PIERRE LANDAIS?
EMILE SOUVESTRK.
ÖRVERSÄTTNING.
Hvad vill ni sägsa?, utbrast den unge man-
nen, i det han fastare omslöt den darrande
flickan... Nej,. hved än må hända, messire,
är hon under mitt beskydd, och monseigneur
sjelf skuile icke, i min närvaro, ostraffadt röra
ett bår på hennes hufvud. — Du glömmer
då det namn du bär?, utropade Et:enne. —
Jag älskar heance, svarade Albert lidelsefullt.
— Du vågar tillstå det? fortfor gubben med
styrka; du stöter benne icke med fasa ifrån
dig?, — Jag älskar hennpe, upprepade den
unge mannen, i det han med förtviflans öm-
het tryckte henne till sitt bröst.
tienne närmade gig med en häftig rörelse.
Så hör då, olycklige!, sade han, du anser
denna qvinna oskyldig till kanslerens under-
gång! Öch likväl, om han är död, så är det
för hennes skuld han blifvit mördad. — sFör
min skuld? utbrast Marie med en rysning. —
pJan, återtog Chauvin - med starkare stämma,
för din upphöjelse, för din lycks! Hvad an-
nat. är. väl mölet för Landais hela sträfvan?
Endast för att pronka med vår qvarlåtenskap
har ban dödat min bröder,
a
I detsamma kostade han, med en snabb rö-
relse, tillbaka (den kappa, som dölde den unsa
flickans lyssnäe baldrict. Betraktan, fortfor
han, ,detta guld, dessa smyckeu! Det är din
faders blod. söm omhöljer henne.v
Desga ord-uttalades med-så mveken hänfös
relse, att Albert ryggade tillbaio, gripen af
? Fr - 137, 138, 140, 113, 145, 148, 151,
v