STOCKHOLM, den 10 Juli.
:
Ett af de många missförhållanden i vårt
kyrkoskick, gom förtjena serskildt framhållas,
ligger i Prebendena. Man har nyligen sett
Grava prebeadepastorats invånare anföra kla-
gomil öfver de olägenheter, prebendeväsendetj
medförer; och förundransvärdt är, att icke
samtliga prebendepastoraternas tiondeskyldiga
medlemmar förenat sig om att söka ändring:
i-sin vanlottade belägenhet. ;
Prebdendepastoraterna äro sädana pastorater,
der kyrkoherdelönerna äro anslagna åt vissa
kyrkans eller skolans tjenstemän utan att dessa;
äro förbundna att ens vistas i de försarlin-
gar af hvilka de aflönas, mycket mindre att,
1 dem fullgöra en kyrkoherdes åligganden.i
Prebendepastoraterna äro nemligen anslagna
såsom löneförbättringar åt biskoparne samtj
vissa domprostar, univeregitets- och skolelärare,
hvilka, upptagua såsom de äro af sina egent-
liga tjensteåligganden, icke, äfven med bästaj
vilja, kunna gifva de församlingar af hviika
de aflönas någon annan valuta för pastorali-
erna än möjligen en och annan predikan omj
äret. Mången prebendekyrkoherde befattar sig!
icke ens härmed, och det kan i sanning vara
lika godt, ja, det är måhända bättre. Ty
dessa två å tre ärliga representationspredik-
ningar, betraktade säsom den enda valuta för-
samlingen erhåller af sin kyrkoherde för den
understundom rätt betydiiga lön han af henne
uppbär, stöta onekligen litet i det löjliga.
Huru ypperliga dessa två å tre predikningar
än må vara, e8å kunna de dock svårligen vara
värda två å tre tusende riksdaler och derut-
öfver. Aro .de åter misslyckade, så får för-
samlingen ännu mera skäl att klaga öfver klen
valuta för sina penningar.
Prebendepastoraterna ha länge nog och obe-
gripligt nog undgått den granskande uppmärk-
samhet, de så väl förtjena.: Tidningarne ha
tegat och riksdagsmännen lkaså. Hvad kan
anledningen härtill vara? - Troligen :obekant-
skap med det närmare förhållandet, bristande
kännedom om roissbrukets vidd. Man synes
ha ansett prebendepastöraterna endast för nå-
gra droppar i det stora hafvet af kyrkliga
missförbällanden. Dessa droppar äro dock
tillräckligt många för att bilda ew sjelfstöndigt
haf. Men utminuterade på rikets samtlig:
stift falla de icke så i ögonen, som om de
vore koncentrerade i en enda, andlig elle
verldslig, provins.
Enligt -ecklesiastikmatrikeln finnas i Sverig
70 prebetrdepastorater, innefattande omkring
127 församlingar med en folkmängd af unge-
för 150.000 personer.
Kunde dessa 70 pastorater förenas till ett
sammanhängande helt, så skulle de bilda ett
ganska försvarligt biskopsdöme, större än Cal-
mar, Carlstad och Wisby stift, hvar för sig tag-
na, emedan pastoratsantalet i intetdera af dessa
uppgår till 50.
70: pastorater eller ungefär 127 församlin-
gar, som årligen måste aflöna kyrkoherdar.
utan att någonsin i sjelfva verket hafva nä-
gra, äro onekligen en ganska märkvärdig fö-
reteelse inom vär svenska kyrka. Man har
formaliserat sig öfver ett och annat pastorats
ärfilighet. Det kan ej heller nekas, att det
ligger nägonting vidrigt i föreställningen, att
ett pastorat går i ärf. Det anstöthga förmil-
dras dock något då man vet att den örfvande
måste vara behörigen qvalficerad och doku-
menterad för sitt kyrkoherdeembete; och jemn-
förer man det ärftliga pastoratet med det pre-
bendära, så visar sig ärftligheten mindre stö-
tande. Det ärftliga pastoratet har dock pre-
sterligt gagn af den kyrkoherde, som det af-
lönar; han bor inom detsamma och vårdar
dess andliga sämt mer eller mindre af dess
kommunala angelägenheter. Det ärftliga kyrko-
herdeembetet är således älminstone till för
församlingens skull. I prebendepastoratet der-
emot är församlingen tll för den nominela
kyrkoherdens; Prebendetörssrolingatna äro ej
annat än lefvande bihang till biskops- eller
endra : fullmakter, förbundna att aflöna perso-
ner. af hvilka andra än de sjelfva ha tytten.
Man anförer till försvar för prebendepasto-
raterna, att de föreamlingar som utgöra dessa
prebenden hafva, om icke något direkt, åt-
miustone ett stort hidirekt gagn afsina kyrko-
herdar, Detta, stora gagn inskränker sig dock
till ett litet bråk af det generela gagn som
alla stiftets pastorater hafva af prebendarien i
fall. ban t. ex. är ordförande eller ledamot i
stiftsstyrelsen. Antag t. ex. att ett st:ft be-
står af 70 pastorater, så belöper gig på pre-
bendepastoratet Y,, af det gagn, som dess!
kyrkoherde gör i stiftsstyrelgen, Efter hvii-
ken rättsgrund har man nu ålagt prebende-
försarelingen ait betala sin 70-del med sina
pastoralier, mel derermot frikallat de öfriga.
församlingarna från all erkänsla? -Hvarföre
skall t. ex., sågom förhållandet är i Calmar
stift, ett enda pastorat bidraga till biskopens
aflönande, men de öfriga vara frikellade, då
allesammans af honom hafva lika mycket gågn?
Och på hvad sätt mäste icke ett prebende- !
pastorat betala! Det är nemligen icke nog
med erlöggandet st pastorakierna; prebende- ;
församlingen tåste också försska den inga-:
lunda ringa fördelen att bafva en ordinerie!
pastor i stället för en extraordmarie. Som pre-!
bendeförsamlingarnes egentliga d. v. s. be-
fullmäktigade kyrkoherdar icke kunna i dem
tjepstgöra sätom sådana, så måste pastorsgö: :
romåien bestridas af en vikarie, Vore nu
denne tjensteman inamovibel och tillräc ligt
aflönad, med ett ord, i en uberoende ställ-!
ning, så vore om detta utbyte mindre att
säga. Det är icke den högre rangen som:
gör tjenstemannudugligheten. Men vice-pa-
storn är för ingen del inamovibel och förin-
gen del tillrickiigt tRönad, befinner sig sä-
(RENARE EO ÄNDE SORTER SONEN SUND KRETS TSK TE
PIERRE LANDAIS.
AT