Hr Cervins yttrande var af denna lydelse
Utan gensägelse torde kunna antagas, att Stock
holms stadsnämnd, som det äligger att taga vård on
sädana späda barn, hvilkas föräldrar, utan att var:
häktade. eller intagne å sjukhus eller allmänna välgö
rtenhetsanstalter, äro oförmögne att. sjelfva försörj
sina späda barn, för det närvarande är urständsat
att, vare sig till de arma barnens eller samhället
fromma, fullgöra detta äliggande. Dä barnhuset ä
stängdt för sådana barn, har stadsnämnden icke an
dra utvägar öfriga, än att antingen hos fosterföräl
drar utackordera barnen eller ock till barnens föräl
drar lemna understöd. Att stadsnämnden af. der
förra utaf dessa utvägar endast undantagsvis kan si
begagna, lärer barnhusets direktion af egen erfaren
het kunna vitsorda, dä barnhuset, oaktadt dess fö
sädan utackordering särskilda organisation, i svärig
beten att finna fosterföräldrar och med dem under
hälla förbindelsen, har kanske den betydligaste stö
testenen för sin verksamhet; och med stadsnämnden:
sämt fattigväsendets nuvarande organisation vore de
i sanning oförenligt att, om ock stadsnämndens till
gängar sädant medgäfve, i någon större skala bring:
de fattiga barnens utaekordering till verkställighet
Huru föga den andra utvägen åter uppfyller sitt än
damäål, har redan länge varit insedt. Stadsnämnder
kan icke lemna allt det understöd, som för en mo
ders och dess späda barns tillräckliga utkomst behöf
des; och sädant vore måhända icke heller nyttigt
Stadsnämnden lemnar nägot, modren mäste antingei
arbeta sig till resten och försumma barnets värd elle;
vårda barnet och försumma arbetet. I begge faller
förfelas fattigvärdens ändamäl, ty antiogen förgå
barnet, eller ock förgäs bäde moder och barn af e
lände, eller åtminstone blir modren så utarmad, at
hon, som, om hon tidigt befriats från vården om bar
net, kunnat bibehällas säsom en verksam samhälls
medlem, i stället, genom en fortsatt förbindelse med
barnet, fortfarande mäste-af fattigvården understödjas
Jag har härmed i korthet antydt huru fattigvärder
om de späda barnen härstädes för närvarande mäst
förfelas; och i hvad jag. anfört ligger jemväl bevise
för nödvändigheten, att de späda barn, som tillkomms:
stadsnämndens värd, öfverflyttas på barnhuset, hvar
första och vigtigaste åliggande att rädda värnlöss
späda barn — dertill utarmade lika visst gom häkta
de eller ä allmän välgörenhetsanstalt intagne mö
drars barn otvifvelaktigt böra räknas — derförutai
högst ofullständigt uppfylles. För bestämmandet a
den afgift, mot hvilken stadsnämnden mä medgifva
att ä barnhuset inlösa ifrågavarande barn, mäste ef
ter min äsigt från 13 af Kongl. Maj:ts sednast ut
färdade reglemente för styrelsen och förvaltningen a
allmänna barnbuset hemtas den enda giltiga grund
uttryckt i 3 mom. af nämnde 6, der det stadgas at
ogifta och mindre bemedlade -mödrars i Stockholm
födda barn må, såvidt tillgångar och utrymme med
gifva, i barnhuset inlösas mot den vid intagningstider
fastställda afgift, som ungefär bör motsvara kostna
den, hvaraf dock, der bevekande skäl förekomma
endast hälften behöfver kontant erläggas och ätersto
den fär af modren reverseras, med direktionen lem
nad rätt att vid förfallotiden pröfva om förnyadt an.
ständ mä beviljas. Denna föreskrift har, efter hvac
direktionen nogsamt eger sig bekant, ansetts böra :
öfverensstämmelse kanske mera med andan än bok
statven så tillämpas, att direktionen, utan hänseende
till barnhusets tillgångar, obetingadt till-barnhusbarr
antagit mindre bemedlade mödrars barn emot det fö!
sådane mödrar betydliga, fast icke barnhusets kost
nader till mera än hälften motsvarande kontanta in-
lösningspris, eller för närvarande 120 rdr och mo
drens i de aldra flesta, om icke alla, fall värdelöss
förbindelse att efter ett ärs förlopp ytterligare betala
en lika summa. Då den mindre bemedlade qvin
nan, för anskaffande af det kontanta inlösningspriset
ej allenast måste i det yttersta använda sina befint
liga tillgångar och derigenom utblotta sig, utan ock
derjemte oftast anticipera på framtida lön som er
medlidsam husbonde förskjutit, har ock direktioner
hittills, likasom med visshet hädanefter kommer at
ske, funnit sig nödsakad att förlänga dea enligt för.
bindelsen utfästa betalningstiden, en åtgärd, som med
högst få undantag lärer komma att förnyas till dess
barnhusets utsigt att någonsin blifva godtgjordt gät
förlorad; och ehuru barnhuset följaktligen för värder
om mindre bemedlade mödrars barn i verkligheter
aldrig kan päräkna högre godtgörelse än den förste
kontanta betalningen, hälften af stadgade inlösnings
priset, har direktionen icke tvekat att, snarare såsom
vinst än förlust för barnhuset, på sädana vilkor emot
taga dessa barn, emedan, oberäknadt mensklighetens
kraf, direktionen mäst inse, att ett motsatt förfaran-
de snart skolat bringa den mindre bemedlade mo.
dren, fästad vid sitt barn och derigenom utestängå
frän nödig utkomst, till elände och dess följder, sjuk-
domar eller brott, och på samma gång, derest barnet
under tiden icke förgätts, nödsaka barnhuset attutan
godtgörelse om detsamma taga värd. Vilkoren hvar-
under mindre bemedlade mödrars barn sålunda anta.
gas till barnhusbarn böra visserligen icke blifva svä-
rare vid fråga om intagning af barn tillhöriga utfat-
tiga föräldrar; och man kan icke befara att fattig-
värden utsträcker sin omsorg fill andra. Att utom
den inlösningssumma, som sälunda borde af fattigvår-
den erläggas, derjemte af den utfattiga modren taga
förbindelse å den andra hälften af det för äret be-
stämda inlösningspris vore visserligen konseqvent, men
i sjelfva verket ledande till ingen annan päföljd än
ytterligare betungande af förvaltnings- ech redogö-
relsebestyren inom barnhuset.
Vid betraktande häraf och enär barnhuset för de
väsendtliga inkomster som frän det allmänna tillflyta
detsamma för närvarande endast lemnar kostnadsfr
värd ät Hittebarn, aflidna mödrars barn samt häktade
eller sjuka föräldrars provisoriskt intagne, Stockholms
kommun måhända ofta icke tillhörande barn, synes
all billighet tala för en sädan nedsättning i inlös-
ningspriset för stadsnämndens: värd tillkommande barr
som nu ifrägakommit; och ehuru det visserligen utar
vidlyftigare kalkyler är lätt insedt, att då hvarje barn-
husbarns uppfostran öfver hufvud taget kostar barn
husinrättningen dubbelt den af stadsnämnden erbjudna
inlösningssumma, barnhuset icke kan utan att anlita
sina öfriga inkomster ingå på stadsnämndens förslag,
töljer häraf ingalunda att hvad af dessa inkomstei
komme att för de af stadsnämnden inlösta barn utgå
skulle i framtiden bringa ur jemvigt barnhusets in-
komster och utgifter i det hela. Det är nemligen
otvifvelaktigt att barnhuset, som nu jemlikt 13 2
mom. i reglementet är skyldigt att provisoriskt emot-
taga barn af häktade eller ä -allmän. sjukvärds- eller
välgörenhetsanstalt intagne föräldrar och som t. ex.
nästlidet är emottagit 95 sådana barn, hvaraf endast
15 sedermera kunnat till föräldrarne äterlemnas och
de återstående 80, med högst få undantag mäste, i
ånseende till föräldrarnes utblottade belägenhet, afvi:
kande frän orten m. fl. omständigheter, fortfarande
förblifva under barnhusets vård utan all godtgörelse,
skulle, derest öfverenskommelsen med stadsnämnden
komme till stånd för ätminstone flertalet af dessa
barn ifrån stadsnämnden undfå den-utfästade inlös-
ningssumman och sålunda till väsendtlig del få godt
görelse för de nu utan all ersättning vårdade barn. —
Annu större uppmärksamhet förtjenade dock det för-
hällande som vid öfversigt af barnhusets ställning un-
der decennium 1840—1849 jemförd med antalet aj
derunder intagne barn sig företer, nemligen att oak
Sn det undar att af. Tagen vn tala mna vn ORKA: kann