STOCKHOLM, den 9 Juni. Kongl. Maj:ts i konseljen d. 29 Maj, eller dagen före H. M. Konungens afresa till Skåne, fattade beslut i jernvägsfrågan har enligt förmodan blifvit kungjordt uti gårdagens Posttidning, hvari blifvit infördt Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna bref till styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader, hvilket bref vi här medan i sin helhet meddela. Anledningen till uppskofvet med kungörandet af beslutet har varit, att nämnde bref varit nedsändt till Skåne för att erhålla Konungens underskrift och ej förr än med gårdagens post kunnat derifrån återkomma. i Genom detta beslut, som icke innehåller något bestämdt uttaladt bifall till hvad rikets ständer i saken beslutat, meddelas emedlertid indirekt ett sådant bifall derigenom, att Kongl. Maj:t förklarat att bolag, som bildar sig för utförande af ifrågavarande jernväg, har rättighet att intill slutet af nästkommande September anmäla sig hos Kongl. Maj:t till erhållande af tillåtelse att, emot tillgodonjutande af de utaf Ständerna beviljade förmåner, företaga jernvägsbyggnaden, hvarvid komma att tjena till efterrättelse, utom de förbehåll ständerne gjort, de ytterligare vilkor som Kongl. Maj:t jemlikt berörde bref föreskrifvit. Den rättighet somm bolag sålunda erhållit att anmäla sig till företagets utförande, vill väl på det hela taget just ej säga mycket, då en sådan anmälan väl i alla fall ej gerna kan förvägras; men då i sammanhang dermed förklarats, att Kongl. Maj:t vill dylik anmälan pröfva och dervid tillse, huruvida företaget må anses kunna ät bolag, som i berörde ordning anmält sig, med säkerhet anförtros; så borde väl deraf följa att det blott är bolagets beskaffenhet som blir föremål för denna pröfning, och icke sjelfva jernvägsföretaget, hvilket således väl kunde antagas vara afgjordt genom den pröfning det nu erhållit, med undantag af den fråga som hållits öppen om jernvägens sträckning från Svartå till Hult och hamnplatsen å sistnämnda ställe. Enligt vår åsigt hade det dock i alla hänseenden varit formenligare och bättre om regeringen i stället för berörde indirekta bifall till ständernes beslut hade dertill gifvit ett bestämdt bifall, såsom vanligtvis brukas då Kongl. Maj:t biträder hvad ständerne föreslagit eller för deras del beslutat. Nu ser det nästan ut som detta bifall skulle blifva beroende deraf, att ett bolag, hvaråt jernvägsarbetet kan anförtros, bildar sig, då det tvärtom bör wara detta bifall som skulle föregå bolagets bildande. Deraf uppstår också den väsendtliga olägenhet, att saken icke kommit på så ren fot, att företaget kan med den framgång, som varit att önska, utbjudas till täflan eller konkurrens emellan alla de spekulanter, som för ett dylikt företag under nuvarande temligen rikliga tillgång på kapitaler å Europas större penningeplatser kunnat förväntas, aldrahelst om man påskyndat frågans afgörande, så att längre rådrum hade kunnat lemnas åt spekulationen. På det sätt saken nu blifvit tagen, är någon dylik konkurrens knappast tänkbar, utan det bolag som möjligtvis kan bildas, måste så godt som uppstå under vederbörandes egna auspicier. Ett sådant resultat kan dock ej vara önskvärdt för ett företag, som enligt sin matur samt de fattade besluten skall stå öppet för allmän konkurrens, hvilken kan medverka still erhållande af de bästa vilkoren och de säkraste garantierna. I alla fall hoppas vi att regeringen har gått i författning om företagets skyndsamma kungörande å de utländska platser der sådant kan finnas lämpligt; ty inom landet kan ej gerna något bolag bilda sig, åtminstone såvida det icke erhåller största delen af de erforderliga kapitalerna utifrån. Bland de serskilda vilkor som regeringen nu utsatt för jernvägsanläggningen, tillfaller maturligtvis. största uppmärksamheten bestämmelserna om jernvägens sträckning. Den af jernvägskommittgen föreslagna linien från Köping till Svartå har vunnit regeringens bifall, och har således den krökning som blifvit föreslagen mot Arboga, för att tillskynda denna stad fördelarne af jernvägens grannskap, blifwit godkänd. Denna krökning, i hvars ställe en branchebana enligt hvad oss synes kunnat vara tillfyllestgörande för staden Arboga, tillskyndar dock jernvägen ej mera än ungefär en fjerdedels mils förlängning och är således icke af någon större betydenhet. I afseende på linien från Svartå till Hult hafva tankarna hittills varit så delade och de framställda förslagen icke så fullständigt uppgjorda, att om företrädet dem emellan kunnat på grund at de framlagda skälen fattas något tillförlitligt beslut, hvadan regeringen beslustat hålla denna del af frågar öppen, till dess, efter erforderliga lokalundersökningar, yttranden och kostnadsförslag öfver de här ifrågaställde alternativerna erhållits, hvarvid dock stadgats, att för denna del af banan någon vägsträckning af större längd än den kommittgen föreslagit, öfver Degefors och Björmneborg till Getholmen icke kommer i fråga, såvida ett blifvande bolag icke sjelft dertill ger anledning. Vägens dragning från Svartå till Christinehamn eller Westergöthland kommer således ej i fråga. En sådan utsträckning af vägen hade också aldrig kunnat bifallas, och om den bifallits hade ej gerna något bolag kunnat öfvertaga den förändrade vägen, ty det hade alitid förblifvit i ovisshet, huruvida ständerna, som beviljat garanti för jernväg till Hult, skulle finnas benägna att på grund af denna garanti godkänna någon utbetalning till en annan jernväg. Ovisshet i detta fall måste alitid blifva ett absolut hinder för bildande af hvarje bolag, och regeringens sanktion kan icke innefatta någon trygghet, så vida icke samma sanktion helt och hållet instämmer med ständemnas beslut. I annat fall kunde en sådan