PE tCderskapets och AGCTila: 20 I IUSLUSLE UTI vägnar: vägnar: Joh. Aug. Sandels, Jac, Ax. Lindblom, t. f. Landtmarskalk. Talman. På Borgareständets vägnar: Carl Fr. Lundberg, Lars Olsson, t.f. Talman. Nn. v. Talman. Kongl. Maj:t behagade härå svara: Värborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, e V rdige, Vällärde, Äreborne, Förständige, Välaktade, Hedervärde och Redlige Gode Herrar och Svenske män. J hafven icke misstagit Eder Gode Herrar och Svenske män, om Mina tänkesätt för Min Soa Son, då J nu till Mitt bifall öfverlemnen det at Eder, i afseende på Honom, fattade beslut, Alla de band, som närmare kunna sammanknyta, med Eder och Mig, ättlingarne af det Konungahus, sorn skall främja Eder framtida sällhet, skola lifligen hyllas, ej allenast af Mina faderliga känslor, men äfvea af Mitt Konuogsliga kall. Det är icke endast Mina önskningar, som J vid detta tillfållo uppfylit. I bafven derjemte gifvit ett stort prof af erkänsla och förtroende ät den Furste, som sjelf dagligen utöfvar de Sonligs pligter emot Mig, Han i Sin Sons hjerta inplantat; de utgöra Min älderdoms tröst, och blifra för Eder i en dubbel borgen för framtiden. Af alla dessa förenade anledningar, bifaller oci bekräftar Jag härmedelst, i hela dess vidd, den af Rikets Ständer, genom Eder, Gode Herrar och Svenskel? män, gjorde underdäniga anbällan, att Min kärälsklige Herr Son Son, Hans Kongl. Höghet Arfprinsen, D Hertigen af Södermanland, Joseph Frans Oscar, vid alla de tillfällen, då Jag och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, af sjuklighet hindras att med regeringsärenderne Oss befatta, må inträda uti utöfaingen af Konungamagten, med all den rätt nu gällande GrundPå Bondeständets vägnar: I; Jagar densamma tillägga, samt uti Mitt Namn rikets styrelse föra. Detta Mitt högtidliga bifall, grundadt på Rikets Ständers enhölliga underdäniga önskan, kommer att i Riksdagsbeslutet iakttagas. Må himlen afvända det dubbla olycksfall, hvars fruktade möjlighet påkallat Eder närvårande ätgärd. Denna innerliga önskan, hämtad ur en lycklig faders bjerta, delas säkert af Eder, Gode Herrar och Svenske män, och är djupt fästad i den unga Furstes sin ne, som nu, genom Edert och Mitt sammanstämmande beslut, gär att gifva ett nytt stöd ät Mitt namn, en ny helgd ät Min, till lifvets gräns, fortfarande ömma omvärdnad för trogne undersätares väl. Jag förblitver Eder, Gode Herrar och Svenske män, med all Kongl. näd och ynnest städse välbevägen., Hr Landtmarskalken och Talemännen hade derefter den nåden att kyssa Konungens band, och Deputartionen afträdde. Ia fidem Protocolli G. af Wetterstedt. Det var, på grund af detta beslut, hvarigenom uppdragits ät Arfprinsen Oscar att föra riksstyrelsen i Carl XIII:s namn, då nämnde Konung eiler dåvarande Kronprinsen Carl Johan ef sjuklighet hindrades att taga befattning med regeringsärendena, som, enligt Dagbladet, Kronprinsen Oscar egde laglig rätt att under Konung Carl XIV Johans sista sjukdom, utöfva regeringen i sistnämnde Konungs namn. Med tanken fästad på sådana beslut och tolkningar torde det icke anses opåkalladt, att!! vid första anledning till deras förnyandel? skyndsamt deremot uppträda. Dagbladet för i dag har åter för att försvara den åsigten, att ofvan intagna beslut kunnat lagligen tjena till grund för Kronprinsen Oscars öfvertagande af riksstyrelsen wunder Carl Johans sista sjukdom, anfört att rikets ständers beslut i ämnet blifvit infördt i det den 21 Juli och således långt efter Carl XII:s död utfärdade riksdagsbeslut; men ett sådant intagande kan icke hafva förändrat beslutets natur och verkan, aldraminst som ändringar för att erhålla något sken af gällande kraft måste vara sanktionerade af Kongl. Maj:t. Detta måtte väl åtminstone icke i de konservatives ögon vara öfverflödigt för ett så beskaffadt upphäfvande af grundlagen som i förevarande fall ifrågakom. Men nu har ständernas den 20 Januari 1818 hos Carl XIII anmälda och sedermera i deras riksdagsbeslut, likasom alla andra under riksdagens lopp fattade vigtiga beslut, införda åtgärd, icke å konungamaktens sida, såvidt vi någonsin hört uppgifvas, erhållit någon annan bekräftelse än den som konung Carl XHI meddelade sistnämnde dag, och i följd häraf kan icke någon advokatyr, äfven om den vore mera slipad än polisbladets, åt detta beslut gifva annan kraft eller andra ordställningar än som det egde i och genom Carl XI:s sanktion förenämnde dag d. 20 Jan. 1818. Huru och hvar ständerne sedermera behagade omtrycka sitt beslut i frågan, verkade icke till någon statsrättlig förändring i densamma. Dagbladet talar med triumferande roin om vår obekantskap med dessa ämnen och våra misstag vid frågans behandling; och vi medgifva att vi begått ett misstag och det var — då vi till besvarande upptogo ett så hufvudlöst och hafsigt anfall som Dagbladets. För öfrigt ha vi från början icke alls föstat oss vid händelserna åren 1812, 1818 eller 1844, ehuru de af sistnämnde år i förbigående blifvit vidrörda; och det förundrar oss verkligen att polisbladet illfänas att upprifva minnena af dessa förflutna tilldragelser. Men det har skett i det lofliga ändamålet att ådagalägga att Aftonbladet sväfvade i obekantskap om allt detta, som det sjelf icke ansåg numera böra framhållas, och för ett sådant öndamäl mäste alla andra konsiderationer ge vika. För att än vidare ådagalägga verkliga beskaffenheten af de åberopade besluten meddela vi här också 2 af riksdagsbeslutet den 21 Juli 1818, under hvilken ständerna intagit deras beslut i ämnet den 20 Januari samma år. För att gifva en ytterligare utveckliog ät riksen ständers vid 1812 ärs riksdag fattade beslut angående H. K.H. Kronprinsen Carl Johans rättighet att an:sga rikets styrelse i händelse af Kongl. Maj:t sjuklighet, -hafve vi, af:skyldig omtanka för rikets säkerhet och framtida välgång, af underdänig vördnad och tillgifvenhet för ett älskadt konungahus, och säsom en rättvis gärd ät då varande H. K. H. arfprinsens, numera H. K. H. Kronprinsens lofvande egenskaper samt redbara manliga väsende, enhälligt för framtiden stadgadt och bestämt, att H. K. H. Arfprinsen, hertigen af Södermanland, nuvarande H. K. H. Kronprinsen, Prins Joseph Frans Oscar, vid alla de tillfallen, dä Kongl. Maj:t och H. K. H. Kronprinsen, vär nuvarande allernädigste konung, af sjuklighet hindras att med regeringsärendena sig befatta, må inträda i utöfningen af konungamakten med all den rätt, nu gällande grundlagar densamma tillägga, samt uti Kongl. Maj:ts namn rikets styrelse föra. Detta beslut, som vi hos Kongl. Maj:t i underdänighet enD k vm ÖR SS Oc a VR u rt ON mn Vv PO gt VA DA — es Fr LO OA t 1 l j e ! 1 I