HISTORIER? Ar ANDERSEN. Årets: historia. Det var i Januari; ett fruktansvärdt yrväder rasade; snön flög i täta flingor genom gator och gränder; fönsterrutorna voro liksom öfverdragna med snö, från taken nedstörtade stora drifvor; också var det en fart uti menniskorna, de sprungo, de nästan flögo i tamnen på hvarandra, höllo hvarandra så fast ett ögonblick och hade åtminstone då fotfäste. Hästar och vagnar voro liksom öfversållade med snö, betjenterna stodo med ryggen vänd mot vagnen och åkte så baklänges emot vinden;fötgängarehöllosig så godt-de-kunde i lä om vagnarne, som blott långsamt kunde glida fram 1 den djupa snön; och när slutligen stormen lade sig och det blef uppkastadt en smal. gångstig invid husen, så stadnade ändå menniskorna der, när de möttes; ingen hade lust att göra första steget och klifva upp i den djupa snön; så att den andra kunde komma om konom.; De stodo der tysta en stund, till dess slutligen, liksom genom en stum öfverenskommelse, begge två gåfvo hvar sitt-ben till pris och-lät det sjunka nedisnödrifvan. ; Emot aftonen blef det alldeles lugnt, himlen var liksom fejad och syntes högre och genomskinligare, stjernorna sågo så splitter nya ut, och några af dem så-blå ochklara — ochdet frös så det knarrade — så; nu blef. nog skaren mot morgonen. så stärk att. den kunde bära de små gråsparfvarne; der hoppade de också snart opp och ned, der det var skottadt, men mycket att äta fanns der justinte; och-de riktigt fröso;de-små kräken. Pip!ssade en till en annan, detta: kallar man nyår! — det är ju mycket värre än det gamla! så jag tycker vi lika så gerna kunnat