man bör önska ett omvändt förhållande. Måj man skynda att gripa missdådare som, i fall de få behålla friheten, med lätthet kunna begifva sig ur riket samt undgå allt straff; men må man deremot med större varsamhet använda fängelset emot sådana stackare, som, äfven om de skulle vilja rymma, dertill gemenligen sakna alla resurser och som genomj ett misslyckadt rymningsförsök icke kunnaj vänta annat änvatt desto säkrare utsätta sig för att blifva öfvertygade om de förbrytelser, i afseende på hvilkas verklighet sjefva rymningen framstår såsom ett bevis. Som för närvarande vår brottmålslag iganska många fall genom sin föråldrade beskaffenhet och sina olämpliga stadganden förvandlats till en död bokstaf, -som väl af domstolarne åberupas för att uppfylla en formalitet, men till en stor del aldrig tillämpas vid sjelfva bestraffningarne, hvilka regleras af ett benådningssystem, som utvuxit till de mest vidunderliga proportioner och med hvilket icke i hela den öfriga kristna verlden finnes något jemförligt, är det också desto angelägnare att alla atfetoriteter, som hafva att vaka öfver lagarnes helgd, använda all sin förmåga för att åtminstone så mycket som möjligt minska de för samhällsordningens moraliska kraft vådliga följder, -som ett dylikt lagväsende med sin vidunderliga benådningslära ovilkorligen medförer. Till dessa följder kan man väl icke undgå att räkna ett vexande förakt för en lag, som nästan endast är en död bokstaf, och hvilket förakt lätteligen kan åtföljas af ett trots mot lagskipningen, som våra konservativa herrar gerna vilja skrifva. på tidsandans räkning, men som med bättre skäl bör tillskriivas vär odugliga, oanvändbara och icke tillämpade lag, tör hvilken dessa herrar ändock fortfara att hafva en lika passionerad som förståndslös tillgifvenhet. I sammanhang härmed anse vi oss också böra framställa den från så många håll uttryckta meningen, att det ej är förenligt med samhällets bästa och lagskipningens anseende, vatt det brott, för hvilket de mest offentliga beskyllningar framställts emot förre underståthållaren Ungberg, öfverlemnas utan närmare laglig undersökning åt glömskan. Då en pergon på den plats i samhället som han innehade, angifves att derunder hafva föröfvat ett så vanhederligt brott som ifrågakomna, fordrar just aktningen för det embete samme person beklädt att förhållandet blir lagligen ransakadt, utan afseende derpå att den misstänkta PER lyckats :undankomma, och i detta änseende kan till efterföljansvärdt föredöme åberopas Almqvistska ransaäkvingen. Å Må lagen hafva sin gång, såvidt ske kan, och om benådningssystemet måste träda emellan sedan lagens beslut en gång äro gifna, så må ätminstone samma system icke uppenbara sig dessförinnan. t : NR or or eden — I anledning af gjord ansökning om tilllåtelse för svenska skeppare, att oaktadt de ej undergått : föreskrifven navigationsexamen, få föra svenska handelsfartyg till andra främmande hamnar än norska, finska och danska, på denna sidan engelska kanalen, lärer Kgl. Maj:t hafva resolverat att dylik rättighet för våra oexaminerade skeppare må utsträckas till alla andra Östersjöhamnar samt till Elben, men ej vidare. — Äfven omtalas, att Kongl. Maj:t fattat beslut i fråga om arbetstiden för barn i fabriker samt.att den blifvit: inskränkt till ett bestämdt antal timmar. — Under den 12 April bar Kongl. Maj:t bifallit fångvårdsstyrelsens hemställan, att det i Eskilstuna för staden samt Westeroch Öster-rekarne härader nyligen uppförda ransakningsfängelset kunde, jemte det detsamma för nämnde ändamål i främsta rummet användes, tillika få, under vissa af styrelsen föreslagna vilkor och förbehåll, såsom kronohäkte begagnas. a 247 anledning at utgifsvarens af den här i staden utkommande tidningen: Svenska Tidningen Dagligt Allehanda i Stockbolm öfversten m. m, J. A. Ha zelii gjorda ansökning att, då kongl. förvaltningen, till följd af förklarandet i kongl.; brefvet den 6 Oktober 1835, att tidningen Stockholms Dagblad vore för annonsers införande tjenligast och tillfyllestgöfande, funne sig förhindrad att införa nägra kungörelser eller annonser i förstnämnda eller Svenska Tidningen, hvilken utgör en fortsättning af den förra tidningen Dagligt Alehanda, K. M:t med undanrödjande af berörde hinder, mätte tilläta kongl. förvaltningen, att så väl i Svenska Tidningen införa kungörelser. och annonser som äfven af denna tidning få prenumerera ä det antal exemplar, som för en sädan annonsering anses behöfligt, äfvensom att, i händelse af bifall härtill, jemväl öfriga allmänna verk och embetsmyndigheter i hufvudstaden mä medgitvas annonceringsrätt i Svenska Tidningen, har K. M. funnit godt iså mätto bifalla ifrägavarande ansökning, att kongl. förvaltoiogen må ega införa kungörelser, utom i Postoch Inrikes Tidningar, äfven uti någondera af tidningarne Stockholms Dagblad eller Dagligt Allehånda i Stockholms, eller, bäda, alltefter som kungörelsernas beskaftenhet kan anses fordra, dock med jiakttagande af nödig buskällning, hvaremot K. M. funnit den gjorda framställningen om meddelande. af dylik föreskrift äfven till öfrige inom hufvudstaden befintlige auktoriteter icke nu föranleda nägot yttrande. — Ett belopp af 1000 rdr bko har enligt S. T. af tullmedlen blifvit anyisadt till gratifikationer ät extra ordinarie tjenstemän vid general-tullstyrelsens kansli och kontor. — K. M. har enligt S. T: befallt landshöfdingarna i Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län att till K.: M. skyndsamt inkomma med förslag, rörande krohoskogarnes begagnande i de norra länen, till kontroller emot missbruk deraf. : — Af skogsplanterings-kassan harregeringen enligt S. T. anslagit 6000 rdr bko till plantering ä flygsandsfälten vid Ystad. — Med anledning af en utaf bondeståndet vid sednaste riksdag till K; M. ingifven skrift, har K. M. enligt S.-T.: förordnat: att-vid de posthemmany der framoch återgående