het, som bebådade helsa och återvändande
till lifvet.
sDen heliga Anna välsigne hennel, yttrade
ivon, som närmat sig; hon är nu fullkom-
ligt botad.
Och lätt förande sin hand öfver barnets
bruna lockar, frågade han: Inte sant, din
skälmunge, du känner intet ondt mera?
Jag är hungrig, svarade Marie leende.
Pierre erinrade sig nu, att han, uppehållen
af auktionen, ingenting tillagat åt. sin dotter.
Hari genomsökte med oro sin gördel och fram-
drog några silfvernantegier.
Ivons ögon glänste vid denna syn, och
hans hand utsträcktes liksom af en ofrivillig
kraft, ;
Gif hit, granne! yttrade ban i smilande
ton, jag går att köpa hvad som erfordras.p -—
Jag går sjelf, svarade Pierre, med uttryck af
ett -kärft misstroende. — ,Stormen är i antå-
gande; du gjorde klokast att stanna hemma
hos barnet.n
I sjelfva verket hördes redan ett aflägset
mullrande, och tunga regndroppar, slungade
af vindstötarne, började att piska de råa te-
geiskifvor, som utgjorde det smala fönstretg
infattsing. - Marie s!og sina armar om fadrens
hals, alljerat bedjande honom att icke lerna
henne, och som han icke förmådde motstå
någon önskan af sitt barn, antog han ehwu
ogemna medbrodrens anbud. Denne fick så-
iedes penningarne och aflägsnade sig.
Efter att med Landais hafva utbytt någia
ord och smekningar, uppsteg den lilla Marie,
Hon satte sig vid eldstaden och roade sig der
med att uppjaga gnistor ur den halft siock-
nade härden, under det hon ig en af dessa
entoniga melodier, som henres moder lärt
kenne, då hon vaggade henne. Pierre åskå-
dade en stund med ett sorgligt leende henr.es
lek; sedan närmade han sig dörren, hvars
i
i
i