HISTORIER? Ar ANDERSEN.
Årets: historia.
Det var i Januari; ett fruktansvärdt yrväder
rasade; snön flög i täta flingor genom gator
och gränder; fönsterrutorna voro liksom öf-
verdragna med snö, från taken nedstörtade
stora drifvor; också var det en fart uti men-
niskorna, de sprungo, de nästan flögo i tam-
nen på hvarandra, höllo hvarandra så fast ett
ögonblick och hade åtminstone då fotfäste.
Hästar och vagnar voro liksom öfversållade
med snö, betjenterna stodo med ryggen vänd
mot vagnen och åkte så baklänges emot vin-
den;fötgängarehöllo- sig så godt-de-kunde
i lä om vagnarne, som blott långsamt kunde
glida fram 1 den djupa snön; och när slutli-
gen stormen lade sig och det blef uppkastadt
en smal. gångstig invid husen, så stadnade
ändå menniskorna der, när de möttes; ingen
hade lust att göra första steget och klifva upp
i den djupa snön; så att den andra kunde
komma om konom.; De stodo der tysta en
stund, till dess slutligen, liksom genom en
stum öfverenskommelse, begge två gåfvo hvar
sitt-ben till pris och-lät det sjunka nedisnö-
drifvan. ;
Emot aftonen blef det alldeles lugnt, him-
len var liksom fejad och syntes högre och
genomskinligare, stjernorna sågo så splitter
nya ut, och några af dem så-blå ochklara —
ochdet frös så det knarrade — så; nu blef.
nog skaren mot morgonen. så stärk att. den
kunde bära de små gråsparfvarne; der hoppade
de också snart opp och ned, der det var skot-
tadt, men mycket att äta fanns der justinte;
och-de riktigt fröso;- de-små kräken.
Pip!s- sade en till en annan, detta: kallar
man nyår! — det är ju mycket värre än det
gamla! så jag tycker vi lika så gerna kunnat