att erhålla nägon sjömakt (Bifall). Och när J instinktmessigt kanten, att Romarens hjerta miste sjuda af raseri, då han ser sig i sn forntids spegel, att Veneuavaren icke kan annat är gräta eldoch bledstärar frän Rialto; dä J känner allt detta, sen då tillbaka till. 1849, huru Romarne då stredo med bjeltemod, knsppt finnande sin like uvder det gamla Roms glensande dagaf — och lät mig tillägga, enligt min positiva erfarenhet, att verlden hittills aldrig sett en så väl utarbetad och vidsträckt revolutic organisation, som den Italien nu företer, färdig ait vid törsta tillfälle bryta lös i en oemotständlig storm och.mäktig nog attovid detta tillfälle antingen hindra fremmande inblandning eller också syssolsätta de intervenerande i deras eget land (Bifall). Revolutionen 1848 bar Steruppväckt och al Italiens krigiska anda. Med undabtag af oberoende, skola aldrig Österrike och Ryssland segare, som redan hade föga inflytande, herr skade en sällsynt enighet säväl i afseende på målet som sätte: och medien att uppnå detsarama. Det fions ingen skymt af meningsstridighet i afseende på hvad som bör göras och hur det skal göras. Aila äro ense i hängifvenhet för unionen och Italiens oberoende, med Frankrike eller mot Fravkrike, De äro beredda att oupphörligt förnya striden, öfvertygade att de äfven utan hjelp skola segra i längden (Bi fallsrop och ibällande handklappningar). Svårigheten är icke buru man skal kunna åvägabringa revgiution i Italien, utan huru man skall förLindra dess utbrott i otid, och just äfven i detta hänseende herrskar en sådan ordning och disciplin, ati verlden icke sett dess like. I Rom; Romagna, Lom bardiet, Venedig, Sicilien, samt bela medtersta Italien finnes en hemlig styrelse, hvars inflytande öfverallt är synbart (Bifall). Den bar ögon och händer inom alls delar af statslifvet, inom alla embetsmannagrader, inon; alla samhällsklasser; den far sina skatter frivilligt inbetalda — dess arme är organiserad, dess polis väl ordnad, dess tidningar tryckas och spridas regelbun det öfver hela landet, ehuru egandet afett ends exemplar kan förpassa innebafvaren till galererna, Den herrskande styrelsens embetsimän transportera der osynliga styrelsens bref, deligenserna fortskaffa dess agenter. En rad frän en af dessa agenter öppnar för eder konstgallerierna på förbjudna dagar; gifverser beskydd af uniformerade embeismän och om -j icke finnen nägon plats på de vanliga diligenserna; så besluta tjeostemännen att gifva er en särskild vagn. Polischefen tillstod öppet för kardinal Antonelli, att fordom vaktade och bespejade slottet staden, nu var detsamma sjelf bevakadt och spioneradt, och strängt och obevekligt blir den straffad, som. vågar sätta sig emot den hemliga styrelsens befallningar (bifall), som också alltid bli punkiligen åtlydda: (Bifall). Då fiendens mening är det bästa intyget om utsigterna för revolätionen, sä tager jag edert tälamod i änspräk, för att omtala en ganska betecknande händelse. (Fortsätt! Fortsätt!). t En monsignore, chef för hemliga polisen i Rom, kom til: engelska konsuln, mr Freeborn och förebrädde honom att bafva skyddat den påfliga regeringens fiender. Hvilka sympathier jag än må egar, sade Freeborn, sbeskyddar jag utan undantag alla som söka skydd under mitt tak undan den politiska förföljelsen (Bifall). Om i morgon ett uppror bryter ut och ni, monsignore, kommer till: konsulatet och begär en fristad, skall ni icke blifva tagen derifrån sä länge jag lefrver, (Bifall). På er hederb sade med ifver monsignoren. Ja på min heder,, svarade Freeborn (Bifall). O! sade polischefen med tärade ögon och skakande konsulns hand, jag skall räkna på ert ord, jag skall — och helt och hället förgäå tande sitt embetsärende började han beskrifva dec förklädnad, under hvilken han skulle infinna sig (Skrati och bifailsrop.) Sådant är Italiens tillständ, enligt styresmannens för den hemliga polisen åsigt och att samma åsigt är dec allmänna i bela Italien ses lätt så väl deraf, att kopungen af Neapel häller 25,000 patrioter fjättrade, äfvensom att Radetzky (fy! fyl,) har uppoffrat nära 40;000 politiska martyrer på sehavotten (hör! hör!) och ännu fortfar schavotten att vattnas med blod och ännu mottaga fängelsehålorna nya offer, tydliga be vis på den anda som. beherrskar det italienska folket. (Bifall.) Och ännu tvifla amerikanarne derpå, att vi äro nära en väldig revolution och de fråga, bvad gagn ag kan hafva af materiel bjelp, de fräga det hu, då talien är en kruttunna, som den minsta gnista kan tända, och Italien är venstra flygeln af den frihetsarmå, hvaraf Ungern utgör den högra. (Bifall.) I sitt förhållande till utlandet är Tyskland 1yckligare än Italien. Allisedan traktaten i Verdun, då det! skiljdes från Frankrike och Italien, under den längatiderymden af mer än tusen är, har ingen utländsk makt lyckats herrska öfver Tyskland; så kraftigt har det tyska folket vetat försvarb sitt nationella oberoende.: De tyranner, som herrskade ötver detsamma voro af dess-eget blod... Men för att qväfva den tyska friheten voro dessa tyranner alltid angelägna att införa fremmande institutioner. Först borttogo de den gamla germaniska rätten — med dess för engels män och amerikanare så dyrbara kommunalförfattning — denna eviga barrier mot despotismens inkräktvingar och satte i dess ställe den kejserliga romerska lagen. Påfveväldets läg öfver de tyska samvetenaj. gjorde sällskap öfver Alperna med den römerska lagen och en andlig träldom var nåra att utbredas öfver hela verlden. Den tyska örnens vingar voro; bundna, så att den icke skulle kunta svinga sig upp: met sanningens sol. Men då förtrycket blef allt för svärt, reste sig det tyska folket mot det romerska väldet; ieke furstårne; ehu:u äfren de voro förirsgekia, utan sonen af en grufarbetare i Eisenach, den fattige öusken Martin Luther utmanade päfven på hans tron och på hans anmaning visade det tyska folket att det vore kraftigt nog att våga en resvivg, att det vore värdigt och att det kände medlet awt blifva fritt. Och återigen, dä Frankrike under sin kejsäre, sonv förstod allting, utom friheten, utsträckte sitt välde öfver Tyskland, när de tyska furstarne skockads sig omkring den fremmande erötraren, för att ödmjukt tigga konuvgakronor af sonen till den korsikanske juristen, med hvilken kejsarne voro glade att blifva befryndade — då var det äter folket, som icke deltog i sina beherrskares förnedring, utav, ifriga att bibehälla sitt nationella oberoende, bortjagade inkräktaren, shuru hans namn var Napoleon, och sövderslet det ck som tryckte deras furstar lika härdt gom dem sjelfva. Och Snonu fiones det män i Amerika, som tvifla om tyskarnes lifskraft, om deras förmåga att tnotstä förtryck, om deras kärlek till friheten samt deras förmåga af uppofirihgar för densårma, bevisad genom tvenne ärtusendens arofulla histeria. Den germaniska stammen är en makt, hvars lifskroft och inflytande j kunpnen skönja genom veridshistorien under tvä ärtul senden. J kunnen uppspära den i historien, inomi? vetenskapens, industriers och krigets områden. Edertj; eget land, eder egen nationalkarakter bära spår afl den germaniska litskraften (bifall). Andra nationer; hafva tidtels varit stora genom nägra stora mån —i det tyska folket bar alltid varit stort genom sig sjeltti (bifall). i Men de tyska furstarne kunna icke fördraga sjelfföllat gällaor hlott Aff ska wira. ia Aline Vt