ständighet och frihet; de blifvra-heldre sjelfva slafvar, vasaller under czaren, än de medgifva, att deras folk skall komma i åtnjutande af friheten. En allians insicks derföre, som de hädiskt kallade den heliga alliansen — i ändamål att bålla folket i slafveri. De stora makterna tillförsäkrade de smärre furstarne rättigheten att plundra och pläga siva folk och lofvade lem all möjlig bjelp mot resningar och uppror fråv deras sida, Som ansäge det värdt att för frihetens sak oftra lif och gods. Det var en allians för. natio nernas förslafvande, icke för upprätthällende af farst. liga rättigheter. Då storhertigen af Baden, under ettsanfall at lberalitet, beviljade sitt folk tryckfrihet, upphäfde kejsaren af Österrike och konungen af Preussen lagen, som euhälligt var antagen af Badens lag stiftande församling oelv sanktionerad af fursten. Den heliga alliansen garanterade furstarne mekten attförtrycka, men alls icke att, om de skuile vilja det, iyckliggöra sina folk, Men eburu de stora makterna ofta intervenerade i furstendömona och de smärre konungarikena i Tysktand, så snart frihetskänslan nägonstädes vaknade: så undveko de dock sjelfva hvarje tillfälle som skulle kunna tvinga döm att begära njelp af sina allierade och isynberbet af Ryssland. De visste alltför väl att att mottagande af fremmande hjelp mot deras egot folk innebure ingenting mer eller mindre än förtu sten af oberoende, att det vore moraliskt detsamme som att knäfalla för czaren och svärja honom trohetsed. En styrelse sön icke kan stå emot sitt ege: folk utan fremmande hjelp, erkänner, att den icke kan ega beständ mutan. fremmonde bjelp: Tag bor: denna fremmande hjelp och den fslet. De österrikiska och preussiska regeringarne visste detta. De göfvo derföre något litet efter, Så snor! leras väldsamma inkräktoisgar rönte alltför stort motständ från foikets sida: Då min uatiou 1823 så kraf tigt gjorde motständ mot försöket att uppbäfva kon stitutionen, rädde sjelfva furst Metternich kejsar Frans att gifva efter och att äfven i all ödmjukhet försvers sig vid riksdagen 1825. Konuvgen af. Preussen beviljade äfsen ewt slags konstitution helldre-än han av ropade czaren om hjelp. Häri jiunnen j fiona för slaringen af det faktum, att Buropss kontinent ännu cke är republikansk: Frihetsandan, som upplögar genom. motständet, lullas till sömn genom skenbare konstitutionella eftergifter. Rysslands czar märkte alltför väl att detta medgift-och förlikningssystem hinirade bans inblandning i Europas. husliga tvister. bvilken skulle upphöja honom till hela verldens beherrskare. Han gjorde derföre allt, för att drifvs regenterna till det yttersta. Men han lyckades först då gerom en palatsrevolution i Wien en veklig mer zrym yngling sattes på Österrikes thron och en passionerad qvinna fick regeriogstömmsarne i sin hand och en privciplös äfventyrare stod färdig att utförs hvsrje kejserlig nyck, utän att tänka på sitt fosterlands ära och på sin herres interessen. Ryssland bar slutligen nätt sitt mäl. Heldre är att erkänna Ungerns rättigheter, böjde sig österrikarnt för czaren och uppgäfvo thronens sjelfståndighet. De blefvo heldre en fremmande makts vasaller än de vill ulläta ett af den europeiska kontinentens folk att vars fritt. Efter Ungerns fall är Ryssland den egentliga herrskaren öfver hela Tyskland. . För första gängen bar Tyskland fått eh fremmande herre! Öch j tron, att Tyskland i nittonde ärbundradet skall fördraga de: som det aldrig förr burit; bära under mannaälderr hvad det icke tält i barndomen? Efter Ungerns fall stäfjades Preussens stolthet, österrikiska garnisone: besatte Hembirg, Hessen straffades och allt hvad son svar dyrbart i tyskarnes ögon skymfades. Deras drömmar om storhet; deras lätigtan efter enhet, deras be gär efter frihet trampades i stoftet och hvarje uppenbarelse af patriotism, hvarje yttring af fösterländska tänkesätt pätrycktes löjlighetens stämpel. Hassenpflug, vid preussiska domstolar öfverbevisad om förjalskningsbrott, blef minister i Hessen, den en gäng fredlöse Schwarzenberg och Bach, en republikansk renegat, ministrar i Österrike. Det förtryck, som nu i ordbingens nämn vill förslafva verlden; har tillsina bandtlangare endast fredlösa gudsförsmädate, förfalskare och aftällingar. (Bifall.) Kiunren j tro, att frihetsandan skall kunna förqväfvas. genom sädana Elementer? De veta, att för ati kunna vänja nationerna vid förtryck, mäste deras sedliga käbsla mördas. Men kunnen j verkligen tro, att de moraliska känslorna hos ett sådant folk som tyskarne kunppa utplänas eller att det för en längre tid skall kuova fördraga en sådan förnedring. Kunnenj tro, att det folk, som mötte päfvens i Rom fräcka bullor med reformationen och trettiosriga kriget dch Napoleons oräkneliga skaror: med en allmän resning — att detta folk skulle godvilligt underkasta sig Rysslands herravälde.