STOCKHOLM, den 10 Juli. : Ett af de många missförhållanden i vårt kyrkoskick, gom förtjena serskildt framhållas, ligger i Prebendena. Man har nyligen sett Grava prebeadepastorats invånare anföra klagomil öfver de olägenheter, prebendeväsendetj medförer; och förundransvärdt är, att icke samtliga prebendepastoraternas tiondeskyldiga medlemmar förenat sig om att söka ändring: i-sin vanlottade belägenhet. ; Prebdendepastoraterna äro sädana pastorater, der kyrkoherdelönerna äro anslagna åt vissa kyrkans eller skolans tjenstemän utan att dessa; äro förbundna att ens vistas i de försarlingar af hvilka de aflönas, mycket mindre att, 1 dem fullgöra en kyrkoherdes åligganden.i Prebendepastoraterna äro nemligen anslagna såsom löneförbättringar åt biskoparne samtj vissa domprostar, univeregitetsoch skolelärare, hvilka, upptagua såsom de äro af sina egentliga tjensteåligganden, icke, äfven med bästaj vilja, kunna gifva de församlingar af hviika de aflönas någon annan valuta för pastoralierna än möjligen en och annan predikan omj äret. Mången prebendekyrkoherde befattar sig! icke ens härmed, och det kan i sanning vara lika godt, ja, det är måhända bättre. Ty dessa två å tre ärliga representationspredikningar, betraktade säsom den enda valuta församlingen erhåller af sin kyrkoherde för den understundom rätt betydiiga lön han af henne uppbär, stöta onekligen litet i det löjliga. Huru ypperliga dessa två å tre predikningar än må vara, e8å kunna de dock svårligen vara värda två å tre tusende riksdaler och derutöfver. Aro .de åter misslyckade, så får församlingen ännu mera skäl att klaga öfver klen valuta för sina penningar. Prebendepastoraterna ha länge nog och obegripligt nog undgått den granskande uppmärksamhet, de så väl förtjena.: Tidningarne ha tegat och riksdagsmännen lkaså. Hvad kan anledningen härtill vara? Troligen :obekantskap med det närmare förhållandet, bristande kännedom om roissbrukets vidd. Man synes ha ansett prebendepastöraterna endast för några droppar i det stora hafvet af kyrkliga missförbällanden. Dessa droppar äro dock tillräckligt många för att bilda ew sjelfstöndigt haf. Men utminuterade på rikets samtlig: stift falla de icke så i ögonen, som om de vore koncentrerade i en enda, andlig elle verldslig, provins. Enligt -ecklesiastikmatrikeln finnas i Sverig 70 prebetrdepastorater, innefattande omkring 127 församlingar med en folkmängd af ungeför 150.000 personer. Kunde dessa 70 pastorater förenas till ett sammanhängande helt, så skulle de bilda ett ganska försvarligt biskopsdöme, större än Calmar, Carlstad och Wisby stift, hvar för sig tagna, emedan pastoratsantalet i intetdera af dessa uppgår till 50. 70: pastorater eller ungefär 127 församlingar, som årligen måste aflöna kyrkoherdar. utan att någonsin i sjelfva verket hafva nägra, äro onekligen en ganska märkvärdig företeelse inom vär svenska kyrka. Man har formaliserat sig öfver ett och annat pastorats ärfilighet. Det kan ej heller nekas, att det ligger nägonting vidrigt i föreställningen, att ett pastorat går i ärf. Det anstöthga förmildras dock något då man vet att den örfvande måste vara behörigen qvalficerad och dokumenterad för sitt kyrkoherdeembete; och jemnförer man det ärftliga pastoratet med det prebendära, så visar sig ärftligheten mindre stötande. Det ärftliga pastoratet har dock presterligt gagn af den kyrkoherde, som det aflönar; han bor inom detsamma och vårdar dess andliga sämt mer eller mindre af dess kommunala angelägenheter. Det ärftliga kyrkoherdeembetet är således älminstone till för församlingens skull. I prebendepastoratet deremot är församlingen tll för den nominela kyrkoherdens; Prebendetörssrolingatna äro ej annat än lefvande bihang till biskopseller endra : fullmakter, förbundna att aflöna personer. af hvilka andra än de sjelfva ha tytten. Man anförer till försvar för prebendepastoraterna, att de föreamlingar som utgöra dessa prebenden hafva, om icke något direkt, åtmiustone ett stort hidirekt gagn afsina kyrkoherdar, Detta, stora gagn inskränker sig dock till ett litet bråk af det generela gagn som alla stiftets pastorater hafva af prebendarien i fall. ban t. ex. är ordförande eller ledamot i stiftsstyrelsen. Antag t. ex. att ett st:ft består af 70 pastorater, så belöper gig på prebendepastoratet Y,, af det gagn, som dess! kyrkoherde gör i stiftsstyrelgen, Efter hviiken rättsgrund har man nu ålagt prebendeförsarelingen ait betala sin 70-del med sina pastoralier, mel derermot frikallat de öfriga. församlingarna från all erkänsla? -Hvarföre skall t. ex., sågom förhållandet är i Calmar stift, ett enda pastorat bidraga till biskopens aflönande, men de öfriga vara frikellade, då allesammans af honom hafva lika mycket gågn? Och på hvad sätt mäste icke ett prebende! pastorat betala! Det är nemligen icke nog med erlöggandet st pastorakierna; prebende; församlingen tåste också försska den inga-: lunda ringa fördelen att bafva en ordinerie! pastor i stället för en extraordmarie. Som pre-! bendeförsamlingarnes egentliga d. v. s. befullmäktigade kyrkoherdar icke kunna i dem tjepstgöra sätom sådana, så måste pastorsgö: : romåien bestridas af en vikarie, Vore nu denne tjensteman inamovibel och tillräc ligt aflönad, med ett ord, i en uberoende ställ-! ning, så vore om detta utbyte mindre att säga. Det är icke den högre rangen som: gör tjenstemannudugligheten. Men vice-pastorn är för ingen del inamovibel och föringen del tillrickiigt tRönad, befinner sig sä(RENARE EO ÄNDE SORTER SONEN SUND KRETS TSK TE PIERRE LANDAIS. AT