fället, förmedelst dit ifrän det närbelägna universite-
tet inledda gasrör.
Sådan ungefär var den plats, dit Upsala studenter
och deras värdar nu småningom samlades, under det
en stor menniskomassa var sammanpackad utanför,
för att höra och se på afständ.
Efter en sång af Christiania studenter: välkom-
men i iand, uppträdde prof. Welhaven i talarstolen
och öppnade festen med ett kort helsningstal. Se-
dan. derefter borgmästaren Fougstad i ett längre tal
föreslagit skälen för Unionskonungen, uppstod vär
ordförande, mag. Dahlin, tackade för välkomsthels-
ningen och utbragte skålen för Norge. Ösfverläraren
Daa föreslog skålen för föreningen mellan de nordi-
ska rikena, hvilken följde af sängen: hvad är de
skandinavers. land prof. Faye föreslog skälen för
Upsala universitetet, hvilken följdes af en säng: för
Upsala, hvarefter mag. Svedelius uppträdde och fö-
reslog under lifliga bifallsropen skålen för nordens
forntid. Jur. kand. Eregh utbragte skälen för Lunds
universitet och kand. Gjerdisen för Köpenhamns, mag.
Staaff för Christiania universitet och kand. Brodikorb
för Helsingfors ; mellan alla dessa skälarafsjöngos
omvexlande af Upsala och Christiania sångare flera
för tillfället författade. sånger; andra. sånger blefvo
tryckta bland sällskapet utdelade.
Midt under festen öfverraskades man af ett längt
tåg af män, som i slutna leder, med en fana i spet-
sen, inkommo i lunden. Detvar Enerhougens Sam-
fund, Christiania Arbetareförening, jemte andra ar
betare, öfver 2000 -personer, hvilka kommo att -helsa
de svenska bröderaa, med en för tillfället på svenska
författad säng: Helsningssäng från norska arbetare.
Samfundets ordförande, pastor Halling, beledsagade sän-
gen med ett bjertligt och enkelt tal, hvilket besvara-
des dels af jur. kand., mag. Rydin, dels afadj. mag.
Svedelius, hvilken slutade sitt af rörelse afbrutna svar
med ett varmt: Gud välsigne Norges arbetare, deri
alla närvarande med allvar och entusiasm instämde.
Den talrika arbetareskaran uttägade äter, under sån-
gen: Länge var Nordens mägtige Stamme, ätföljda
af en mängd svenskar, som med oändliga helsningar
och blickar sökte återgälda den vackra och ötverra-
skande byllningen. Samfundets bestyrelse inbjöds
sedermera att deltaga i festen för aftonen. Jag be-
höfver ej säga, att, denna oväntade tilldragelse, på
hvilken äfven vära norske värdar voro fullkomligt o-
keredda, väckte en allmän sensation och gjorde ett
djupt intryck.
Det allmänna broderskap, som var ingänget mellan
de svenska resenärerne och Christiania studenter och
mänga öfriga invänare, beseglades här i-studentlun-
den af en mängd enskilda brorskälar. Man sade
hvarandra sitt namn, tryckte hvarandras händer, töm-
de sina glas, och varmt och lifligt slöt sig bjerta till
bjerta. Dä natten framlidit och dagsljuset öfverlyste
gaslågorna var sällskapet upplöst i en mängd grup-
per, hvilka än vandrade arm i arm, än suto på bän-
karne och samtalade, än dansade under det stora täl-
tet. Slutligen dånade för sista gången de tre slagen
på skölden, hvilka bjödo tystnad för en ny talare,
och en af våra värdar uppstod. och påminte om att
det förestod en dag efter denna och de svenska brö-
derna behöfde lvila. De sista skarorna uttågade ur
lunden och ätervände till sina hem, då dagen randa-
des uppå Norges berg.
Lördagen den 26 Juni var bestämd tiil besök på
Lädegärdsön och Oscars Hal. Dagen var vacker; de
båda stora ängbåtarne Nordcap och Berzelius
fylldes af passagerare och landade vid monumentet
öfver den, för så väl svenska som norska hjertan dyre
Kronprinsen Christian (Carl) August. Detta monu-
ment är upprest i en fridfull skogslund, invid Chri-
stiania-fjordens strand. Tusende linneor doftade nu
deromkring och sängfäglar sjöngo i träden. Sällska-
pet satte sig i marsch och tägade tll det omkring en
half fjerdingsväg härifrån belägna Oskars Hall. Lik
en af borgarne vid Rhens stränder höjer sig detta
Konnngens enskilda lustslott, med sina torn och sin
sköna arkitektur, öfver den vackra fjorden. Belägen-
heten är väl vald i dubbelt hänseende, bäde i afse-
ende å det behag slottet sjelft ger ät landskapet der-
omkring och den utsigt man derifrån äger. Af stör-
sta intresse voro dock de konstverk af norska mästa-
re, som här voro att beskåda. I ett rum såg man
fyra vackra taflor, föreställande scener ur Frithiofs
saga: Balders saga, Frithiof på hafvet o. s. v.; i ett
annat hade Gude i herrliga taflor ätergifvit Norges
natur. Ofvanför dessa suto Tidemands berömda rund-
mälningar: scener ur Norges bondelif, hvilka vi äfven
i Sverige temligen allmänt känna af det i Disseldorf
häröfver utgifna planchverk. Gerna hade jag stan-
nat, stannat länge vid dessa sanna, rena, ädla och
mästerligt utförda mälningar, vid barnen på sateren,
vid vallbornen och getterna, vid den stätliga bröllops-
färden, i stugan der fader och moder sitta vid sina
förstföddes dödsbäddar; der sedermera modren lärer
de noga läsa i Bibeln och fadren lärer ynglingen
binda sin not; der sonen med ränseln på ryggen dra-
ger ut ur hemmet ätföljd af föräldrarnes välsignelser,
och der slutligen de bäda gamla sitta ensamroa qvar,
ägande dock hvarandra och sin Bibel, hvarur gubben
läser högt för sin följeslagarinna i nöd och lust —
gerna hade jag länge dröjt vid dessa enkelt rörande
scener, men ögonblicken voro korta och studenttäget
redan i gäng. I en ändlös sträcka marcherade man
nu, med sängarne i spetsen, till Hovedgaarden, en
gammal vistelseort för Norges danska konungar. Säll-
skapet mottogs här af grefve Wedel-Jarlsberg, kam-
marherrn Holst m. fl., och förda ned i en läng allå,
der ett bord, öfver 200 alnar i längd, stod dukadt
under en skön, lummig all af löfträd. Det var H.
M. Konungen, som här bjöd de svenska studenterna
och derås -norska värdar på middag. Kongen er
Värt, hette det, och anrättningen var också i san-
ning kunglig. Mellan 12 a 1400 personer lära haf-
va varit gäster vid den -kongliga taffeln, der, utora
andra viner, flera hundra buteljer champagne lära
blifvit tömda. Å H. M. Konungens vägnar utbragte
grefve Wedel-Jarlsberg välkomstskälen till gästerna,
hvilken besvarades i ett kort och särdeles lyckligt tal
af mag. Sahlin, med-en skäl-för Konungen, som ät-
följdes af en kraftig sång och lifliga hurrarop. Kan-
didat Thrap utbragte skälen för general Wedel och
åenne slutligen en skäl för Sängarne.
Mot aftonen embarkerade man äter på ängbåtarne,
sände en afskedshelsning till Carl Augusts monumeni!
och återvände under omvexlande sänger ifrän farty-:;
gens akterdäck till Christiania.
Tiden var nu inne att besöka teatern, dit de re-
sande blifvit af teaterdirektionen inbjudna. På första
raden euto den svenska, på den andre de norska stu-
denterna. På parterren och i logerna voro för öfrigt
en mängd andra åskådare, framförallt damer. Spek-
taklet begynte med en af teaterdirektören Borggaard
författad prolog, som deklamerades af hr Jörgensen
och väckte ett lifligt bifall, så att den måste upplä-
sas tvenne gänger. Utom den lilla pjesen: William
och Emma eller vandbaven, som innehöll många
allusioner på Skandinavien och de hvita mössorna,
och derigenom ofta afbröts af appläder, utfördes tren-
pe af balettmästaren Bournonville arrangerade balet-
ter, utaf de intagande Danserinderna, Jomfruer-
ne Price. De fleste af oss hade aldrig sett en så-
dan balett, hade ej ens nägon föreställning om nä-
got dylikt, och voro derföre nära nog utom oss af
förtjusning. Mellan och efter baletterna sjöngos den
svenska folksängen och den danske: Kong Christian
stod ved böien Mast.
Spektaklet slutade omkring kl. half 11, och en stor
del af sällskapet var derefter inbjudet dels på bal,
dels på touper inom ätskilliga familjer inom eller
straxt utom staden. Sä begaf sig en skara i vagnar,
som stodo färdiga, till en villa, belägen utom staden,
td ÄvAT CYCKArA Elall — crm ons lade not TAN nn