slagit att ifrågavarande personer skulle hållas till arbete vid länseller stadsarbetshus, och att i de orter, der behofvet häraf så sällan inträffade, att det ej lönte mödan att inrätta arbetshus, kunde de felande näpsas med arbete inom länsfängelset, första gången en månad och i händelse af återfall, under två månader; Justitiekansleren har föreslagit utfärdande af en författning, hvarigenom skulle förordnas, att försvarslös som betlar, först härför skulle varnas af fattigvårdsstyrelsen, och om han deraf ej låter sig rätta, anmälan göras hos konungens befallningshafvande, som kunde döma en sådan försvarslös tiggare att hållas till cellfängelse på viss tid: 6 månader, 4 månader, 2 månader eller 1 månad, allt med afseende på särskilda omständigheter zom kunde föras honom till last; hvarjemte justitiekansleren föreslagit att arbetsföra mauspersoner, som enligt nyssberörde ansvarspåföljder undergått sammanlagdt 6 månaders fängelse, och derefter åter beträddes med enahanda förseelse, skulle på anmälan af vederbörande fattigvårdsstyrelse dömas till allmänt arbete vid kronoarbetskåren, första gången 1 år och andra gången 2 år. Att insätta de moraliskt felande, som mean här vill korrigera, i stateds fängelser eller vid dess allmänna arbetsinrättningar, der verkligen brottsliga och för allmänna säkerheten vådliga personer drabbag af de lagliga följderna för sina missgerningar, anse vi för ett stort misstag. Att behandla tiggare påsamma sätt som man behandlar brottslingar är icke endast orättvist, utan i hög grad oklokt; ty följden blir ju den, att kommunerna, som nu hafva skyldighet att underhålla sina fattiga, då få ett stort ekonomiskt intresse uti, att dessa fattiga må förvandlas till försvarslösa tiggare,, som kunna insättas i statens allmänna arbetsinrättningar för att derefter underhållas på statens bekostnad och icke på kommunernas. Vi äro också öfvertygade att om en dylik lag utfärdas, skall staten snart se sina fängelser otillrickliga att rymma alla de tiggare, som samlas dit. Enligt vårt förmenande borde man här helt och hållet öfvergifva det origtiga försvarslöshets-begreppet samt endast se frågan från fattigvårdens synpunkt. Komrmnerna är ålagdt att underhålla sina fattiga, och deremot -ega kommunerna rätt att hålla dem till arbete. I ett land sådant som vårt, der brist på arbetstillfällen icke bör på långliga tider kunna uppstå, såvida vi ej genom orättvisa eller dumma lagar förstöra folkets moraliska kraft eller genom orimliga prohibitiva påbud eller andra dylika statsekonomiska misstag hindra rikets materiella utveckling, bör förenämnde pålagda skyldighet ej blifva så betungande. Må man derföre låta kommunerna ombesörja dessa angelägenheter, och icke genom eftergifvenhet för lokalintressena tillåta att hela bördan kastas på statens skuldror. Att Stockholms stadsnämnd gerna skulle se, om den, äfven med åsidosättande afde vigtigaste rättsprinciper, kunde få statsverket att öfvertaga vården och kostnaden för en stor del af stadens fattiga förundrar oss icke, särdeles om man börjar anse fattigdomen för ett brott, som bör lida sitt straff i statens fångvårdsanstalter, men man bör för rättvisans och mensklighetens skull hoppas, att sådant icke skall kunna genomföras. Kan hufvndstaden icke af egna medel vårda sina fattiga och hålla de kringstrykande deraf i arbetshus eller eljest till sysselsättning och ordning, må hufvudstaden dertill begära understöd af statsmedel, enligt den antagna principen att fattigvårds-samhällen, som träffas af en tryckande börda för sin fattigvård, kunna påräkna något bistånd; men aldrig må man tillstädja hvarken här eller annorstädes, att tiggare behandlas såsom brottslingar, på det man må kunna öfverflytta en del af fattigvården på staten. Ett sådant öfverflyttande är äfven i ekonomiskt hänseende orättvistl; ty genom detsamma förorsakas, att de fattigvärdssamhällen som illa vårda sina fattiga, så att de blifva kringstrykande tiggare och på sådan grund komma att underhållas af statens fångvärdsanslag, få sina fattigvårdsutgifter förminskade, hvaremot de samhällen, som bättre vårda sina fattiga och derigenom bindra att de förvandlas till kringstrykande uslingar, komma att icke blott ensamma bära bela bördan för denna omvårdnad utan till på köpet genom sina andelar i statsutgifterna bidraga att underhålla de försumliga fattigvårdssamhällenas tiggare. Vidkommandåe de s. k. försvarslösas lättja och liderlighet, så finna vi det vara alldeles klart, att dessa fel hos de försvarslösa icke böra straffas annorlunda än hos de icke-försvarslösa, d. v. s. att man här låter fattigdomen och rikedomen stå på samma linea. H. M. Enkedrottningen anlände till Nyköing sistlidne söndagsafton kl. ett qvart till kb och afreste derifrån måndagen kl. half 5 e. m. Kl tre qvart till 12 e. m. passerade Hennes Maj:t Norrköping, der hästombyte skedde, hvarefter resan fortsattes till Löfsta, der nattlogis var bestämdt. Hennes Maj:t reser med 55 hästar. Uppvaktning och betje