken, stannade bon
ett ögonblick, och gedav,liksom hon gilvit ef-
ter för minnets hönr;ckning, öppnade hon den
och trädde in.
Hvart går du, rain mor?) ropade Raoul,
som fåfängt sökt att tillbakahålla henne; fruk-
tar du icke att förolämpa markisen och hans
dotter genom att sätta foten på dessas egor?
Är det icke att fela root vänskapens och olyc-
kans religion? Shuiligen med de känslor: af
hat och förakt vi hysa för egaren af. detta
ställe, så är-här icke vår plats.s
pKom, min son, det är icke at förfördela
markisen att söka under dessa träd de min-
nen han qvariemnpat. I det du anser som en
förolimpning mot olyckan, skulle märkicen de
la Seigligre endast se en from valifart. Kor,
upprepade hon lugnt, vi kunna icke frukta
något ledsamt möte; detta ör timman då hr
Stamply hvarje dag. går och besert gina egon,
Dessutony skall jag. uppriktigt bekänna för dig;
ND son, att jag diet kovarert ifrån mina för-
demar mot denve man, som icke tyckes mig
föl förtjena allt det förskt man öfverhöpat
honom med, i det förbannelsens öde som hyi-
Jar på denne man, omgifven af allt öfverBöd.
FHurn, mn mori Btropade syiglingen; fen
förpokltare OM. at ein husbonde! BP
tjenare soma 23 ; Mik på gin Berreg be-
ke Pr En ung ooh å
Usling, I Bantirga du Bar sagt rätt Raoul,
återtog frn de VYaubert; sä usciatt jag i denna