Hr Cervins yttrande var af denna lydelse Utan gensägelse torde kunna antagas, att Stock holms stadsnämnd, som det äligger att taga vård on sädana späda barn, hvilkas föräldrar, utan att var: häktade. eller intagne å sjukhus eller allmänna välgö rtenhetsanstalter, äro oförmögne att. sjelfva försörj sina späda barn, för det närvarande är urständsat att, vare sig till de arma barnens eller samhället fromma, fullgöra detta äliggande. Dä barnhuset ä stängdt för sådana barn, har stadsnämnden icke an dra utvägar öfriga, än att antingen hos fosterföräl drar utackordera barnen eller ock till barnens föräl drar lemna understöd. Att stadsnämnden af. der förra utaf dessa utvägar endast undantagsvis kan si begagna, lärer barnhusets direktion af egen erfaren het kunna vitsorda, dä barnhuset, oaktadt dess fö sädan utackordering särskilda organisation, i svärig beten att finna fosterföräldrar och med dem under hälla förbindelsen, har kanske den betydligaste stö testenen för sin verksamhet; och med stadsnämnden: sämt fattigväsendets nuvarande organisation vore de i sanning oförenligt att, om ock stadsnämndens till gängar sädant medgäfve, i någon större skala bring: de fattiga barnens utaekordering till verkställighet Huru föga den andra utvägen åter uppfyller sitt än damäål, har redan länge varit insedt. Stadsnämnder kan icke lemna allt det understöd, som för en mo ders och dess späda barns tillräckliga utkomst behöf des; och sädant vore måhända icke heller nyttigt Stadsnämnden lemnar nägot, modren mäste antingei arbeta sig till resten och försumma barnets värd elle; vårda barnet och försumma arbetet. I begge faller förfelas fattigvärdens ändamäl, ty antiogen förgå barnet, eller ock förgäs bäde moder och barn af e lände, eller åtminstone blir modren så utarmad, at hon, som, om hon tidigt befriats från vården om bar net, kunnat bibehällas säsom en verksam samhälls medlem, i stället, genom en fortsatt förbindelse med barnet, fortfarande mäste-af fattigvården understödjas Jag har härmed i korthet antydt huru fattigvärder om de späda barnen härstädes för närvarande mäst förfelas; och i hvad jag. anfört ligger jemväl bevise för nödvändigheten, att de späda barn, som tillkomms: stadsnämndens värd, öfverflyttas på barnhuset, hvar första och vigtigaste åliggande att rädda värnlöss späda barn — dertill utarmade lika visst gom häkta de eller ä allmän välgörenhetsanstalt intagne mö drars barn otvifvelaktigt böra räknas — derförutai högst ofullständigt uppfylles. För bestämmandet a den afgift, mot hvilken stadsnämnden mä medgifva att ä barnhuset inlösa ifrågavarande barn, mäste ef ter min äsigt från 13 af Kongl. Maj:ts sednast ut färdade reglemente för styrelsen och förvaltningen a allmänna barnbuset hemtas den enda giltiga grund uttryckt i 3 mom. af nämnde 6, der det stadgas at ogifta och mindre bemedlade -mödrars i Stockholm födda barn må, såvidt tillgångar och utrymme med gifva, i barnhuset inlösas mot den vid intagningstider fastställda afgift, som ungefär bör motsvara kostna den, hvaraf dock, der bevekande skäl förekomma endast hälften behöfver kontant erläggas och ätersto den fär af modren reverseras, med direktionen lem nad rätt att vid förfallotiden pröfva om förnyadt an. ständ mä beviljas. Denna föreskrift har, efter hvac direktionen nogsamt eger sig bekant, ansetts böra : öfverensstämmelse kanske mera med andan än bok statven så tillämpas, att direktionen, utan hänseende till barnhusets tillgångar, obetingadt till-barnhusbarr antagit mindre bemedlade mödrars barn emot det fö! sådane mödrar betydliga, fast icke barnhusets kost nader till mera än hälften motsvarande kontanta inlösningspris, eller för närvarande 120 rdr och mo drens i de aldra flesta, om icke alla, fall värdelöss förbindelse att efter ett ärs förlopp ytterligare betala en lika summa. Då den mindre bemedlade qvin nan, för anskaffande af det kontanta inlösningspriset ej allenast måste i det yttersta använda sina befint liga tillgångar och derigenom utblotta sig, utan ock derjemte oftast anticipera på framtida lön som er medlidsam husbonde förskjutit, har ock direktioner hittills, likasom med visshet hädanefter kommer at ske, funnit sig nödsakad att förlänga dea enligt för. bindelsen utfästa betalningstiden, en åtgärd, som med högst få undantag lärer komma att förnyas till dess barnhusets utsigt att någonsin blifva godtgjordt gät förlorad; och ehuru barnhuset följaktligen för värder om mindre bemedlade mödrars barn i verkligheter aldrig kan päräkna högre godtgörelse än den förste kontanta betalningen, hälften af stadgade inlösnings priset, har direktionen icke tvekat att, snarare såsom vinst än förlust för barnhuset, på sädana vilkor emot taga dessa barn, emedan, oberäknadt mensklighetens kraf, direktionen mäst inse, att ett motsatt förfarande snart skolat bringa den mindre bemedlade mo. dren, fästad vid sitt barn och derigenom utestängå frän nödig utkomst, till elände och dess följder, sjukdomar eller brott, och på samma gång, derest barnet under tiden icke förgätts, nödsaka barnhuset attutan godtgörelse om detsamma taga värd. Vilkoren hvarunder mindre bemedlade mödrars barn sålunda anta. gas till barnhusbarn böra visserligen icke blifva svärare vid fråga om intagning af barn tillhöriga utfattiga föräldrar; och man kan icke befara att fattigvärden utsträcker sin omsorg fill andra. Att utom den inlösningssumma, som sälunda borde af fattigvården erläggas, derjemte af den utfattiga modren taga förbindelse å den andra hälften af det för äret bestämda inlösningspris vore visserligen konseqvent, men i sjelfva verket ledande till ingen annan päföljd än ytterligare betungande af förvaltningsech redogörelsebestyren inom barnhuset. Vid betraktande häraf och enär barnhuset för de väsendtliga inkomster som frän det allmänna tillflyta detsamma för närvarande endast lemnar kostnadsfr värd ät Hittebarn, aflidna mödrars barn samt häktade eller sjuka föräldrars provisoriskt intagne, Stockholms kommun måhända ofta icke tillhörande barn, synes all billighet tala för en sädan nedsättning i inlösningspriset för stadsnämndens: värd tillkommande barr som nu ifrägakommit; och ehuru det visserligen utar vidlyftigare kalkyler är lätt insedt, att då hvarje barnhusbarns uppfostran öfver hufvud taget kostar barn husinrättningen dubbelt den af stadsnämnden erbjudna inlösningssumma, barnhuset icke kan utan att anlita sina öfriga inkomster ingå på stadsnämndens förslag, töljer häraf ingalunda att hvad af dessa inkomstei komme att för de af stadsnämnden inlösta barn utgå skulle i framtiden bringa ur jemvigt barnhusets inkomster och utgifter i det hela. Det är nemligen otvifvelaktigt att barnhuset, som nu jemlikt 13 2 mom. i reglementet är skyldigt att provisoriskt emottaga barn af häktade eller ä -allmän. sjukvärdseller välgörenhetsanstalt intagne föräldrar och som t. ex. nästlidet är emottagit 95 sådana barn, hvaraf endast 15 sedermera kunnat till föräldrarne äterlemnas och de återstående 80, med högst få undantag mäste, i ånseende till föräldrarnes utblottade belägenhet, afvi: kande frän orten m. fl. omständigheter, fortfarande förblifva under barnhusets vård utan all godtgörelse, skulle, derest öfverenskommelsen med stadsnämnden komme till stånd för ätminstone flertalet af dessa barn ifrån stadsnämnden undfå den-utfästade inlösningssumman och sålunda till väsendtlig del få godt görelse för de nu utan all ersättning vårdade barn. — Annu större uppmärksamhet förtjenade dock det förhällande som vid öfversigt af barnhusets ställning under decennium 1840—1849 jemförd med antalet aj derunder intagne barn sig företer, nemligen att oak Sn det undar att af. Tagen vn tala mna vn ORKA: kann