PIERRE LANDAIS? EMILE SOUVESTRK. ÖRVERSÄTTNING. Hvad vill ni sägsa?, utbrast den unge mannen, i det han fastare omslöt den darrande flickan... Nej,. hved än må hända, messire, är hon under mitt beskydd, och monseigneur sjelf skuile icke, i min närvaro, ostraffadt röra ett bår på hennes hufvud. — Du glömmer då det namn du bär?, utropade Et:enne. — Jag älskar heance, svarade Albert lidelsefullt. — Du vågar tillstå det? fortfor gubben med styrka; du stöter benne icke med fasa ifrån dig?, — Jag älskar hennpe, upprepade den unge mannen, i det han med förtviflans ömhet tryckte henne till sitt bröst. tienne närmade gig med en häftig rörelse. Så hör då, olycklige!, sade han, du anser denna qvinna oskyldig till kanslerens undergång! Öch likväl, om han är död, så är det för hennes skuld han blifvit mördad. — sFör min skuld? utbrast Marie med en rysning. — pJan, återtog Chauvin med starkare stämma, för din upphöjelse, för din lycks! Hvad annat. är. väl mölet för Landais hela sträfvan? Endast för att pronka med vår qvarlåtenskap har ban dödat min bröder, a I detsamma kostade han, med en snabb rörelse, tillbaka (den kappa, som dölde den unsa flickans lyssnäe baldrict. Betraktan, fortfor han, ,detta guld, dessa smyckeu! Det är din faders blod. söm omhöljer henne.v Desga ord-uttalades med-så mveken hänfös relse, att Albert ryggade tillbaio, gripen af ? Fr 137, 138, 140, 113, 145, 148, 151, v