ONÖDIGT BEKYMMER:.
A—rT
Den unge herr Ludvig, nu för ett år sedan
promoverad medicine . doktor, och redan an-
ställd som stadsläkare i en närbelägen mindre
stad, hade för flera år sedan, som; sextonårig
yngling, en dag efter vanligheten, under ung-
domliga drömmar, vandrat :omkring i den
vackra furuskogen. Få torde finnas, som. ej
ihågkomma det hufvudsakliga innehållet af
dessa drömmar, huru alltid i förgrunden sväf-
var en skön, sylfidisk varelse, som man då i
drömmen -så lätt tar fatt, och som sedan lik
en god engel, gladt och villigt följer. en ge-
nom hela lifvet, genom blomsterdalar och öf-
ver branter, under stormmoln som -under sol-
sken, allt.1 drömmen, förstås. Om den äf-
ven-har det gemensamt med andra drömmar,
att ej alltid, ej.ens ofta slå in, så är den dock
Jjuf att minnas, och jag afundas ej. den, som
aldrig. egt den. i;
Ludvig var en varm, kraftig yngling, och
han drömde. derföre lifligt. Just då han med
purprade kinder och brinnande blickar kom
fram. ur skogen, såg han en liten vacker, un-
gefar åttaårig flicka leka, bland blommorna.
Det var vid stranden af en liten förbiflytande
å. Stranden sluttade temligen brant ner emot
ån, och flickan lekte så sorglöst på kanten af
sluttningen. . Ludvig stannade häpen, men
länge stannade han ej. Det. var ju samma
flicka, blott något mindre utbildad, men det
var samma flicka som han nyss i drömmen
tryckt. till sitt, hjerta, hon hörde ju honom tills
Han sprang. fram, men. den lilla flickan, som
nu först blef honom varse, blef förskräckt och
började springa. Det var Ju obeskedligt, så
hade hon ej gjort i drömmen. - Ludvig skyn.
dade efter, han skulle nog snart biana henne,
han visste ju att hon var hans. Men, flickan
ännu mera förskräckt att se sig förföljd, ökade
KA e A- RB No 120.