PE tCderskapets och AGCTila: 20 I IUSLUSLE UTI
vägnar: vägnar:
Joh. Aug. Sandels, Jac, Ax. Lindblom,
t. f. Landtmarskalk. Talman.
På Borgareständets vägnar:
Carl Fr. Lundberg, Lars Olsson,
t.f. Talman. Nn. v. Talman.
Kongl. Maj:t behagade härå svara:
Värborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, e
V rdige, Vällärde, Äreborne, Förständige,
Välaktade, Hedervärde och Redlige Gode
Herrar och Svenske män.
J hafven icke misstagit Eder Gode Herrar och
Svenske män, om Mina tänkesätt för Min Soa Son,
då J nu till Mitt bifall öfverlemnen det at Eder, i
afseende på Honom, fattade beslut, Alla de band,
som närmare kunna sammanknyta, med Eder och
Mig, ättlingarne af det Konungahus, sorn skall främja
Eder framtida sällhet, skola lifligen hyllas, ej alle-
nast af Mina faderliga känslor, men äfvea af Mitt
Konuogsliga kall. Det är icke endast Mina önsknin-
gar, som J vid detta tillfållo uppfylit. I bafven der-
jemte gifvit ett stort prof af erkänsla och förtroende
ät den Furste, som sjelf dagligen utöfvar de Sonligs
pligter emot Mig, Han i Sin Sons hjerta inplantat;
de utgöra Min älderdoms tröst, och blifra för Eder i
en dubbel borgen för framtiden.
Af alla dessa förenade anledningar, bifaller oci be-
kräftar Jag härmedelst, i hela dess vidd, den af Ri-
kets Ständer, genom Eder, Gode Herrar och Svenskel?
män, gjorde underdäniga anbällan, att Min kärälsk-
lige Herr Son Son, Hans Kongl. Höghet Arfprinsen, D
Hertigen af Södermanland, Joseph Frans Oscar, vid
alla de tillfällen, då Jag och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen, af sjuklighet hindras att med regerings-
ärenderne Oss befatta, må inträda uti utöfaingen af
Konungamagten, med all den rätt nu gällande Grund-
På Bondeständets vägnar: I;
Jagar densamma tillägga, samt uti Mitt Namn rikets
styrelse föra.
Detta Mitt högtidliga bifall, grundadt på Rikets
Ständers enhölliga underdäniga önskan, kommer att
i Riksdagsbeslutet iakttagas.
Må himlen afvända det dubbla olycksfall, hvars
fruktade möjlighet påkallat Eder närvårande ätgärd.
Denna innerliga önskan, hämtad ur en lycklig faders
bjerta, delas säkert af Eder, Gode Herrar och Sven-
ske män, och är djupt fästad i den unga Furstes sin
ne, som nu, genom Edert och Mitt sammanstämman-
de beslut, gär att gifva ett nytt stöd ät Mitt namn,
en ny helgd ät Min, till lifvets gräns, fortfarande
ömma omvärdnad för trogne undersätares väl.
Jag förblitver Eder, Gode Herrar och Svenske män,
med all Kongl. näd och ynnest städse välbevägen.,
Hr Landtmarskalken och Talemännen hade derefter
den nåden att kyssa Konungens band, och Deputar-
tionen afträdde.
Ia fidem Protocolli
G. af Wetterstedt.
Det var, på grund af detta beslut, hvarigenom
uppdragits ät Arfprinsen Oscar att föra rikssty-
relsen i Carl XIII:s namn, då nämnde Konung
eiler dåvarande Kronprinsen Carl Johan ef
sjuklighet hindrades att taga befattning med
regeringsärendena, som, enligt Dagbladet,
Kronprinsen Oscar egde laglig rätt att under
Konung Carl XIV Johans sista sjukdom, ut-
öfva regeringen i sistnämnde Konungs namn.
Med tanken fästad på sådana beslut och
tolkningar torde det icke anses opåkalladt, att!!
vid första anledning till deras förnyandel?
skyndsamt deremot uppträda.
Dagbladet för i dag har åter för att för-
svara den åsigten, att ofvan intagna beslut
kunnat lagligen tjena till grund för Kronprin-
sen Oscars öfvertagande af riksstyrelsen wun-
der Carl Johans sista sjukdom, anfört att ri-
kets ständers beslut i ämnet blifvit infördt i
det den 21 Juli och således långt efter Carl
XII:s död utfärdade riksdagsbeslut; men ett
sådant intagande kan icke hafva förändrat be-
slutets natur och verkan, aldraminst som än-
dringar för att erhålla något sken af gällande
kraft måste vara sanktionerade af Kongl. Maj:t.
Detta måtte väl åtminstone icke i de konser-
vatives ögon vara öfverflödigt för ett så be-
skaffadt upphäfvande af grundlagen som i före-
varande fall ifrågakom. Men nu har ständer-
nas den 20 Januari 1818 hos Carl XIII an-
mälda och sedermera i deras riksdagsbeslut,
likasom alla andra under riksdagens lopp fat-
tade vigtiga beslut, införda åtgärd, icke å
konungamaktens sida, såvidt vi någonsin hört
uppgifvas, erhållit någon annan bekräftelse
än den som konung Carl XHI meddelade
sistnämnde dag, och i följd häraf kan icke
någon advokatyr, äfven om den vore mera
slipad än polisbladets, åt detta beslut gifva
annan kraft eller andra ordställningar än som
det egde i och genom Carl XI:s sanktion
förenämnde dag d. 20 Jan. 1818. Huru och
hvar ständerne sedermera behagade omtrycka
sitt beslut i frågan, verkade icke till någon
statsrättlig förändring i densamma.
Dagbladet talar med triumferande roin om
vår obekantskap med dessa ämnen och våra
misstag vid frågans behandling; och vi med-
gifva att vi begått ett misstag och det var —
då vi till besvarande upptogo ett så hufvud-
löst och hafsigt anfall som Dagbladets.
För öfrigt ha vi från början icke alls
föstat oss vid händelserna åren 1812, 1818
eller 1844, ehuru de af sistnämnde år i för-
bigående blifvit vidrörda; och det förundrar
oss verkligen att polisbladet illfänas att upp-
rifva minnena af dessa förflutna tilldragelser.
Men det har skett i det lofliga ändamålet att
ådagalägga att Aftonbladet sväfvade i obekant-
skap om allt detta, som det sjelf icke ansåg
numera böra framhållas, och för ett sådant
öndamäl mäste alla andra konsiderationer ge
vika.
För att än vidare ådagalägga verkliga be-
skaffenheten af de åberopade besluten med-
dela vi här också 2 af riksdagsbeslutet den
21 Juli 1818, under hvilken ständerna inta-
git deras beslut i ämnet den 20 Januari sam-
ma år.
För att gifva en ytterligare utveckliog ät riksen
ständers vid 1812 ärs riksdag fattade beslut angå-
ende H. K.H. Kronprinsen Carl Johans rättighet att
an:sga rikets styrelse i händelse af Kongl. Maj:t sjuk-
lighet, -hafve vi, af:skyldig omtanka för rikets säker-
het och framtida välgång, af underdänig vördnad och
tillgifvenhet för ett älskadt konungahus, och säsom en
rättvis gärd ät då varande H. K. H. arfprinsens, nu-
mera H. K. H. Kronprinsens lofvande egenskaper
samt redbara manliga väsende, enhälligt för framtiden
stadgadt och bestämt, att H. K. H. Arfprinsen, her-
tigen af Södermanland, nuvarande H. K. H. Kron-
prinsen, Prins Joseph Frans Oscar, vid alla de till-
fallen, dä Kongl. Maj:t och H. K. H. Kronprinsen,
vär nuvarande allernädigste konung, af sjuklighet hin-
dras att med regeringsärendena sig befatta, må in-
träda i utöfningen af konungamakten med all den
rätt, nu gällande grundlagar densamma tillägga, samt
uti Kongl. Maj:ts namn rikets styrelse föra. Detta
beslut, som vi hos Kongl. Maj:t i underdänighet en-
D
k
-
vm ÖR
SS Oc
a VR
u
rt ON mn Vv PO
gt VA DA
—
es Fr LO OA
t
1
l
j
e
!
1
I