UTRIKES KORRESP ONDENS.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin den 31 Maj.
I min sednaste korrespondens lemnade jag
en öfversigt öfver de sednaste händelserna i
Preussen. Nu vill jag tala några ord om
Tysklands allmänna angelägenheter. Jag kom-
mer således att tala om kejsar Nicolai resa,
hvilken tyvärr är den punkt, omkring hvilken
våra intressen och vår uppmärksamhet kon-
centrerat sig på de sednaste fjorton dagarne.
Den tyska pressen har under ett par vec-
kor varit mer än vanligt bedröflig att betrakta.
Den har begärligt, såsom från den rika man-
nens bord nedfallande smulor, upplockat cza-
rens handlingar, åtbörder, ja äfven hans obe-
tydligaste ord; Man skulle kunna säga att
det hela varit försjunket i betraktelse af denna
mäktiga personlighet. Jag talar nu, det för-
stås, om den ministeriella och halfofficiella
pressen. De tidningar som hysa aktning för
sig sjelfva hafva icke deltagit i denna kapp-
Äöpning på den servila entusiasmens bana.
Man har uttömt sig i gissningar och för-
modanden om anledningen till kejsarens resa.
I Paris har man tatatom en suverän-kongress,
om: en Pillnitzerkonvention: hvad vet jag?
Ganska säkra upplysningar, som jag inhem-
tat, tillåta mig säga, att något dylikt icke va-
xit i fråga. Utan tvifvel har man likväl vid
dessa sammankomster talat om politiska saker.
Frankrikes, ja hela Europas ställning kan
naturligtvis icke undgå att för mycket syssel-
sätta våra krönta hjernor, för att icke ett krigs
möjlighet skulle hafva tagits i ganska allvar-
ligt betraktande. Men för kejsaren har det
väsentliga syftemålet varit att komma till Ber-
lin, att konstatera sitt inflytande att ånyo lik-
som belägga Preussen med qvarstad.
Om detta fattiga sönderslitna Tyskland har
någon gemensam känsla, så är det obestrid-
ligen hat mot Ryssland. År 1848 yrkade lan-
det med böftigt rop på förbund med Frank-
rike (hvilket man nu likväl afskyr) och krig
mot Ryssland.
Våra parlamentariska strider, kejsarekronans
erbjudande af Frankfurterförsamlingen, ehuru
det tyvärr afslogs, unionen som var ett lö-
pande efter skuggan sedan verkligheten var
uttömd, Slesvigska kriget — allt innehöll frön
till missförstånd mellan Preussen och Ryss-
land. Den gamla alliansen qvarstod visser-
ligen ännu, men Ventente cordiale fattades.
Olmitzerkonventionen förändrade allt. Ge-
nom denna konvention återgick Preussen i den
heliga alliansens sköte. Detta föranledde ko-
nungens af Preussen resa till Warschau sist-
lidne höst. De sista molnen försvunno slut-
ligen med undertecknandet af Londonsproto-
kollet angående Slesvig, hvarför ersättning
tyckes hafva blifvit gifven genom ett annat