bråelserna. Landais syntes icke ens gifva akt
derpå.
Synbarligen missnöjd satte hertigen sig vid
ett bord och började bläddra i ett arbete af
poeten Meschinot från Nantes, tituleradt: Fur-
starnes glasögon, som nyss utkommit från
trycket. En stund förgick på detta sätt.
sPardieul, utbrast han slutligen, bortka-
stande: boken, jag gjorde orätt i attickeidag
fåta föreläsa mig en lång messa; det hadeåte
minstone gifvit mig sysselsättning för två runda
timmar . . . Hvad skall jag nu göra af denna
regniga och töckniga dag? — Monseigneur
behagade måhända taga kännedom om nyhe-
terna från Frankrike ?, frågade Landais kallt.
-— Låt höran, svarade hertigen gäspande, det
ena trökiga så gerna som det andra! Hvad
gör hans majestät Ludvig XI? Är ban äntu
alltjemt sysselsatt med att uppresa galgar och
bygga kapeller ? — Konungen är sysselsatt
med att sammandraga tjugu tusen man till fots
och femton hundrade harneskklädda ryttare.s
vad säger du ?, —- En afdelning är re-
försarmlad vid Pont-de-YArche., — ;Hvad
ärnar han förelaga med en så väldig arme?
— Derom är ingenting beksnt.
Frans uppsteg häftigt.
Vid Kristus, utbrast han, skulle väl hans
majestät ytterligare ämna öfverraska mig. och
frånröfva mig milt hertigdöme ? — Detta är
täinnu icke allt, fortfor Landais med samma
lugna; de harnesk och andra försvarsvapen,
dem monpseigneur låtit förskrifva från Milano,
under rubrik af sideniyger, hafva blifvit an-
hållna i Auvergae och konfiskerade för ko-
nungens räkning., — pOch sådena motgångar
förkunnar du mig med denna min 2p utropade
hertigen, retad ar skattmästarens kellblodig-
het. — Ja, emedan dessa äro de minstay
svarade Landais. — Hvad menar du?, —
Adeln konspirerar mot er och har ingått för-
bund med Frankrike., — Hvaraf vet du det?a