de tre andra voro ense derom, att det var grundadt
på kristliga principer samt affattadt med sakkänne-
dom och försigtighet, och gjorde endast nägra smärre
detaljanmärkniongar. Theologiska fakulteten såg med
glädje religionsfrihetens princip uttalad i förslaget,
men skulle helst sett om detsamma nöjt sig med ati
tills vidare i allmänhet medgifva alla kristliga tros-
partier religionsfrihet, för att sedermera närmare kunna
bestämma deras särskilda förhållanden; men ville man
nu läta förslaget blifva lag, så mäste man, efter dess
mening, bifoga närmare bestämmelser om, huruvida
dissenters kunde af statskyrkans prester fordra förrät-
tandot af kyrkliga handlingar.
Till följe af de gjorda anmärkningarne företog
kommitteea tvenne smärre förändringar, den hufyud-
sakligaste i sjelfva titeln pä förslaget, som nu blet:
Lag rörande dem, som bekänna sig till den kristliga
religionen utan att vara ledamöter af statskyrkan.
Kirkedepartementet företog en liten modifikation af
den S, som rörde den erforderliga äldern för att kunna
Öfvergä från ett religionssamfund till ett annat, och
insände derefter förslaget till H. M. Konungen, med
anhällan att han behagade förse detsamma med sin
höga underskrift och läta framlägga detsamma säsom
kongl. proposition för Storthinget. I den derpå föl-
jande kongl. resolutionen förklarade konung Oscar,
att kommitteen på ett utmärkt sätt löst sin uppgift.
Det ärs, yttrade Konungen vidare, fullkomligt öf-
verensstämmande med andan af Norges författning,
med nutidens begrepp om tolerans och med landets för-
hållander, att gifva religionsfrihet åt hvarje tros-sam-
fund, liksom åt hvarje personn. Öfvertygad att för-
slaget förtjenade upphöjas till lag, lät konungen i
Februari öfverlemna detsamma till Storthinget säsom
kongl. proposition. -
Storthinget remitterade förslaget till dess Kirke-
kommitt, i hvilken många utmärkta och insigtsfulla
män dä hade plats, t. ex. pastor Arup (nu biskop i
Christiania), prosten Korzen, pastor Aas m. fl. Den
19 April afslutade kommitteen sitt arbete och öfver-
1emnade till Storthinget sitt betänkande i en vidlyf-
tig, särdeles innehällsrik och intressant skrift, som
var ernad att i frägan orientera dem af Storthingets
ledamöter, som icke tillräckligt tänkt sig in i dessa
ämnen. Kommitten underkastade förslaget en grund-
lig granskning samt förändrade eller tillade ätskilliga
detaljstadganden. I sitt betänkande yttrar den bland
annat: Först dä skulle vi kunna besluta oss att lägga
den kongl. propositionen ad acta, om man hade be-
visat det obevisliga, att det icke vore ovärdigt det
fria Norge, att fortfarande betynga med tvängsfjettrar
det som enligt sitt väsende är det friaste och det
för menniskan dyrbaraste — religionen. Ingen norr-
man borde kunna annat än blygas deröfver, om hans
fria fosterland allt framgent skulle komma att räk-
nas till de stater, i hvilka herrska tros- och samvets-
tväng.n
I Odelsthinget debatterades öfver frågan i trenne
dagar (2—5 Maj). Prosten Löberg önskade, att för-
slaget genast mätte läggas ad acta, och Kirkesan
geren Ueland uttalade sig mycket skarpt emot det-
samma. Men öfriga prester i thinget, statsrevisor
Daa och de flesta af thingets utmärktare personlighe-
ter, yttrade sig varmt och vältaligt för förslaget, och
med 68 röster mot 6 beslöts, att det icke skulle läg-
gas till handlingarne, utan genomgäås och pröfvas pa-
ragrafvis. Nägra speciella förändringar beslötos, så
t. ex. det af Daa föreslagna tillägget, att gudstjen-
sterna icke skulle få hätlas för slutna dörrar, och
att, innan en lokal af en dissenterförsamling begag-
nades till gudstjenst, anmälan derom skulle ske hos
vederbörande myndighet.
I Lagthinget upptogo förhandlingarne ätvenledes
trenne dagar, och äfven der var det en prest och en
klockare (Bergh och Jensen) som gjorde opposition
mot förslaget, hvars varmaste försvarare här voro pro-
sten Vinsnes, gärdsegaren Fauchald, amtmannen
.Schydts m. fl. Lagthinget vidtog en obetydlig mo-
difikation i 9 och återsände sedermera förslaget till
Odelsthinget, som gillade den gjorda modifikationen
och enstämmigt beslöt att öfverlemna lagen till ko-
nungen, hvilket skedde genom en deputation. Ko-
nungen sanktionerade lagen den 16 Juli 1845.
Vi hafva varit nägot utförliga vid framställningen
om uppkomsten af denna lag, emedan mänga af re-
ligionsfrihetens vänner i värt land rikta sina blickar
på dess bestämmelser såsom i det allranärmaste lämp-
liga äfven för värt land, Vi hafva önskat visa, att
lagen tillkommit, icke obetänksamt och genom någon
öfverrasknipg, utan efter mogen öfverläggning, efter
grundlig, rängsidig och allvarlig pröfning, samt un-
der enig samverkan af de bäda statsmakterna.
Genom denna dissenterlag upphäfdes de gamla stats-
och kyrkolagstadganden, som stätt qvar i landet frän
en äldre ofrihetens period, genom hvilka statskyrkan
fick utseende af en tvängsanstalt, ett tukthus, som
med tvång och straff häller sina ledamöter tillsam-
mans. Alla kristliga trosbekännare fingo fritt till-
träde till och fri religionsöfning i landet, och detun-
dandragande af medborgerliga rättigheter, som hit-
tills varit en följd af öfvergäng frän den Augsburgi-
ska trosbekännelsen, upphäfdes. Vid sednaste Stor-
thing kompletterades denna tolerans genom att ur
grundlagens 2 och ur privatlagstiftningen borttaga
de intoleranta stadganden, som der funnos emot Mo-
saiske trosbekännare. -.
Norska statskyrkan har genom denna dissenterlag
med ens förlorat mycket i verldslig makt, men den
har vunnit sä mycket mera i sanning och inre kraft.
En tysk theolog, som 1847 besökte Norge, yttrar sig
med värma öfver det lifgifvande inflytande, som alla
dessa den sednaste tidens företeelser haft på den nor-
ska kyrkan, och säger att den, genom de i frihetens
intresse fattade besluten, kommit ett långt stycke
framom de tvenne Skandinaviska systerkyrkorna, i-
synnerhet den svenska, som vegeterar i andlig dom-
ning (C. Sarvey i Theologische Studien und Kritiken.
Jahrg. 1849, 3 h., sid. 759.) Han talar med till-
fredsställelse om det varma religiösa intresse, som
han funnit inom de olika samhällsklasserna, äfven
dem, der man eljest är van att träffa indifferentis-
men. Han anför såsom ett märkligt faktum och be-
wis på allmänna stämningen i Norge, att den stör-
sta politiska tidningen, Morgenbladet, icke sällan lå-
ter grundliga uppsatser öfver rent kyrkliga frågor
samt till och med religiösa -dikter gå före sina poli-
tiska artiklar, hvilket ingen tysk tidningsredaktör
skulle väga, utan att utsätta sig för att blifva före-
anäl för allmän ovilja eller ätlöje. Äfven de högre
-embetsmännen, som länge intogo en viss likgiltig el-
ler fiendtlig ställning mot kristendomen och mot re-
ligion i allmänhet, hafva nu uppgifvit denna ställ-
ning och inträdt i ett vänligt förhällande till kyrkan,
till dess representanter och mera lefvande ledamöter,
hvilket ätminstone till nägon del måste skrifvas på
den religiösa folkrörelsens räkning.,
UTRIKES KORRESP ONDENS.