Om de ätlige svamparne,
Efter E. Fries.
(Slut från lördagsbl.)
Vi skulle alltför långt fördjupa oss i kok-konstens
finesser, om vi här ville beskrifva alla mera konst-
lade och läckra anrättningar af svampar eller upp:
gifva alla säser, frikaster m. m., hvaruti de i Frank:
rike och annorstädes ingä. Det enklaste och bland
fattigare folkklasser vanligaste är att, sedan de blifvit
rensade och skurne i tunna skifvor, antingen utan all
tillblandning eller med tillsats af nägot smör och
kryddor rosta dem öfver sakta eld i öppet kärl?)
Äfven knädas de till en deg och bakas som bröd el-
ler stufvas, sedan de vattenaktiga delarne i en serviet
blifvit utpressade, med nägot smör, salt, peppar, per
silja. Slutligen anrättas de tillsammans med de fle-
sta kötträtter eller vegetabiliska ämnen. En del
smärre arter användas endast som kryddor för at!
gifva soppor och andra anrättningar en bebaglig lukt
och smak. Särskilda arter kunna fordra ett olika an-
vändande.
Öfver svamparnes uppkomst, tillväxt och fortplant-
ning äro de mest oriktiga åsigter allmänt gängbara.
Liksom folktron i fordna tider och de äldre geogra-
ferne antogo de mest vidutiderliga naturfenomener
uti okända länder — och i män kunskapen om dessa
utvidgades, förlades dessa till ännu aflägsnare, tills
de slutligen alldeles mäste försvinna — sä har äfven
allmänhetens och flera äldre naturforskares tro på en
tillfällig uppkomst af vissa växter och djur, på det
enas förvandling till ett annat och flera dylika sagor,
i den män kunskapen om naturalstren utvidgats, mäst
draga sig tillbaka till de: lägsta och minst kända,
bland hvilka man trott sig kunna lemna naturen eller
snarare sin egen fantasi fritt spelrum. Vi anse oss
vetenskapligen förpligtade att bestrida så oriktiga äsig-
ter af naturen, hvilken i det högsta som lägsta är
lika bunden vid eviga och oförätderliga lagar. Att
vilja förklara okända och outredda fakta genom dunkla
än mindre kända naturkrafter är ingen förklaring.
När ordet till gätan är funnet, är den vida enklare
än man förut kunnat föreställa sig. Så har man af
den förvånande hastighet, med hvilken en del svam-
par uppväxa och ofta äfven försvinna, icke trott detta
fenomen kunna eller böra förklaras af lagarne för
den öfriga organiska naturen, utan vändt sig både
till himmel och jord, fåfängt besvurit alla elementer
och miasmer att förklara denna gäta, som blott ge-
nom klar insigt af lifvets ensamt skapande förmäga
löses 6). Man har tvistat antingen de hörde till djur
riket eller växtriket eller utgjorde ett eget rike; men
att de äro organiska väsen, att degenom intus-suscep-
tion utvecklas och tillväxa och således ega hvad vi
kalla vegetabiliskt lif har af ingen kunnat bestridas.
Att genom oorganiska naturens krafter vilja fram-
tvinga lif är ett fruktlöst försök, som i sig innebär
en förnekelse af den organiska naturens sjelfständig-
het. Till: svampartade växter i vidsträcktaste omfång
räknar man visserligen. flera olikartade bildningar,
till en del äfven sädane som genom rubbning i andra
organismers normala utveckling uppkommit, derige-
nom att enskilda delar (elementar-organer) afsöndrat
sig från det helas harmoniska samband och derige-
nom stegrats till en sjelfständig, men ensidig utbild-
ning. Dessa, saknande eget vegetativt system, böra
icke förblandas med svampar efter deras egentligare
och allmänhetens begränsning, som vi här fästa oss
vid. Utomdess är klart att äfven de öfrigas uppkomst
alldeles icke beror af oorganiska naturens krafter,
utan af den ilifvets väsende grundade skapande sjelf-
verksamheten.
De egentliga svamparne ega ett ull- eller trädlikt
vegetativt system eller svamplager, som utbreder sig
3) Detta. af lägre folkklasserna bland slaviska folk sä
vanliga tillredningssätt tillskrifver man att nästan
aldrig olyckshändelser bland dessa inträffa, ehuru
de utan urskiljning insamla hvilka arter som helst.
6) Bland insekterna eger samma förhällande rum:
de framkomma ofta i förvänande mängd lika oför-
modadt som de lika hastigt försvinna. Allmänhe-
ten, som icke inser möjligheten hurw efter natu-
rens lagar, efter sin kunskap om desamma, dessa
fenomener skola kunna förklaras, omfattar derföre
helst det mest underbara. Att luft-konstitutionens
beskaftenhet gynnar bäde svamparnes och insekter-
nes. utbildning är visserligen klart, men att den
icke är orsaken till deras uppkomst är ändå säkrare.