het, som bebådade helsa och återvändande till lifvet. sDen heliga Anna välsigne hennel, yttrade ivon, som närmat sig; hon är nu fullkomligt botad. Och lätt förande sin hand öfver barnets bruna lockar, frågade han: Inte sant, din skälmunge, du känner intet ondt mera? Jag är hungrig, svarade Marie leende. Pierre erinrade sig nu, att han, uppehållen af auktionen, ingenting tillagat åt. sin dotter. Hari genomsökte med oro sin gördel och framdrog några silfvernantegier. Ivons ögon glänste vid denna syn, och hans hand utsträcktes liksom af en ofrivillig kraft, ; Gif hit, granne! yttrade ban i smilande ton, jag går att köpa hvad som erfordras.p -— Jag går sjelf, svarade Pierre, med uttryck af ett -kärft misstroende. — ,Stormen är i antågande; du gjorde klokast att stanna hemma hos barnet.n I sjelfva verket hördes redan ett aflägset mullrande, och tunga regndroppar, slungade af vindstötarne, började att piska de råa tegeiskifvor, som utgjorde det smala fönstretg infattsing. Marie s!og sina armar om fadrens hals, alljerat bedjande honom att icke lerna henne, och som han icke förmådde motstå någon önskan af sitt barn, antog han ehwu ogemna medbrodrens anbud. Denne fick såiedes penningarne och aflägsnade sig. Efter att med Landais hafva utbytt någia ord och smekningar, uppsteg den lilla Marie, Hon satte sig vid eldstaden och roade sig der med att uppjaga gnistor ur den halft siocknade härden, under det hon ig en af dessa entoniga melodier, som henres moder lärt kenne, då hon vaggade henne. Pierre åskådade en stund med ett sorgligt leende henr.es lek; sedan närmade han sig dörren, hvars i i i