fället gäller blott att sätta våra jackor i säkerhet. Men, i Frälsarens namn, låtom oss icke förlora tiden, så framt vi icke vilja blifva insydda i lädersäckar och från bryggan. ka-. stade i hafvet, som skämd säd! — Framåt då lo yttrade Chauvin med en suck; låtom 038. åter taga vägen till Ancenis. — Denna är hvarken den beqvämaste eller den säkrasten, anmärkte Ivon. — Hvarför icke? — nmDerföre att de begge armeerna, som vid vår afresa ej stodo längre ätskilda än att en hvis-. selpipa kunde höras från den ena till den andra, under vår frånvaro möjligen kommit i handgemäng, och. derföre att vi, om adeln legat under, derborta skola råka ut för just detsamma. som vi hör söka undfly. Det klokaste blir således att söka hinna den motsatta stranden, der vi skola träffa messire Trevecar med dess folk. — ,Må ske!v svarade Etienne, som alitjemnt qvarstod orörlig. Men piötsligt liksom ändrande beslut frågade han: ;Hvar ör den beväpnade ryttaren 2 — Han inväntar oss några steg härifrån, nära färjstäliet.s Messire Chauvin suckade och såg sig om kring, liksom sökte han någon. vtterligare fö revändning att qvardröja. Något tillfälle att inkomma här skall icke erbjuda sig på länge,, yttrade han; hvem vet, i fall jag under sjelfva festen kunde råka de adelsmän, med hvilka vi underhålla brefvexling... hvem vet om de icke skulle vilja försöka en öfverrumpling? Det minst öfverlagda lyckas ofia bäst.o — Och på hvad sätt skulle ni under masken igenkänna dem, som äro er tillgifta, messire? inföll Ivon. Nej, vid vår skyddspatron! Låtom oss blott tänka på att hinna den porten, som ligger åt Loire-sidan. Etienne skakade sina knoutna händer med raseyi. : ; : aln förbannelse hvilar öfver oss,, utbrast ban: vAtt hafva Bå väl tagit sina försigtighetsmått . .. och ändå nödgas draga sig tillbaka utan att hafva tillfogat skräddaren något ondt, utan att han ens vet af vår hitkomst! — Gif akt!s afbröt Ivon, sänkande rösten;