man bör önska ett omvändt förhållande. Måj
man skynda att gripa missdådare som, i fall
de få behålla friheten, med lätthet kunna be-
gifva sig ur riket samt undgå allt straff; men
må man deremot med större varsamhet an-
vända fängelset emot sådana stackare, som,
äfven om de skulle vilja rymma, dertill ge-
menligen sakna alla resurser och som genomj
ett misslyckadt rymningsförsök icke kunnaj
vänta annat änvatt desto säkrare utsätta sig för
att blifva öfvertygade om de förbrytelser, i af-
seende på hvilkas verklighet sjefva rymnin-
gen framstår såsom ett bevis.
Som för närvarande vår brottmålslag igan-
ska många fall genom sin föråldrade beskaf-
fenhet och sina olämpliga stadganden förvand-
lats till en död bokstaf, -som väl af dom-
stolarne åberupas för att uppfylla en formali-
tet, men till en stor del aldrig tilläm-
pas vid sjelfva bestraffningarne, hvilka reg-
leras af ett benådningssystem, som utvuxit
till de mest vidunderliga proportioner och med
hvilket icke i hela den öfriga kristna verlden
finnes något jemförligt, är det också desto an-
gelägnare att alla atfetoriteter, som hafva att
vaka öfver lagarnes helgd, använda all sin
förmåga för att åtminstone så mycket som
möjligt minska de för samhällsordningens mo-
raliska kraft vådliga följder, -som ett dylikt
lagväsende med sin vidunderliga benådnings-
lära ovilkorligen medförer. Till dessa följ-
der kan man väl icke undgå att räkna ett
vexande förakt för en lag, som nästan endast
är en död bokstaf, och hvilket förakt lätteli-
gen kan åtföljas af ett trots mot lagskipnin-
gen, som våra konservativa herrar gerna vilja
skrifva. på tidsandans räkning, men som med
bättre skäl bör tillskriivas vär odugliga, oan-
vändbara och icke tillämpade lag, tör hvilken
dessa herrar ändock fortfara att hafva en lika
passionerad som förståndslös tillgifvenhet.
I sammanhang härmed anse vi oss också
böra framställa den från så många håll ut-
tryckta meningen, att det ej är förenligt med
samhällets bästa och lagskipningens anseende,
vatt det brott, för hvilket de mest offentliga
beskyllningar framställts emot förre underståt-
hållaren Ungberg, öfverlemnas utan närmare
laglig undersökning åt glömskan. Då en per-
gon på den plats i samhället som han inne-
hade, angifves att derunder hafva föröfvat ett
så vanhederligt brott som ifrågakomna, for-
drar just aktningen för det embete samme per-
son beklädt att förhållandet blir lagligen ran-
sakadt, utan afseende derpå att den misstänkta
PER lyckats :undankomma, och i detta
änseende kan till efterföljansvärdt föredöme
åberopas Almqvistska ransaäkvingen. Å
Må lagen hafva sin gång, såvidt ske kan,
och om benådningssystemet måste träda emel-
lan sedan lagens beslut en gång äro gifna, så
må ätminstone samma system icke uppenbara
sig dessförinnan. t :
NR or or eden
— I anledning af gjord ansökning om till-
låtelse för svenska skeppare, att oaktadt de
ej undergått : föreskrifven navigationsexamen,
få föra svenska handelsfartyg till andra främ-
mande hamnar än norska, finska och danska,
på denna sidan engelska kanalen, lärer Kgl.
Maj:t hafva resolverat att dylik rättighet för
våra oexaminerade skeppare må utsträckas till
alla andra Östersjöhamnar samt till Elben,
men ej vidare.
— Äfven omtalas, att Kongl. Maj:t fattat
beslut i fråga om arbetstiden för barn i fa-
briker samt.att den blifvit: inskränkt till ett
bestämdt antal timmar.
— Under den 12 April bar Kongl. Maj:t
bifallit fångvårdsstyrelsens hemställan, att det
i Eskilstuna för staden samt Wester- och
Öster-rekarne härader nyligen uppförda ran-
sakningsfängelset kunde, jemte det detsamma
för nämnde ändamål i främsta rummet an-
vändes, tillika få, under vissa af styrelsen
föreslagna vilkor och förbehåll, såsom krono-
häkte begagnas. a
247 anledning at utgifsvarens af den här i staden
utkommande tidningen: Svenska Tidningen Dagligt
Allehanda i Stockbolm öfversten m. m, J. A. Ha-
zelii gjorda ansökning att, då kongl. förvaltningen,
till följd af förklarandet i kongl.; brefvet den 6 Ok-
tober 1835, att tidningen Stockholms Dagblad vore
för annonsers införande tjenligast och tillfyllestgöfande,
funne sig förhindrad att införa nägra kungörelser el-
ler annonser i förstnämnda eller Svenska Tidningen,
hvilken utgör en fortsättning af den förra tidningen
Dagligt Alehanda, K. M:t med undanrödjande af
berörde hinder, mätte tilläta kongl. förvaltningen, att
så väl i Svenska Tidningen införa kungörelser. och
annonser som äfven af denna tidning få prenumerera
ä det antal exemplar, som för en sädan annonsering
anses behöfligt, äfvensom att, i händelse af bifall
härtill, jemväl öfriga allmänna verk och embetsmyn-
digheter i hufvudstaden mä medgitvas annoncerings-
rätt i Svenska Tidningen, har K. M. funnit godt iså
mätto bifalla ifrägavarande ansökning, att kongl. för-
valtoiogen må ega införa kungörelser, utom i Post-
och Inrikes Tidningar, äfven uti någondera af tidnin-
garne Stockholms Dagblad eller Dagligt Allehånda
i Stockholms, eller, bäda, alltefter som kungörelser-
nas beskaftenhet kan anses fordra, dock med jiaktta-
gande af nödig buskällning, hvaremot K. M. funnit
den gjorda framställningen om meddelande. af dylik
föreskrift äfven till öfrige inom hufvudstaden befint-
lige auktoriteter icke nu föranleda nägot yttrande.
— Ett belopp af 1000 rdr bko har enligt S. T. af
tullmedlen blifvit anyisadt till gratifikationer ät extra
ordinarie tjenstemän vid general-tullstyrelsens kansli
och kontor.
— K. M. har enligt S. T: befallt landshöfdingarna
i Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län
att till K.: M. skyndsamt inkomma med förslag, rö-
rande krohoskogarnes begagnande i de norra länen, till
kontroller emot missbruk deraf. :
— Af skogsplanterings-kassan harregeringen enligt
S. T. anslagit 6000 rdr bko till plantering ä flyg-
sandsfälten vid Ystad.
— Med anledning af en utaf bondeståndet
vid sednaste riksdag till K; M. ingifven skrift,
har K. M. enligt S.-T.: förordnat:
att-vid de posthemmany der fram- och återgående