133 UU TR RR UL, UUR AV SUN
d
Reaktionen har vunnit en ny framgång på!
Europas kontinent. Belgiens Iberala minister!
har funnit sig föranläten att resignera och de:
maktegande 1 Paris skola vara mycket belåtna.
med denna händelse.
Vid de ssta representantvalen i Belgien:
gjorde det ultramoutana katolska partiet utom-!
ordentliga ansträngvingar för att vinna majo-;
rstet, och det katolska presterskapet, som vid i
detta tillfälle lemnade frihetens motståndare:
allt det understöd som stod i dess makt, skydde
icke att härvid använda hvad medel som belst.
Helvetets svafvellågor utgjorde straftet för dem:
som ej röstade med ultramontanerna och pre-:
dikningarne flödade af dylika öfvertalande ar-:
gumenter. I
Allt detta oaktadt bibehöll det liberala par-
tiet pluraliteten, men en mycket svag plura-
litet, och som ministeren, hvilken mnaturligt-
vis från alla håll underminerats af reaktionä-
rerna, som för sina planer äfven sökt hvarje-
handa bistånd i Frankrike, icke under sådana
förhållanden fann sig ega tillräcklig styrka att
fortsätta sitt liberala system, har ministeren
resignerat.
Att frihetens sak härmed skulle gå förlorad
i Belgien är dock icke att frukta. Ännu eger
den plurahteten inom representationen och Bel-!
glens konung har under hela sin regering vi-
sat afgjorda sympatier för ett konstitutionelt!
och Lberalt styrelsesätt. Det är också der-
igenom som landet utbildat sig till den ma-
teriella kraft, som det för närvarande uppnått.
En annan omständighet är att ultramonta-
nerna i Belgen äro alltför mycket införlifvade
med sina själafränder i Frankrike, för at: kunna
anses lemna någon trygghet för sitt eget lands:
oberoende och sjelfständighet. Belgiens mo-
nark måste derföre alltid hysa misstroende tll;
detta parti, såsom öfverhufvud taget hvarje
regent i ett mindre rike måste göra; ty ultra-
montanerna äro af den kosmopolitiska natur,
att de ha ögonen mera fästade på sitt eget
partis herravälde öfver verlden, än å bibehäl-
landet af ett visst folks eller rikes sjelfstän-
dighet. Alla mindre riken, som ej ha till-
räcklig materiell makt för att försvara stt
oberoende, måste derföre frukta.den ultramon-
tana propagandan, och så gör man i Bel-
gien, helst man tillräckligt känner, att den
mäktigare grannens lystnad efter detta land
icke upphört eller kan upphöra under den na-
poleonska styrelsen.
Det är således temligen säkert att Belgien!
ej i följd af denna ministerförändring kommeri
att ingå på den reaktionära banan, men det kan;
tills vidare upphöra att fortgå på den liberala,
och ett sådant st:llastående är alltid vådligt.
Kan propagandan under tiden vidare föröka
sina krafter, så att de blifva de ötvervägande,
kommer också detta stillastående snart att ef-
terföljas af ett decideradt och hastigare till-
bakaskridande, och om våldgaramare och mera
omstörtande medel härför skulle blifva erfor-
derliga, så är nämnde propaganda icke af dem
som rygga tillbaka för användandet af dylika
medel. Tvärtom den finner alla medel goda
som gynna dess planer. i
En sak som härvid ej bör förbises är attl
de konservativas - föregifvanden att öfverallt
skydda monarkien och thronens prerogativer
åtminstone icke vinner stöd af händelserna i
Belgien. Dess monark är liberal och i följd
af sin förbindelse med Orleanska huset måste
han för öfrigt icke känna några synnerliga
sympatier för den nu rådande napoleonska
styrelsen i Frankrike; men den konservativa
oppositionen inom hans land, hvilken har de-
sto större sympatier för de principer som gyn-
nas af nyssnämnde styrelse, låter icke af dessa
omständigheter det aldra ringaste bindra sig
i fullföljden af sina planer. De kunna väl
också vara monarkiska på sitt. sätt, -men öf-
verensstämma alldeles icke med monarkens
intressen i deras eget land. oo umsuna, ue
verldsliga och andliga aristokratien ha också
i sjelfva: verket utöfvat mycket större förtryck
emot konungamakten än folkpartiet, men de
förra ha haft den artigheten attlåta komunga-
makten till det yttre stå. qvar, äfven om dess
särskilda innehafvare blifvit förtryckta eller
till oeh med förjagade.
Det liberala systemets bestånd i Belgien så-
väl som på de öfriga få ställen af. Europas
kontinent, hvarest det ännu icke. blifvit tillin-
tetgjordt, beror emedlertid af de politiska hän-
delzernas utvecklipg i England.
De nu pågående parlamentsvalen i England
ha mera betydelse för Europas politiska fram-
tid än alla de sammankomster som furstar
och deras . ministrar allt emellanåt: hålta i
Tyskland.
Om dessa val lemna en gifven majoritet åt
de liberala samt i följd deraf befria. England
från sin nuvarande konservativa minister samt
förskaffa detta land en kraftfull liberal sty-
relse, så kan reaktionen göra sig beredd på
att snart få blåsa till reträtt både i Belgien
och på åtskilliga andra håll.
Hoppet tändes då å nyo hos Europas: folk
och de: förtryckta-skola: åter börja tänka på
sin befrielse.
Enligt sista utrikes post visade sig ocksål
det då kända resultatet af dessa val till för-
del för de -liberala. De räknade 217 repre-
sentanter emot 147 som tillfallit torypartiet,
hvilket eljest i följd af sin materiella makt.
och nu: egande -samhällsställning samt gynn-
samma tillfälligheter vunnit åtskilliga fram-:
gångar. Men innan vi fullständigare känna
utgången. af representantvalen i England;lönar
det dock ej mödan att vidare reflektera öfver !
deras inflytande på den politiska ställningen,