ständighet och frihet; de blifvra-heldre sjelfva slafvar,
vasaller under czaren, än de medgifva, att deras folk
skall komma i åtnjutande af friheten. En allians in-
sicks derföre, som de hädiskt kallade den heliga al-
liansen — i ändamål att bålla folket i slafveri. De
stora makterna tillförsäkrade de smärre furstarne rät-
tigheten att plundra och pläga siva folk och lofvade
lem all möjlig bjelp mot resningar och uppror fråv
deras sida, Som ansäge det värdt att för frihetens
sak oftra lif och gods. Det var en allians för. natio
nernas förslafvande, icke för upprätthällende af farst.
liga rättigheter. Då storhertigen af Baden, under
ettsanfall at lberalitet, beviljade sitt folk tryckfrihet,
upphäfde kejsaren af Österrike och konungen af Preus-
sen lagen, som euhälligt var antagen af Badens lag
stiftande församling oelv sanktionerad af fursten. Den
heliga alliansen garanterade furstarne mekten attför-
trycka, men alls icke att, om de skuile vilja det,
iyckliggöra sina folk,
Men eburu de stora makterna ofta intervenerade i
furstendömona och de smärre konungarikena i Tysk-
tand, så snart frihetskänslan nägonstädes vaknade:
så undveko de dock sjelfva hvarje tillfälle som skulle
kunna tvinga döm att begära njelp af sina allierade
och isynberbet af Ryssland. De visste alltför väl att
att mottagande af fremmande hjelp mot deras egot
folk innebure ingenting mer eller mindre än förtu
sten af oberoende, att det vore moraliskt detsamme
som att knäfalla för czaren och svärja honom tro-
hetsed. En styrelse sön icke kan stå emot sitt ege:
folk utan fremmande hjelp, erkänner, att den icke
kan ega beständ mutan. fremmonde bjelp: Tag bor:
denna fremmande hjelp och den fslet.
De österrikiska och preussiska regeringarne visste
detta. De göfvo derföre något litet efter, Så snor!
leras väldsamma inkräktoisgar rönte alltför stort mot-
ständ från foikets sida: Då min uatiou 1823 så kraf
tigt gjorde motständ mot försöket att uppbäfva kon
stitutionen, rädde sjelfva furst Metternich kejsar Frans
att gifva efter och att äfven i all ödmjukhet försvers
sig vid riksdagen 1825. Konuvgen af. Preussen be-
viljade äfsen ewt slags konstitution helldre-än han av
ropade czaren om hjelp. Häri jiunnen j fiona för
slaringen af det faktum, att Buropss kontinent ännu
cke är republikansk: Frihetsandan, som upplögar
genom. motständet, lullas till sömn genom skenbare
konstitutionella eftergifter. Rysslands czar märkte
alltför väl att detta medgift-och förlikningssystem hin-
irade bans inblandning i Europas. husliga tvister.
bvilken skulle upphöja honom till hela verldens be-
herrskare. Han gjorde derföre allt, för att drifvs
regenterna till det yttersta. Men han lyckades först
då gerom en palatsrevolution i Wien en veklig mer
zrym yngling sattes på Österrikes thron och en pas-
sionerad qvinna fick regeriogstömmsarne i sin hand
och en privciplös äfventyrare stod färdig att utförs
hvsrje kejserlig nyck, utän att tänka på sitt foster-
lands ära och på sin herres interessen. -
Ryssland bar slutligen nätt sitt mäl. Heldre är
att erkänna Ungerns rättigheter, böjde sig österrikarnt
för czaren och uppgäfvo thronens sjelfståndighet. De
blefvo heldre en fremmande makts vasaller än de vill
ulläta ett af den europeiska kontinentens folk att vars
fritt.
Efter Ungerns fall är Ryssland den egentliga herr-
skaren öfver hela Tyskland. . För första gängen bar
Tyskland fått eh fremmande herre! Öch j tron, att
Tyskland i nittonde ärbundradet skall fördraga de:
som det aldrig förr burit; bära under mannaälderr
hvad det icke tält i barndomen? Efter Ungerns fall
stäfjades Preussens stolthet, österrikiska garnisone:
besatte Hembirg, Hessen straffades och allt hvad son
svar dyrbart i tyskarnes ögon skymfades. Deras dröm-
mar om storhet; deras lätigtan efter enhet, deras be
gär efter frihet trampades i stoftet och hvarje uppen-
barelse af patriotism, hvarje yttring af fösterländska
tänkesätt pätrycktes löjlighetens stämpel. Hassen-
pflug, vid preussiska domstolar öfverbevisad om för-
jalskningsbrott, blef minister i Hessen, den en gäng
fredlöse Schwarzenberg och Bach, en republikansk
renegat, ministrar i Österrike. Det förtryck, som nu
i ordbingens nämn vill förslafva verlden; har tillsina
bandtlangare endast fredlösa gudsförsmädate, förfal-
skare och aftällingar. (Bifall.)
Kiunren j tro, att frihetsandan skall kunna förqväf-
vas. genom sädana Elementer? De veta, att för ati
kunna vänja nationerna vid förtryck, mäste deras sed-
liga käbsla mördas. Men kunnen j verkligen tro, att
de moraliska känslorna hos ett sådant folk som ty-
skarne kunppa utplänas eller att det för en längre tid
skall kuova fördraga en sådan förnedring. Kunnenj
tro, att det folk, som mötte päfvens i Rom fräcka
bullor med reformationen och trettiosriga kriget dch
Napoleons oräkneliga skaror: med en allmän resning
— att detta folk skulle godvilligt underkasta sig Ryss-
lands herravälde.