bråelserna. Landais syntes icke ens gifva akt derpå. Synbarligen missnöjd satte hertigen sig vid ett bord och började bläddra i ett arbete af poeten Meschinot från Nantes, tituleradt: Furstarnes glasögon, som nyss utkommit från trycket. En stund förgick på detta sätt. sPardieul, utbrast han slutligen, bortkastande: boken, jag gjorde orätt i attickeidag fåta föreläsa mig en lång messa; det hadeåte minstone gifvit mig sysselsättning för två runda timmar . . . Hvad skall jag nu göra af denna regniga och töckniga dag? — Monseigneur behagade måhända taga kännedom om nyheterna från Frankrike ?, frågade Landais kallt. -— Låt höran, svarade hertigen gäspande, det ena trökiga så gerna som det andra! Hvad gör hans majestät Ludvig XI? Är ban äntu alltjemt sysselsatt med att uppresa galgar och bygga kapeller ? — Konungen är sysselsatt med att sammandraga tjugu tusen man till fots och femton hundrade harneskklädda ryttare.s vad säger du ?, —En afdelning är reförsarmlad vid Pont-de-YArche., — ;Hvad ärnar han förelaga med en så väldig arme? — Derom är ingenting beksnt. Frans uppsteg häftigt. Vid Kristus, utbrast han, skulle väl hans majestät ytterligare ämna öfverraska mig. och frånröfva mig milt hertigdöme ? — Detta är täinnu icke allt, fortfor Landais med samma lugna; de harnesk och andra försvarsvapen, dem monpseigneur låtit förskrifva från Milano, under rubrik af sideniyger, hafva blifvit anhållna i Auvergae och konfiskerade för konungens räkning., — pOch sådena motgångar förkunnar du mig med denna min 2p utropade hertigen, retad ar skattmästarens kellblodighet. — Ja, emedan dessa äro de minstay svarade Landais. — Hvad menar du?, — Adeln konspirerar mot er och har ingått förbund med Frankrike., — Hvaraf vet du det?a