För öfrigt till hvad ringa fromma för oss en ärfd,
icke genom; öfvertygelse. på oss inrymd tro kan vara,
känna vi sluta åf de orden: Hurt kutmen j tro, i
som tagen pris hvar af andra; och den pris som kom
mer allena af HK, söken j intet? , .—
Artikei- nspetar pi egen nytta och vin-
ung säsom utgörande bevekelsegrund hos dem, hvilka
,mfatia religionsfriketens sak. Hvilka arbeta mera
för egen nytta och vinning — de, som, trots alla för
dem möjligen uppkommande olägenheter, hafva mod
att nitälska för sanningen och söka motarbeta hyck-
leriet, (eller t.ex. de, som af fullkomligt verldsligs
skäl, utan att ledas af nägon inre drift dertill eHer
öfvertygelse, fortfara att gå till Herrans Nattvard?
Och huru mänge äro icke desse!
Mätte den Christna Religionsfrihetens vänner icke
tröttna i sina, af hat till mörker och hyckleri, samt
af kärlet till andlig utveckling och frihet, gjorda be-
mödanden! Må vi, i fråga om den vigtigaste af alls
friheter, — samvetsfriheten, icke längre bobasdik
som styfbarn i jemförelse med vära bröder på andre
sidan fjellen! Må trosbekännelsen byggas pä lefrande
öfvertygelse! Mä skiljaktiga meningar, så oundvikliga
under vär uppfostran till andligt lif, hvarken af dån
på det gåmla eller det hya sig stödjande fanatismen,
blifva hinder för värt brödraskap i Christo! Må dessa
skiljaktigheter snart upphöra att utgöra oöfverstigliga
svalg för dem, som i grunden ledas af sammaand!
es