fället gäller blott att sätta våra jackor i sä-
kerhet. Men, i Frälsarens namn, låtom oss
icke förlora tiden, så framt vi icke vilja blifva
insydda i lädersäckar och från bryggan. ka-.
stade i hafvet, som skämd säd! — Framåt
då lo yttrade Chauvin med en suck; låtom 038.
åter taga vägen till Ancenis. — Denna är
hvarken den beqvämaste eller den säkrasten,
anmärkte Ivon. — Hvarför icke? — nmDer-
före att de begge armeerna, som vid vår af-
resa ej stodo längre ätskilda än att en hvis-.
selpipa kunde höras från den ena till den an-
dra, under vår frånvaro möjligen kommit i
handgemäng, och. derföre att vi, om adeln
legat under, derborta skola råka ut för just
detsamma. som vi hör söka undfly. Det klo-
kaste blir således att söka hinna den motsatta
stranden, der vi skola träffa messire Trevecar
med dess folk. — ,Må ske!v svarade Etienne,
som alitjemnt qvarstod orörlig.
Men piötsligt liksom ändrande beslut frå-
gade han:
;Hvar ör den beväpnade ryttaren 2 — Han
inväntar oss några steg härifrån, nära färjstäliet.s
Messire Chauvin suckade och såg sig om
kring, liksom sökte han någon. vtterligare fö
revändning att qvardröja.
Något tillfälle att inkomma här skall icke
erbjuda sig på länge,, yttrade han; hvem vet,
i fall jag under sjelfva festen kunde råka de
adelsmän, med hvilka vi underhålla brefvex-
ling... hvem vet om de icke skulle vilja
försöka en öfverrumpling? Det minst öfver-
lagda lyckas ofia bäst.o — Och på hvad sätt
skulle ni under masken igenkänna dem, som
äro er tillgifta, messire? inföll Ivon. Nej,
vid vår skyddspatron! Låtom oss blott tänka på
att hinna den porten, som ligger åt Loire-sidan.
Etienne skakade sina knoutna händer med
raseyi. : ; :
aln förbannelse hvilar öfver oss,, utbrast
ban: vAtt hafva Bå väl tagit sina försigtig-
hetsmått . .. och ändå nödgas draga sig till-
baka utan att hafva tillfogat skräddaren något
ondt, utan att han ens vet af vår hitkomst!
— Gif akt!s afbröt Ivon, sänkande rösten;